Är det möjligt att införa en garanterad basinkomst till alla i Sverige som inte kan försörja sig
själva?

Javisst, naturligtvis är det det. Vi har redan trygghetssystem som har precis den målsättningen, och som vi redan betalar för. Ingen svälter ihjäl i Sverige, och det är få som sover utomhus av rent ekonomiska skäl. Vi avsätter redan de resurser som behövs för att alla i slutändan ska få mat i magen och tak över huvudet. På det sättet har vi redan infört basinkomst.

Den grundläggande tanken

Men för den som blir av med jobbet och behöver samhällets stöd väntar en Kafka-liknande labyrint av byråkrati och godtycke hos Arbetsförmedlingen och socialkontoret. Om vi har råd med det — och det har vi ju tydligen, i vart fall ännu så länge — då kan det inte vara omöjligt att designa om systemet för att minska krånglet och otryggheten. Det är den grundläggande tanken bakom basinkomst.

Jag har tagit fram ett förslag till basinkomst som är baserat på två rimlighetskalkyler: en ekonomisk, och en politisk. Syftet är att skissa på ett system som faktiskt skulle kunna bli verklighet, och helst så snart som möjligt.
Ofta har diskussionen runt basinkomst genom åren varit mycket visionär. Det är bra, för det gör att det finns en ganska tydlig vision att sträva mot. Men för att komma vidare behöver vi börja diskutera hur ett basinkomstsystem kan utformas mer konkret, och hur det kan finansieras.

En angelägen reform

Jag föreslår att alla mellan 19 och 65 som bor i Sverige och omfattas av dagens trygghetssystem får ett ovillkorat bidrag på 8 333 kronor i månaden (100 000 om året) om de inte har några andra inkomster. Börjar man tjäna pengar trappas bidraget ner, men så pass långsamt att det alltid lönar sig att arbeta för den som får möjlighet.

Det här är en angelägen reform. Vi har runt 400 000 arbetslösa i dag, och det finns ingen som tror att den siffran kommer minska drastiskt inom överskådlig framtid. Tvärtom finns risken att datorerna och automatiseringen kan göra så att ännu fler jobb försvinner i framtiden.
Det räcker inte med att hoppas att politikerna ska kunna skapa hundratusentals nya jobb, för det kan de inte. Hade de kunnat det hade de redan gjort det, men det har de ju inte. Därför har vi en skyldighet att se till trygghetssystemen för arbetslösa blir trygga, värdiga och människovänliga.

Det är inte de arbetslösas fel att vi har arbetslöshet. Det blir inte fler jobb av att vi sätter press på dem som hamnat utanför arbetsmarknaden, och tvingar dem gå runt med en ständig klump av oro i magen inför nästa möte med handläggaren på Arbetsförmedlingen eller socialkontoret.

Negativ inkomstskatt

Med basinkomst får vi bort otryggheten och godtycket i dagens system, och ersätter det med en begriplig och förutsägbar rättighet för alla att få sin försörjning tryggad.
I den modell jag räknat på har jag utgått från en nivå på 8 333 kronor netto i månaden som basinkomst. Det är ungefär i nivå med dagens försörjningsstöd, så det är verkligen inte mycket pengar att leva på. Men till skillnad från dagens försörjningsstöd ska basinkomsten inte vara kopplad till några krav på aktiviteter, integritetskränkande kontroller eller godtyckliga bedömningar av någon handläggare.
Skatteverkets datorer kan sköta hela den praktiska hanteringen av basinkomsten. Skatteverket vet redan i dag vilka som är skrivna i Sverige och har rätt att omfattas av trygghetssystemen, och hur mycket var och en av oss tjänar. Det är allt som behövs. Den enda förändringen jämfört med i dag blir att Skatteverket gör en automatisk utbetalning varje månad till dem som tjänar för lite för att kunna försörja sig själva. Den här sättet att administrera basinkomst brukar kallas för ”negativ inkomstskatt”.

Den modell som jag föreslår är att basinkomsten ska trappas ner med 33 procent när man börjar tjäna egna pengar, samtidigt som man betalar kommunalskatt från första hundralappen. För en basinkomsttagare som lyckas dra in 3 000 kronor i egna inkomster blir det en tusenlapp i kommunalskatt, en tusenlapp i minskat bidrag, och en tusenlapp kvar i plånboken.

Går att finansiera

Det är en väldig förbättring jämfört med dagens försörjningsstöd, där bidraget sänks med 100 procent av vad man tjänar själv, så att man inte får någonting alls mer i plånboken. Det är bidragsfällan, eftersom det gör det meningslöst att ens försöka tjäna egna pengar. Så ska vi inte ha det med basinkomsten.
Statistiska Centralbyrån har statistik över hur inkomsterna bland den vuxna befolkningen är fördelade. Den statistiken kan man använda för att göra överslagsberäkningar på vad olika basinkomstsystem skulle kosta.

