Bland aktörerna som varit först ut med att säkra ägarandelar i norska Arktis märks svenska Lundin Petroleum med fem block. Bolaget självt kommer att leda operationen vid tre av dem. Lundin Petroleum och andra oljebolag med verksamhet i de norska haven äntrar förhållandevis okänt vatten: Barents hav räknas, till skillnad från Nordsjön som i decennier agerat ryggrad i den norska ekonomin, som relativt outforskat. Och indraget i storpolitiska skeenden.

Den militära närvaron har under det senaste decenniet ökat markant. Här patrullerar inte bara norska och ryska fartyg, utan även Nato har säkrat sin närvaro, bland annat tack vare tillgång till svensk mark, under exempelvis återkommande storskaliga flygövningar som Arctic Challenge Exercise (ACE).

Barents Observer rapporterade nyligen att ryska kärnvapenbestyckade ubåtar deltagit i ett trettiotal stridsövningar vintern 2015–2016. Uppgifter som bekräftats av ryska försvarsministeriet.

”Ryska ubåtar blir alltmer bestämda i Barents hav, Norska havet och i Atlanten. Nato-källor pekar på ett särskilt ökande antal patruller i [vatten]triangeln Grönland–Island–Storbritannien. Efter år av nedrustning av [Rysslands] norra flotta efter Kalla kriget kan Kolahalvöns flottbaser nu återigen ta emot helt nya och tungt beväpnade ubåtar”, skriver Barents Observer.

Natos marina ÖB Clive Johnstone menar att den ryska aktiviteten inte oroar försvarsalliansen, ”om vi visste vilka deras planer var och varför de grupperar som de gör”. Den ryska och Natoledda närvaron i Arktis ringar i slutändan in Barents hav – och norska statens 57 utlysta oljefält – i ett militärt getingbo.

Insatserna är höga och mycket står på spel. Men ingen av oljejättarna BP, Exxon eller Shell har ännu säkrat några block i Barents hav. Det kan bero lika mycket på oljeindustrins osäkra läge med låga marknadspriser och höga produktionskostnader som på det alltmer osäkra geopolitiska läget i regionen, kryddat med hårda verbala salvor från både Nato och Ryssland.

Trots oljeindustrins nedfläckade rykte i spåret av miljökatastrofen ”Deepwater Horizon”, som nyligen innebar ett rekordbelopp i skadestånd för BP, och Shells inställda prospektering utanför Alaska efter högljudda protester från ursprungsfolk och miljörörelser, är Norges oljeminister Tord Lien optimistisk:

– Potentialen är stor, säger Lien till SvD. Barents hav erbjuder nya, stora möjligheter. Intresset från industrin visar att norsk sockel [havsbotten nära land, reds.anm.] fortfarande är attraktiv. De första borrhålen planeras redan nästa år.

Det är å andra sidan inte bara de försvarspolitiska fästningarna som står på spel i Arktis. Från miljörörelser har kritiken mot storsatsningen på oljeutvinning i Arktis inte låtit vänta på sig. Svårigheterna med att exempelvis hantera tillbud och olyckor i det svårtillgängliga och klimatmässigt krävande Arktis anses särskilt stora. Exemplet som nämns är de mångåriga miljöeffekterna som olyckan med oljetankern Exxon Valdes orsakade i Alaska 1989.

– Den oljeverksamhet och det omfånget som norska regeringen ser framför sig kommer att bli en stor belastning. Jag tycker att det här är en sorglig dag, säger Frederic Hauge från miljöstiftelsen Bellona till Ekot.

Greenpeace överväger att juridiskt bestrida beslutet om oljeutvinning i Barents hav. Den norska regeringen menar att landets snart 50 år långa oljeverksamhet är ett kvitto på erfarenhet och enligt egna siffror alltjämt välmående norska havsområden.

Lundin Petroleum, som nu tillsammans med andra gas- och oljebolag äntrar vad som kallas ”världens sista outforskade region”, har genom åren utmärkt sig för sin verksamhet i på olika sätt isolerade och politiskt skakiga regioner. Främst har Lundin Petroleum utmärkt sig negativt genom sin verksamhet i Sudan, som fått svidande kritik från många håll, däribland förstörda grundvattenkällor.

I juni 2012 skrev Bengt G. Nilsson, journalist och författare till ”Oljans pris” om bland annat Lundin Petroleums verksamhet i Sudan, på DN Debatt:

”I samband med att Lundin Petroleum höll sin bolagsstämma nyligen restes krav på en oberoende undersökning av Lundins roll i det sudanesiska inbördeskriget. Förslaget röstades ned, och Folksam, som var drivande, tar nu konsekvenserna av det.”

Folksam valde att sälja sina aktier i bolaget. Men bland Lundin Petroleums tio största aktieinvesterare finns ännu statliga spelare: storbanken Nordea och allmänna pensionsmyndigheten Fjärde AP-fonden. Båda med hög svansföring när det gäller investeringar baserade på etik och miljöhänsyn.

Mats Andersson, vd för Fjärde AP-fonden, berättar för Syre att pensionsmyndigheten sedan fem år tillbaka identifierat klimatfrågan ”som en av våra största risker”:

– Sedan fyra år tillbaka arbetar vi aktivt med att sänka koldioxidavtrycket i vår aktieportfölj. Vid senaste årsskiftet var avtrycket drygt 30 procent lägre än för en passivt förvaltad global aktieportfölj.

Lundin Petroleum räknar med att utvinna en miljard fat olja endast vid ett av bolagets fem säkrade block i Barents hav. För svenska pensionssparare kan oljeruschen i Arktis alltså bli en kassako.

– Vi väljer att exkludera de bolag som har största utsläpp i respektive bransch. Med andra ord finns det oljebolag i vår portfölj. Vi är medvetna om att det finns olika strategier för hur klimatrisken adresseras, säger Mats Andersson.

Det svenska börssparandet ger överlag stora klimatmässiga avtryck, visar Swedwatch-rapporten ”Blir guldet till sand?” från 2015.

– Växthusgasutsläppen som genereras av allt svenskt sparande på världens börser – inklusive pensioner – motsvarar cirka åtta ton koldioxid per person och år, konstaterar Frida Arounsavath, rapportens författare.

Svenskt fondsparande prioriterar dessutom klimathänsyn relativt lågt i jämförelse med arbetsvillkor, korruption och mänskliga rättigheter. Något som alltid i slutändan landar i ett val, menar Frida Arounsavath:

– Investerare har alltid ett val mellan att stanna som ägare och påverka ett klimatbelastande bolag eller att sälja av det. Om man säljer av får man en lägre klimatbelastning i fonden men samtidigt förlorar man sin möjlighet att påverka.

I Fjärde AP-fondens direktiv framgår det ”att adressera hållbarhetsaspekter, så som etik, miljö och bolagsstyrning är en nödvändighet för en långsiktig investerare.” Huruvida det är möjligt att försvara de direktiven med att investera allmänna pensionsmedel i Lundin Petroleum som säkrat oljelicenser i en region präglad av militär kapplöpning kan bara vd Mats Andersson svara på. Han understryker för Syre att Fjärde AP-fonden har ”valt väg” och är så ”transparenta som möjligt” under färden.

– Hur vi väljer väg framöver återstår att se, säger han.