Det är upplagt för en ordentlig kraftmätning när den eventuella klimatnyttan av skogen ska införlivas i EUs klimatpolitik. Det sätt som bruket av skog och mark vägs in i klimatpolitiken kan nämligen spela en stor roll för EUs ambition att minska utsläppen inom unionen.
Skog- och markanvändning agerar inte bara som en så kallad ”kolsänka”, genom att ta upp och binda kol, den bidrar även till utsläpp genom exempelvis avskogning och hur vi gödslar marken. Sammantaget beräknas dock den samlade effekten bli en upptagningsförmåga av kol som motsvarar nära tio procent av EUs totala utsläpp. Nu varnar bland annat miljörörelsen för att lagstiftarna öppnar för att länder ska kunna räkna av ökat upptag av kol i skog och mark mot ökade utsläpp i andra sektorer genom krediter. De menar att det nya lagförslaget därmed kan underminera EUs övergripande klimatmål, som säger att minst 40 procent mindre utsläpp ska lämna unionen år 2030 jämfört med år 1990. Enligt flera beräkningar kan utsläppsminskningen nu minska till i realiteten omkring 35 procent.
– Just nu diskuteras bland annat hur och om länder ska kunna ta med den här typen av krediter för att uppnå sina utsläppsmål, säger Mattias Lundblad, som följer frågan på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.

Svårt att bokföra

I den tidigare europeiska klimatpolitiken har vårt sätt att sköta skog och mark inte varit inräknat i våra åtaganden. Mål för utsläppsminskningar har dock satts för nästan alla andra sektorer, som jordbruk, transporter och bostäder. Men internationellt är skog- och mark redan en del av exempelvis Kyotoprotokollet. Nära hälften av världens länder hade också med sektorn i sitt utsläppsminskningsbud inför klimatmötet i Paris i vintras. Men det är enligt kritiker svårt att under rådande internationella regelverk bokföra skogens och markens upptagningsförmåga på ett rättvisande sätt.
– Att inom vissa ramar själva få bestämma hur man ska räkna och lägga fram sina egna åtaganden har den fördelen att länderna bör acceptera avtalet. Men risken är förstås att avtalet blir urvattnat och det kan skapa problem i samband med handel mellan länder. Det förekommer även en risk att manipulera modellen till sin egen fördel, säger Hans Petersson, som också forskar på området vid SLU.

”Lulucf ”

Men i Europa finns det numera en någorlunda respekterad samsyn kring hur sektorns bidrag ska beräknas. Nya bokföringsregler är satta sedan år 2012 och har använts sedan 2013. Våren 2014 lade också EU-kommissionen fram en inledande trevare till om ta in sektorn i medlemsländernas åtaganden för att minska utsläppen. När EUs statschefer oktober 2014  skulle enas om klimatmålen inför Parismötet godkände de också ambitionen. EU-länderna valde dock att inte klargöra vilken roll sektorn, som i klimatjargong kallas Lulucf, ”Land use, land use change and forestry”, skulle ha i sitt bud inför Parismötet. De undvek klargörandet genom att lägga frågan i utredning inför ett förslag som väntas i sommar. Senaste deadline då de ska klarlägga sitt bud inför FN är den 30 juni 2017.
Svenska regeringar har dock, tillsammans med flera andra, tidigare varit tveksamma till att släppa in skog och mark i klimatkalkylen.
– Det beror på en mängd olika anledningar. Inte minst på grund av att regelverket kring hur bokföringen ska ske från början var schablonmässig … Dessutom har den svenska synen genomsyrats av att fokus bör ligga på att minska fossilanvändningen, säger Hans Nilsagård, skogspolitisk handläggare på Näringsdepartementet, som följt frågan i flera år.
– Sedan kan det säkert också spela in att svenska regeringar velat se skogen som en nationell fråga som ska styras av den egna marknaden. Det ska inte vara något för EU-politiken, säger Mattias Lundblad.
Vilka är de stora förespråkarna då?
– Det är inte helt tydligt vilka positioner olika medlemsländer har, men det finns vissa som sticker ut, säger Hans Nilsagård.

Risk för överexploatering

Ett sånt land är Irland, fortsätter han. När de tittar på möjligheterna att minska sina utsläpp fram till år 2030 anses det vara väldigt svårt i bland annat deras stora jordbrukssektor. Samtidigt har de planterat stora arealer skog som de kan räkna in som utsläppsminskande i sitt åtagande i Kyotoprotokollet. De vill därför kunna göra detsamma inom EUs klimatpolitik, säger Nilsagård.
Vad är då den generella tanken bakom att ta in sektorn i klimatpolitiken?
– Det är en grundläggande poäng att bokföringen av växthusgaser är så omfattande som möjligt. Om till exempel upptag och utsläpp från skogen utelämnas finns en risk att länder överexploaterar skogsresurser utan att detta syns i bokföringen, säger Hans Nilsagård.
Detta kan bland annat ske genom avskogning för infrastruktur eller för att skapa mer jordbruksmark, men det kan också ske om ett land ökar sin avverkning utan att tillväxten ökar i motsvarande grad, säger Hans Nilsagård och fortsätter:
– Om man inte bokför den förändringen i biosfären så skapar man ett kryphål. Det är det som kan täppas igen nu.
Numera är också den svenska linjen mer öppen till att ta in Lulucf. Med de nya bokföringsreglerna på plats har bland annat beräkningarna förbättrats. Men fortfarande kvarstår frågan om vad som ska ligga till grund för de utsläppsminsknings-
åtaganden som länderna nu kan få. Vem och vad som bestämmer utgångspunkterna blir därför avgörande för hur exempelvis förändringar i svensk skog ska bedömas.