Det visar sig att det här systemet, med 8 333 kronor per månad som nivå, och en nedtrappning av basinkomsten med 33 procent samtidigt som man betalar vanlig kommunalskatt, skulle kosta 132 miljarder om året. Det går att finansiera.
För det första skulle basinkomstsystemet helt ersätta flera av dagens trygghetssystem. Det är försörjningsstödet (11 miljarder), studiemedlen (17 miljarder), samt a-kassan och Arbetsförmedlingen (64 miljarder). Det blir 92 miljarder i direkta besparingar.
Både sjukförsäkringen och alla stöd till barnfamiljerna får vara kvar som i dag. Jag föreslår inga nedskärningar alls på de två områdena.

Känslomässig invändning

De som i dag har en sjukersättning över basinkomstnivån får behålla den. Därmed undviker vi att långtidssjuka och funktionshindrade förlorar på reformen. Men de som i dag har en sjukersättning som är lägre än basinkomsten, och alla som har oturen att bli utförsäkrade, får naturligtvis basinkomst
istället. På så sätt kompletterar basinkomsten sjukförsäkringen. Den innebär ökad trygghet för alla långtidssjuka och funktionshindrade, och mer pengar i plånboken till dem som har det allra sämst.

Resten av finansieringen föreslår jag att vi löser genom att ta bort momsrabatterna som går till företag i livsmedelsbranschen, restaurangnäringen och vissa delar av kulturindustrin, och återinför en enhetlig moms på 25 procent. Det ger 50 miljarder i ökade intäkter till statskassan.
Därmed är hela reformen finansierad, utan några fantasifulla trollerikonster i budgeten, och utan någon höjning av inkomstskatten. Basinkomst är en fullständigt realistisk tanke ur ekonomiskt perspektiv. Den främsta invändningen är heller inte ekonomisk, utan känslomässig.

– Men tänk om alla säger upp sig från sina jobb och bara slappar! tänker många spontant när de får höra talas om basinkomst.

– Det kommer de aldrig att göra, i vart fall inte samtidigt, är det självklara svaret.

Arbetslösa kan få jobb

8  333 i månaden är ungefär existensminimum. Det går att klara sig på så lite, men det är verkligen ingen dans på rosor, och inte särskilt kul i längden. Rent ekonomiskt är det en mycket stor skillnad på att ha ett lågavlönat jobb istället för att gå på socialbidrag och leva på existensminimum. Tjänar man en genomsnittlig lön blir skillnaden ännu större. Den som är van vid 24 000 eller 30 000 i månaden (före skatt) får lov att ställa om sitt liv radikalt för att klara sig på 8 333 per månad. Det har de flesta människor ingen lust att göra.

Men antag att det faktiskt finns ett par hundra tusen människor som har jobb i dag, och som skulle välja att säga upp sig och leva på basinkomsten istället. Det skulle ju vara fantastiskt bra!

Då kan ett par hundra tusen arbetslösa som verkligen vill ha jobb få det. Företagen får medarbetare som verkligen vill jobba. Och de som av ena eller andra anledningen hellre ville vara hemma får vara det, utan att behöva känna någon skam eller ekonomisk osäkerhet. Det skulle vara en win-win-win för alla parter, på ett sätt som få andra politiska förslag kan komma i närheten av.

Renoverat folkhem

På ett sätt är basinkomst inte alls någon dramatisk reform. Om man vill, kan man se det som ett sätt att bara avbyråkratisera och strömlinjeforma de trygghetssystem vi redan har idag. En renovering och modernisering av folkhemmet, om man vill uttrycka det så.
Men grundtanken bakom basinkomst har ändå stor politisk potential på ett positivt sätt. När människor slipper känna sig otrygga och får större möjligheter att själva bestämma över sina egna liv, då leder det till många positiva samhällseffekter i stort och smått. Hur stora de här positiva ”dynamiska effekterna” kommer bli är det nästan omöjligt att räkna på i förväg. Att de kommer uppträda, det kan vi vara ganska säkra på. Men hur stora de blir och hur snabbt de blir verklighet, det kan vi bara få veta genom att pröva.

Det här förslaget till basinkomstsystem är uttryckligen designat för att vara både ekonomiskt och politiskt realistiskt att genomföra. För att komma vidare behöver vi en fortsatt diskussion, kombinerat med ytterligare utredningar av hur vi rent praktiskt kan utforma alla detaljer i systemet. Jag hoppas vi kan börja göra det så snart som möjligt.