Regeringen närmar sig beslut i frågan om försäljning av vattenfalls kolverksamhet i Tyskland. Ett beslut som kommer fattas samtidigt som jorden har feber. Den är varmare än aldrig tidigare i modern historia. För trettonde månaden i rad så har vi en ny rekordnotering. Det vill säga att maj i fjol var den dittills högsta majnoteringen, följt av den hittills högsta juninoteringen och så har det rullat på tills vi nu i maj återigen fick den högsta majnoteringen. Det här kommer inte som någon stor överraskning för någon som följt debatten. Dels för att vi redan vet att vi har en tydlig människodriven klimatförändring och dels för att vi går in i ett nytt år med extra stark El Nino. Innan den här värmeperioden så har vi haft en tid där värmeökningen inte varit lika tydlig, delvis för att  man gärna jämfört med vårt tidigare rekordvarma år – 98, men också för att haven har fångat upp mer värme än vad man tidigare förväntat sig att de skulle. Det har därför uppstått en het diskussion om huruvida vi haft någon uppvärmning eller inte. Den debatten har så klart svalnat betänkligt det senaste året, men låt oss ändå minnas det: klimatförändringarna går inte över av sig själv.

Vattenfall släpper idag ut 84 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år något som kan jämföras med Sverigens sammanlagda utsläpp på ca 55 miljoner ton. Av Vattenfalls samlade utsläpp så utgörs ca 60 miljoner ton av deras tyska brunkolsverksamhet.  Svenska bensinskatter, våra kampanjer för minskat matsvinn och förslag om flygskatter, allt det hamnar i skymundan, för brunkolsverksamheten har större utsläpp än alla våra övriga. Det inkluderar alltså all vår industri och vår samlade transportsektor. Sammanlagt så förväntas att utsläppen från brunkolen hamnar kring 1,2 miljarder ton till 2050 om försäljningen till EPH går igenom. Om energiöverenskommelsen genomförs så är det alltså med all sannolikhet mer än Sveriges samlade utsläpp från nu och framåt.

En försäljning kan komma att bli förödande för vår roll som förhandlare i klimatfrågor. När vi ska få andra att inte ta genvägen till välfärdsamhället via oljan som vi gjort. När vi ska övertyga andra att avstå från att använda sina naturresurser, då ska vi stå där och förklara att vi är landet som sålde av samma naturtillgångar till bolag vars enda syfte är att maximera vinsten. Då hjälper det knappast att vi också är landet som stängde gränsen för de människor som flyr från klimatförändringarna.

Debatten om försäljningen har tyvärr handlat mycket lite om miljöfrågan. Inte heller har särskilt stort fokus legat på det köpande bolaget EPH. Trots att de har blivit fälld av EU för att ha försvårat en utredning; trots att man tycks ägas av brevlådeföretag; trots att man saknar miljöpolicy och trots att man inte redovisar sina koldioxidutsläpp. Listan om EPH kan göras längre och ändå så är det inte det debatten handlat om. Den har istället handlat om Vattenfalls ägardirektiv: ”Vattenfall ska generera en marknadsmässig avkastning genom att affärsmässigt bedriva energiverksamhet så att bolaget tillhör ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion.” Regeringen har haft hållningen att om brunkolen ska avvecklas istället för att säljas så krävs nya ägardirektiv. Annars så kommer frågan på bordet igen eller alternativt får vi finna oss i att vattenfall fortsätter med sin brunkolsverksamhet. Men samtidigt så måste det framstå som en självklarhet att det här inte är en lämplig köpare. Nu har  jurister, politiskt sakkunniga och samtliga oppositionspartier också intygat att regeringen har full rätt att neka den här affären. Det är också otroligt svårt att se hur en försäljning av den miljöfarligaste delen av energriduktionen till någon som ämnar utöka den är förenligt med att leda utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion.

Regeringen måste nu ta sitt ansvar och inte sälja och istället ge Vattenfall direktivet att börja lägga ner brytningen. För vi lever i ett av de rikaste av länder i den rikaste av tider och vi vet att klimatförändringarna inte går över av sig själva.