Ibland är det lätt att misströsta. Inte minst när det går i snigelfart att minska koldioxidutsläppen och annat som måste till för att rädda vår fortlevnad. Det är då säkert för en del frestande att söka sig till totalitära lösningar. Om vi vill förbli både demokrater och gröna kan det vara en idé att ta upp lite om de farliga idéer som existerar.

”Ekofascism” är en extrem form av ekologism som vill rädda jorden till varje pris – här helgar ändamålet medlen. Den kan till och med utmynna i ren terrorism, något som rörelsen Earth First! har beskyllts för.

Ett totalitärt samhälle

Finnen Pentti Linkola (född 1932) är fiskare och en extrem ekologist. Han lever som han lär, i en stuga utan el och rinnande vatten, och han är en framstående ornitolog. Han är känd världen över som typisk ”ekofascist”. Han har av en del betecknats som mannen med de farligaste tankarna någonsin; men beundrare ser honom som den ende jordbon som inte är från vettet. Jag har dock vissa svårigheter att göra honom full rättvisa då bara ett fåtal av hans texter finns på engelska, resten är på finska. Ett undantag är essäsamlingen Can Life Prevail? utgiven på det Budapestbaserade förlaget Arktos som mest ger ut fascistisk litteratur. Jag har fått förlita mig på det som går att hitta på internet.

”Ekofascism” – dit brukar som sagt Linkola räknas. Begreppet missbrukas ofta, men här är det befogat. Linkola förespråkar ett totalitärt samhälle, detta för att garantera arternas fortlevnad – extrema situationer kräver extrema lösningar. Även om han är ekologist är han emot globalisering. Det sistnämnda ser han som ett uttryck för USAs världsdominans, ett land som hyllar de värsta idealen: tillväxt och frihet.

Naturens sätt

Det första steget som måste tas för att återgå till det primitiva och friska tillståndet är att skapa en stark nationalstat, i Linkolas fall ett starkt Finland med ett tillräckligt starkt försvar mot de främmande makterna – andra stater och kapitalismen – som kan och kanske vill ha tillbaka det moderna Finland. Statens polis ser även till att de inre fienderna straffas hårt.

Jag måste medge att jag ryser när jag läser om hans idéer och rysningarna blir knappast mindre av att han vill förhindra ”undermåliga” människor att fortplanta sig. Här hör vi ekon av de gröna pionjärerna som menade att den rena naturen är sammanvävd med den rena rasen.

Det är alltså av yttersta betydelse att jordens befolkning decimeras. I konsekvens med detta bör man inte bekämpa epidemier och andra massjukdomar, de ses som naturens sätt att ställa allting tillrätta igen. Naturen kommer också att sörja för att miljoner svälter ihjäl, och svälten kommer att leda till blodiga inbördeskrig. Nya krig, i extremfallet ett tredje världskrig, blir också det något positivt.

Landsförvisa miljöbovar

Linkolas primitiva samhälle styrs av en medveten elit som ser till att enbart förnybara energiresurser används. I hans ekologism ingår också att för den nordiska naturen artfrämmande djur som katter och minkar skall utrotas. Givetvis finns varken bilar eller datorer längre. I gengäld blir människorna både friskare och lyckligare. Detta garanteras av den starka staten och dess institutioner, som också dömer människor till avrättning om de stjäl, använder och/eller distribuerar droger, eller – givetvis – missbrukar naturen.

Så länge Linkolas ideal förverkligas globalt, alltså under den period vi skulle vara nödgade att stärka nationalstatens repressiva sidor, ska de som funnits skyldiga till förstörelsen av vår natur landsförvisas.

Linkolas ekofascism är också sammanvävd med en beundran för vad Nazityskland åstadkom. De hade en bra miljöpolitik, det fanns starka ekologistiska strömningar bland nazisterna. Betydligt värre är att han menar att Förintelsen – som han ingalunda förnekar – hade ett gott resultat: i en värld där det existerar för många människor är utrotande av x antal miljoner individer något bra.

