Sveaskog behöver mer av David Attenboroughs budskap om hänsyn för naturen. Det menar Björn Mildh, hedersmedlem i Naturskyddsföreningen och utnämnd till ”Furornas hjälte”. I ett brev till Sveaskog visar han upp ett av många exempel på att Sveaskog inte har en fungerande naturvård.

Under flera års tid har Björn Mildh varit ute i skog och mark och dokumenterat hur Sveaskog och andra FSC-certifierade skogsbolag sköter sina skogsavverkningar. Han har sett många exempel på sönderkörd mark, avverkning av gammal skyddsvärd skog och naturvärdesträd och avverkning av nyckelbiotoper. FSC har ett regelverk som innebär att medlemmar inte får hugga ned nyckelbiotoper eller naturvärdesträd.

Björn Mildh skriver i sitt senaste brev till Sveaskog att Sveriges skogsbruk med Sveaskog i spetsen prisar ”den svenska modellen”. Det är trakthyggesbruk med kalhyggen, markberedning och plantager. Ett exempel på ett sådant kalhygge kan ses intill Bredträskvägen, en skogsbilväg som går till Slavokgraven i Arvidsjaurs kommun. Här ligger en blockrik moränås där skogen någon gång för länge sedan har brunnit. Nu är åsen helt kalhuggen och klar för markberedning.

Hänsyn till naturen ska tas när ett skogsbolag är FSC-certifierat, vilket Sveaskog är. Men det har inte Sveaskog brytt sig om i det här fallet:

– Nedanför åsen ligger ett bäckdråg [sumpskog vid bäck]. Här har skogsmaskinerna kört kors och tvärs över det lilla vattendraget. Dessutom har vartenda träd längs dråget avverkats. Ingenting som ens kunde ha markerat en kantzon har sparats. Dråget är fullständigt kalt, berättar Björn Mildh.

Om ett skogsbolag är FSC-certifierat ska naturvärdesträd alltid sparas, eftersom de är viktiga för den biologiska mångfalden. Det skriver även Sveaskog i sina egna tumregler om FSC. Ändå har bolaget huggit ner just dessa.

– På moränåsens sluttning växte en del sälgar. Alla har avverkats. En enda står kvar på det kala hygget. Även den har Sveaskogs maskinförare försökt såga ner – spåren kan ses – men den var för grov. Gamlingen står kvar.

Det fanns även rödlistade arter i den avverkade skogen. Sådana ska FSC-certifierade bolag värna om, men det har inte skett i det här fallet.

– Vid en snabb titt på några av de gamla, brunna tall-lågorna på sluttningen noterades dvärgbägarlav samt en raritet, troligen kritporing, som är klassad som akut hotad. En noggrann inventering skulle säkerligen ge betydligt flera arter, såsom gräddporing och fläckporing.

Björn Mildh är mycket kritisk:

– Detta är den svenska modellen tillämpad av Sveaskog i Norrbottens skogar. Vi ser den gång på gång, år efter år, trots Sveaskogs försäkran och trots bolagets naturvårdsspecialister, avverkningsplanerare och utbildade maskinförare. Det är en hänsynslös och brutal modell, särskilt när den drabbar gamla naturskogar. Samtidigt har Sveaskog sagt att 99 procent av naturvärdena kan klaras vid slutavverkning, markberedning och plantager. Men återigen Sveaskog, er naturvård fungerar inte!