Efter de senaste veckornas flodvåg av kritik mot ledande miljöpartister var det som om det inte fanns ork för mer bråk när kongressen öppnade i Karlstad. Bortsett från att enstaka ombud mullrade framför tv-kamerorna om toppstyrning kan stämningen nog bäst beskrivas som artig och besluten som följsamma mot partitoppen.
Men att husfriden blir långvarig är långt ifrån säkert. Under ytan bubblar frustrationen över svåra eftergifter. Utöver migration stod två frågor som egentligen inte fanns med på dagordningen i centrum: värdlandsavtalet med Nato och Vattenfalls brunkol.

Spontan namninsamling

Nato-avtalet först. Överallt dök frågan upp under de tre dagarna, fastän partiledningen inte tycktes vilja veta av den. Motioner om Nato-relationerna ansågs inte rymmas i kongressens tema ”Global hållbar utveckling” och fick inte läggas fram. Istället blev en spontan namninsamling ett av många uttryck för motståndet mot värdlandsavtalet. På en dryg timme samlade MP Jönköpings Mats Weidman med flera in 104 underskrifter från kongressdeltagare som uppmanade de gröna statsråden att inte underteckna avtalet.

–  Miljöpartiet har rötterna i fredsrörelsen. Då måste vi kunna stå upp för neutraliteten även när vi sitter i regering, säger Mats Weidman som överlämnade underskrifterna till Gustav Fridolin.

Mats Weidman hoppas på möjligheten att skjuta upp beslutet. Det finns en utbredd kritik mot att avtalet läggs på riksdagens bord utan att civilsamhället fått möjlighet att säga sitt. Miljö- och fredsrörelsen har inte fått avtalet på remiss. Inte heller samiska grupper, som kan påverkas av övningar och militära transporter, har kommit till tals.
– Att Sverige tecknar ett avtal med en militärmakt utan att några folkrörelser fått yttra sig, det klingar väldigt illa, säger Mats Weidman.

Fredsdepartement

Det brinner i knutarna för dem som vill stoppa värdlandsavtalet. Den 25 maj är det tänkt att riksdagen ska godkänna det. Många miljöpartister ser en gryende revolt inom Socialdemokraterna  som ett sista halmstrå. Under våren har tre tunga S-distrikt – Skåne, Göteborg och Stockholm – ställt sig starkt kritiska till värdlandsavtalet och beredningen av det. Om riksdagen skulle bordlägga ärendet skulle det komma tillbaka först efter Socialdemokraternas kongress nästa år – där ett närmande till Nato troligen skulle bli svårt för partledningen att försvara.
Det interna socialdemokratiska motståndet mot Nato-avtalet tyckte flera ombud var ett tecken på att Miljöpartiets förhandlare gett upp för snabbt. Miljöpartiets försvarspolitiske talesperson Jakop Dalunde håller inte med.

– Jag kan förstå frustrationen när vi som ett litet parti får göra eftergifter. Men vi hade en lång och intensiv förhandling och fick bland annat igenom tydliga skrivningar mot kärnvapen på svensk mark, säger han.

Det ger riksdagskollegan Annika Lillemets inte mycket för.

– För att sådana skrivningar ska vara något värda måste det till en glasklar lagstiftning och dessutom att Sverige kräver rätt att inspektera Nato-fartyg, säger hon.

Annika Lillemets var en av dem som drev det nedröstade förslaget om att inrätta ett fredsdepartement. Ett sådant skulle ha ett viktigt signalvärde och visa resten av världen att Sverige tar fredsarbetet på allvar, enligt motionärerna. Ett avtal med Nato skulle få rakt motsatt verkan, menar Annika Lillemets.

– Spänningarna ökar. Att ytterligare närma sig Nato skulle vara direkt kontraproduktivt om vi strävar efter säkerhet, säger hon.

Personligt om flykt

Samtidigt fortsätter migrationsfrågorna att plåga Miljöpartiet. Debatten om flyktingamnesti blev kongressens mest känslomättade med personliga berättelser och röster som brast. För en av kongressdeltagarna var frågan särskilt brännande. Khaled Maana ställde sig i talarstolen och berättade om hur han själv levt som papperslös i tre års tid och sedan utvisades till det hemland som var så gott som främmande för honom.

– Frågan om amnesti är väldigt personlig för mig. Det som är en mardröm för andra är verklighet för mig, säger han efteråt.

Dagen innan lämnade Khaled Maana kongressutskottet när det blev dags för omröstning.

– Jag ville inte se hur människor jag känner röstade, förklarar Khaled Maana som var ersättare och själv saknade rösträtt.

Han upprepar flera gånger att han vill att folk ska förstå att ingen frivilligt väljer att bli papperslös.

– Det finns ingen som vill leva som papperslös och bli utnyttjad av andra. Det är alltid en sista utväg.

