DEBATT Blod flödar ner för trapporna. Så ska den röda färgen i alla fall tolkas enligt avsändaren Kommunistiska Partiet, som för första gången besöker Miljöpartiets kongress med flygbladen i högsta hugg. Men det är inte menat som ett hot, utan som en påminnelse om vad som väntar om Sverige överger den neutralitet som tjänat oss så väl, till exempel under andra världskriget då vi höll järngruvorna och soldattågen igång för att skydda våra egna från kriget.
Flygbladen uppmanar till neutralitet och nedrustning, vilket förstås ger bra eko i ett parti med rötter i fredsrörelsen, även om ett färgstänkande kommunistparti kanske inte är den mest förtroendeingivande källan. Men det finns mer subtila kanaler, såsom dom sajter vars artiklar om elallergi och cancerbekämpande rabarber lätt slår rot i den djupgröna jordmånen. Dessa läses och delas friskt i grupper med höga halter MP-medlemmar, och när artiklarna om ekologisk odling och bekämpningsmedel varvas med USA-kritik och Putin-apologetism så glider dom friktionsfritt in i ett sammanhang där Irak-invasionen och tortyrskandalerna redan demoniserat Nato.
Ilskan mot värdlandsavtalet blandar sig in med besvikelsen över flyktingpolitiken och kolfälten. Kören som skanderar att partiet sålt sin själ får ännu en stämma, vid sidan om EU-kritiken, Förbifarten och medborgarlönen. Men vem sjunger? Som Mathias Wåg visade i Syre #2 så finns det en kontaktyta mellan det djupgröna och det mörkbruna, bland annat när det gäller bankkritiken, ett område där den nyfikne internetläsaren aldrig är längre än ett musklick bort från antisemitiska konspirationsteorier och hatsajter.
Det putinska inflytandet är redan stort inom europeisk extremhöger; kanske har desinformationen nu vandrat över till mer harmlösa grupper och sajter som annars mest bekymrar sig över superbroccoli och narkolepsivaccin?
Newsvoice.se, en sajt som trots sin klimatskepticism delar en skribent med Miljömagasinet och delas flitigt av MP-gräsrötter runtom i landet, hämtar nyheter från Kremltrogna Russia Today. Nyhetsbanken.info kombinerar en traditionell vänsterprofil med artiklar som stryker såväl Putin som Le Pen medhårs. NaturalNews.com som tidigare hållit sig till att blanda alternativmedicin med klimatförnekelse publicerar plötsligt inslag om hur Putin fördömer GMO-industrin och gör Ryssland världsledande inom ekologisk odling.
Det är inte lätt att veta vem man ska tro på, för att citera en annan fredsälskare. Men när upprorsstämningarna svallar som mest i sociala medier så kan det vara värt att påminna sig om att alla förmodade gräsröster inte är bittra och svikna. Vissa är direkt skadeglada och medvetet demoraliserande. Många är inte medlemmar, och vissa har aldrig varit det.
Huruvida Miljöpartiet påverkar mest inom eller utom regeringen är en giltig diskussion. Likaså vilket mandat partiets valda företrädare ska ha, och vilka beslut som ska stanna hos kongressen eller medlemstotalen. Det är rimligt att fråga sig ifall skolfrågorna är en bra prioritering, och det är möjligt att TTIP är en trojan som ger företag otillbörlig juridisk makt över stater. Det är sant att banksektorn är något av en grå fläck inom nationalekonomin som kan behöva genomlysas, och det är troligt att vi måste överväga radikalt annorlunda transfereringssystem såsom basinkomst.
Men inget av detta innebär att Miljöpartiet på någon nivå behöver känna sig recenserat av tistelrötter som redan gått vidare i sitt ideologiska sökande och riktat foliemottagaren mot Kreml.
