För att inte hamna i koncentrationsläger flyr Hugo Baumgartner från Tyskland under andra världskriget. Han reser till Indien, där han så småningom ändå interneras i ett läger. Inte för att han är jude, utan för att han är tysk.

Sedan blir han fri och hamnar i Bombay, där han finner sin väg som en rännil i jorden – en lite bortkommen tysk man i den myllrande, luktande, mångspråkiga jättestaden, ständigt osäker på hur han ska förhålla sig till människorna omkring sig. Istället blir han vän med stadens hemlösa och hungriga katter. Han tar hem dem, hämtar slaktavfall till dem på slakteriet, låter nya kattgenerationer födas och växa upp i lägenheten. De håller honom sällskap, ligger i hans knä när han läser och tröstar honom när han är ledsen.

Förutom katterna har han en mänsklig vän, Lotte, en tysk före detta nattklubbssångerska som minns fornstora dagar och fortfarande nästan kan dansa cancan. Och en dag dyker Kurt upp, en ung tysk kille i dåligt skick, som Hugo förväntas ta hand om. Inte för att han bryr sig mer om honom än om andra nödlidande i staden, utan för att han är tysk.

Baumgartners Bombay är en långsam bok, tempot liksom dallrar i den indiska hettan och handlingen går lika mycket bakåt som framåt, i en flod av sinnesintryck, minnen och associationer. Det är en berättelse om ensamhet och genomskap, om utanförskap och samhörighet.

Baumgartners Bombay kom ut på engelska 1988 men på svenska först nu, i juni 2016, på Bakhåll förlag, i fin översättning av Andreas Vesterlund. I en intervju med Peter Glas på Bakhåll säger Anita Desai att alla frågar varför hennes romanfigurer är så ensamma. Hon svarar att de söker en plats där de kan vara sig själva utan att styras av familjen, släkten, traditionerna, historien. Till slut blir ensamheten enklare, men när den inte räcker till måste de ändå ta det riskabla steget ut.

Så är det väldigt mycket med Hugo Baumgartner. Hur det går får du ta reda på själv. Baumgartners Bombay är en prima semesterbok.

Baumgartners Bombay

Författare: Anita Desai

Förlag: Bakhåll