Någon amnesti fick aldrig kongressens stöd. Istället beslutades att partiet ska arbeta för att mer humana övergångsregler ska gälla när den restriktiva asyllagen upphör våren 2019. Miljöpartiet ska också driva att den som vistats länge i Sverige lättare ska få uppehållstillstånd. Dessutom vill kongressen att kommuner som vägrar ta emot flyktingar ska tvingas betala vite.
Vad humanare övergångsregler kan innebära och vilka grupper som skulle omfattas är oklart. Den migrationspolitiska talespersonen Maria Ferm nämner särskilt utsatta barn, medan flera ombud pratar om gömda och papperslösa.
Mot bakgrund av övriga partiers utveckling i migrationsfrågan ställs Miljöpartiet sannolikt inför fler prövningar framöver. Men Maria Ferm är nöjd när hon lämnar kongressen. Hon ser besluten som stöd för strategin att öka kapaciteten i mottagningssystemet och i takt med det skapa acceptans för humanare regler.

– Det är en tydlig bekräftelse från partiet, säger hon.

Kritik om toppstyrning

Inga stora revolter från ombuden, alltså. Inte i migrationsfrågorna och inte i andra sakfrågor heller. Valberedningens förslag till språkrör, partisekreterare och partistyrelse gick igenom utan förändringar. Och uppslutningen kring partiets regeringsmedverkan tycktes solid.
Men det fanns också kritiska röster. Den kanske argaste kritikern stod i snålblåsten utanför kongressbyggnaden. Jenny Wenhammar som kandiderade till språkrör släpptes inte in. Kanslichefen Anna Stenvinkel hänvisar till ”säkerhetsskäl” men avstår från fler kommentarer. Inte heller Jenny Wenhammar fick någon mer förklaring – om hon inte följde med till ett slutet rum, vilket hon avböjde.

Jenny Wenhammar är en del av aktivistgruppen Femen och blev känd för en bredare allmänhet när hon barbröstad sprang mot scenen under Fredrik Reinfeldts tal i Almedalen 2014. I samband med andra Femenaktioner har hon dömts för förargelseväckande beteende och olaga intrång på ryska ambassaden. Men att hon skulle ha planerat en aktion på kongressen avfärdar hon, samtidigt som hon är oförstående inför det hon uppfattar som rädsla för aktivism.

– Det visar ett stort förakt mot partiets gräsrötter när man inte ser aktivism som något seriöst, säger hon.

Hon är bekymrad över partiets utveckling som hon menar präglas av toppstyrning och svek i miljöfrågorna.

– Jag ville ge partiet en sista chans, säger hon.

Inne i kongressalen höll den avgående partisekreteraren Anders Wallner ett tal där ett av budskapen var att Miljöpartiet i första hand är en organisation för politiker och i andra hand för aktivister.

– De egenskaper som en bra aktivist har är inte de samma som en bra politiker har. Som aktivist kan du vara kompromisslös, som politiker ska du komma överens med andra, säger Anders Wallner efteråt.

Öppna i helskärm

1 / 3

Pressen ökar på MP-toppen om brunkolet

Pressen ökar på MP-ledningen i brunkolsfrågan. Språkrörens inställning att ett riksdagsbeslut krävs för att hindra Vattenfall att sälja kolet ifrågasätts av allt fler.

Miljöorganisationer, opposition och oberoende experter. Från flera håll avfärdas nu att regeringen inte på egen hand kan stoppa en kolförsäljning, vilket gjort miljöpartistiska gräsrötter segervissa. På kongressen uppmanade åtskilliga ombud partiledningen att ta strid för att kolet ska stanna i marken. Samma budskap hade de Greenpeaceaktivister som mötte kongressdeltagarna när de anlände till Karlstad.

– Det går inte att bedöma Miljöpartiets insatser i regeringen innan vi vet hur det går med kolet. Mätt i ton koldioxid kommer ingen klimatfråga i närheten. Om kolet säljs spelar det ingen roll vad man gör i övrigt, säger Greenpeaces Em Petersson.

Miljöpartiets språkrör har upprepat att det krävs ändrade ägardirektiv för att hindra en försäljning, vilket det saknas stöd för i riksdagen. Men det största oppositionspartiet Moderaterna är tydliga med att avgörandet ligger hos regeringen.

– Det är en bedömning regeringen måste göra utifrån strategi, ekonomi och hållbarhet, säger Lars Hjälmered (M), energi- och näringspolitisk talesperson.

Också ett flertal oberoende experter, bland andra professorn i civilrätt Daniel Stattin, har uttalat att det är regeringen som äger frågan. Men språkröret Isabella Lövin slår ifrån sig.

– Som ett litet parti i en minoritsregering har vi ett begränsat handlingsutrymme. Åtminstone en av de experter som uttalat sig har sagt att regeringen visserligen kan fatta beslut, men att en minister senare kan prickas eller bli avsatt i riksdagen, säger Isabella Lövin.

6 av 10 svenskar säger i en opinionsundersökning att de vill att Vattenfall avvecklar kolet. Hur sannolikt är det att Alliansen driver just den frågan till en misstroendeförklaring?

– Det vill jag inte uttala mig om, säger Isabella Lövin.

I ett försök att rikta ljuset mot allianspartierna som alla i olika grad sagt sig vara positiva till en försäljning har Miljöpartiet begärt en riksdagsdebatt om Vattenfall den 24 maj.

Olof Olsson Klugman