Substitutionseffekt

Svenska regeringen kan också tänka sig att utsläppsminskande åtgärder inom Lulucf till viss del ska kunna räknas av mot åtgärder inom andra sektorer och vice versa. Men man menar att det är viktigt att denna så kallade flexibilitet endast kan användas utan att sänka det övergripande målet att få ner utsläppen inom unionen med minst 40 procent. Det finns också en oro för att en Lulucf-lagstiftning kan uppmuntra till ett alltför stort fokus på att kortsiktigt minska utsläpp genom att snabbt bygga upp och lagra kol i skog. Dels för att en sådan kolupplagring inte är permanent, dels för att detta kan begränsa länder som Sverige, som långsiktigt vill bygga upp sitt kolförråd och samtidigt avverka skog för att använda som material till att ersätta bland annat fossil energi och byggmaterial. Då uppnås nämligen en så kallad substitutionseffekt som enligt företrädarna för den linjen har varit ett framgångsrecept för Sveriges klimatpolitik.
Men miljörörelsen som företräds av bland annat Europeiska miljöbyrån EEB är kritisk till flera delar av politiken som nu diskuteras. Exempelvis ifrågasätter de tanken på att länder ska kunna räkna av lagring och utsläpp i skog och mark mot fortsatta utsläpp i andra sektorer. De menar bland annat att det inte går att jämställa koldioxid från fossila källor med den från skog och mark. Detta då det fossila enkelt kan begränsas och stanna i jorden medan skogens och markens upptagna kol enkelt kan återföras till atmosfären vid exempelvis skogsavverkning. De ställer sig också frågande till om det går att lita på de nya bokföringsreglerna. De menar bland annat att det fortsatt förekommer flera osäkerheter kring hur man ska se på skillnaden mellan naturliga förändringar i skog- och mark och sådana orsakade av människan. Det öppnar fortfarande för glädjekalkyler, menar de. En annan fara som pekas ut är att frågan om klimatnyttan kan skjuta undan fokus från andra viktiga nyttor, antingen det är rekreation eller matproduktion.
– Det vi förespråkar är man måste ha de styrmedel som är bäst utifrån ett livscykel- och systemperspektiv under en överskådlig framtid. Då kanske svaret varierar mellan olika länder, säger ordföranden i EEB Mikael Karlsson, som menar att det är viktigt att fråga sig om en europeisk politik är möjlig på området.

Svårt finna balans

Det verkar inte bara finnas utmaningar på den europeiska nivån för skogspolitiken. I Sverige finns det de som hävdar att det är svårt att finna en balans mellan hur man ska prioritera de ekonomiska, sociala, kulturella och miljörelaterade målen som styr användningen av skogen. I en studie av bland andra Karin Beland Lindahl menar författarna att situationen lett till en målinflation, som i kombination med otydlighet om avvägningar och prioriteringar gör att den svenska skogsbruksmodellen i praktiken prioriterar virkesproduktion.

Ambitiös politik

– Det saknas effektiva instrument för att göra avvägningar i Sverige. När det gäller mål- och problemformulering finns en väldigt ambitiös politik, men när det kommer till själva genomförandet blir det vissa synsätt och intressen som tar över. Det förekommer även i diskussionen om hur klimatnyttan från skogen ska värderas, säger Karin Beland Lindahl.
Den europeiska skogens klimatnytta står dock inte helt oemotsagd. Under våren kom forskning som ställde den rådande bilden av klimatpåverkan från skogsproduktion på ända. I tidskriften Science publicerades en rapport som menade att europeiska länders ökade plantering av barrskog framför lövskog faktiskt har lett till en uppvärmning av klimatet. Detta bland annat genom att mindre avkylande vatten släpps ut från barrskog, samtidigt som den mörkare färgen på bladen reflekterar bort mindre ljus och därmed binder mer värme. De slutsatserna avfärdades dock av bland andra Hans Petersson.
– För mig föll artikeln främst på grund av att de missade att skogliga produkter ersätter fossila produkter och energi. Mer bland- och lövskogar är nog bra av biodiversitetsskäl men för klimatet tror jag mer på de träd-
slag som växer bäst på platsen.
Det verkar upplagt för fortsatt debatt om hur vi ska se på vår skog och mark ur klimatperspektiv när förslaget kommer i sommar. Och till den kraftmätningen väntas också kommissionen samtidigt lägga fram sitt förslag på hur transporter, bostäder och alla andra sektorer som inte ingår i utsläppshandeln under åren 2021–2030 ska minska sina utsläpp. Därmed är spelplanen utlagd inför den framtida klimatpolitiken, som påverkar allt från industrin i grannkommunen till värmen i ditt hus och maten du köper. EUs deklarerade mål att vara ledande i klimatpolitiken står på spel.
– Tre stora lagstiftningsakter ska förhandlas samtidigt efter sommaren. Det är ett stort och omfattande arbete som väntar framöver, säger Stina Gustafsson, som är ansvarig tjänsteman för den framtida utsläppshandeln på Miljö- och energidepartementet.