Finland närmast hjärtat

För att fördjupa förståelsen av Linkolas tänk ska jag ta tag i en text (som är ett löst sammanfogat collage av olika essäer). Titeln är Could Life Win – and on what conditions?.
Linkola börjar med att han inte tillhör dem som tror på en stor oundviklig Undergång som kommer snart. På sitt sätt, utifrån sina utgångspunkter, försöker han komma med konstruktiva förslag. Vilka är då hans utgångspunkter? Han börjar med att påpeka att även om han har ett planetärt, globalt sätt att tänka på, så har han mest kunskaper om Europa, och närmast hans hjärta ligger den egna nationen, Finland.

Det sistnämnda beklagar han sig för eftersom han omhuldar en trosföreställning, en stark fördom, man kan till och med kalla det för rasism, att de finsk-ugriska folken skulle vara de som är mest benägna att tillägna sig den västliga – läs dåliga – kulturen. Till denna räknar Linkola marknadsekonomin, teknikdyrkande, IT som ersätter den tidigare icke-digitala kommunikationen, engelskan som vinner mark överallt och hotar att utrota andra modersmål med mera. Då vill Linkola finna det andra, den äldre finska sanna naturen och kulturen. Han börjar i Karelen, den region som nu till största delen är en del av Ryssland.

Himmel och helvete

Linkola är i en båt i det ryska Karelen, han passerar sjöar, träsk, våtmarker, hör och ser en mängd fåglar och andra levande djurarter. Han upplever Lugnet, och benämner det hela som Himlen. På en ö har några ryssar slagit läger. De grillar fisk. Veden har de fixat med hjälp av yxor, inte några vassa sågar, och de har bara huggit ner några näraliggande träd. Allt är i balans, ryssarna är lyckliga och lugna. Ekosystemen rubbas eller skadas inte. Här finns inga motorbåtar, inga pirer och inga moderna villor – han besöker en by som man når sjövägen eller via en liten stig som går till den närmaste butiken. I byn finns inga vinkelräta hus, snarare enklare trästugor eller hyddor. Invånarna är självförsörjande på vegetabilier. Lyckan och stoltheten är total.

Men nu finns det mera här på jorden än Himmel – Helvetet är inte långt borta. När Linkola närmar sig hemlandet Finland når han till slut stora motorvägar med mängder av energislukande lastbilar, lastade med tonvis av nerhuggen björk, och snabba hypermoderna bilar. Slutsatsen blir något förenklad, lindrigt sagt: ryssarna är de starka, lyckliga, skrattande från hjärtat, finnarna är försvagade, olyckliga och förslavade av den moderna hypertekniken. I Finland är allting Ordnat, Ordning och Reda råder, mystiken är försvunnen och allt detta förklarar varför Linkola lider av en konstant rädsla.

I en annan text, även den funnen på Internet – Humanflood (www.angelfire.com/zine/thefallofbecause/articles/humanflood.html) – frågar sig Linkola varför det måste finnas så mycket av allt – människor framför allt. Med sitt till synes oändliga behov lyckas människan med att förstöra naturen och kanske även hela planeten.
Linkola blev känd för en bredare allmänhet i och med att en ung man (Pekka-Eric Auvinen, 18 år) 2007 sköt ihjäl åtta personer vid en skola i Finland och därefter tog sitt eget liv och sägs ha varit inspirerad av Linkolas idéer.

Andra ekofascister

”UNA-bombaren” (Theodore Kaczynski) brukar också nämnas i ekofascistiska sammanhang. Det är en 70–årig matematikprofessor som dödade 3 personer och skadade 23 med hemmagjorda bomber och i dag sitter i fängelse, dömd till livstid. Han är känd för sitt ”manifest” där hans primitivistiska idéer om den moderna civilisationen, som han hatar, framgår.

En annan extrem ekofascist är den famöse hippiemördaren och fängelseveteranen Charles Manson. Med ett starkt inslag av övermänniskoideal ser han det som sin uppgift att ha ihjäl så många människor som möjligt för att rädda jorden. Han sitter dömd till livstid i ett fängelse i Kalifornien och predikar samma budskap som tidigare och är fortfarande en kultfigur för många.

I Tyskland hittar man freds- och miljöorganisationer som uppfyller kraven på att vara ekofascistiska. Man kan hitta deras annonser bland annat i den nationalbolsjevikiska tidskriften Wir selbst som har översatt sitt namn till tyska från det keltiska namnet på IRA (Sinn Fein).