Nystart var ordet Miljöpartiets ledning använde vid presskonferensen där språkrören bad valberedningen testa förtroendet för dem. Men det dröjde inte länge innan ordet nystart var utbytt mot omstart. I helgen kom i alla fall den där kongressen som skulle innebära en nystart eller om det var en omstart. Helt klart var i alla fall att den kvinnliga språkrörstiteln skulle flyttas från en minister till en annan. Det fanns visserligen en motkandidat, Femen-aktivisten och medlemmen Jenny Wenhammar, men hon släpptes för säkerhets skull inte in på kongressen.
Valen skedde redan första dagen och så fort de var gjorda var det business as usual som gällde. Det nyvalda språkröret Lövin talade om att nu skulle de fortsätta på den tidigare utstakade vägen och det fanns inget annat än regeringsmedverkan som gällde. Varken nystart eller omstart alltså.
Det omvalda språkröret Fridolin talade om att nu fick det bli ordning i leden, det går inte att 17 000 miljöpartister har sina egna åsikter. Nu ville han inte se en enda miljöpartist till i tv vara kritisk till partiet eller dess politik. Det ödmjuka lyssnandet som han hade utlovat fram tills han valdes om räckte alltså bara precis fram till valet. Kongressen han dock knappt avslutas förrän EU-ledamoten Linnéa Engström var ute i media och kritiserade partiledningens förhållningssätt gällande Vattenfalls kol.
Utanför kongressen stod Jenny Wenhammar och undrade vad som hade hänt med öppenheten som partiet var så stolt över för några år sedan och partiets interna demokrati. Inne på kongressen skrev förra språkröret Lotta Hedström glatt på Facebook: ”Produktiv, rolig, framåtsyftande kongress! Ursäkta men var är Krisen?”. ”En medial kris, dvs mediernas kris …” svarade den tidigare riksdagsledamoten Gudrun Lindvall.
Utanför kongressen spred några aktivister ut röd färg och flygblad för att protestera mot närmandet till Nato och att MP röstade för insatsen med svenska Jas-plan i Libyen. Inifrån kongressen skrev Gabriel Liljenström, sakkunnig hos det nya språkröret: ”Hörrni, det här blir bra!”
Helgen innan kongressen höll två flyktingar på att drunkna i Öresund som en följd av regeringens politik. Från kongressen skickade Grön ungdoms förra språkrör Lorentz Tovatt ut ”Visionär realist 4-ever!”. Det efter att Lövin från talarstolen deklarerat att det är vad Miljöpartiet är och därför kommer partiet att sitta kvar i regeringen till varje pris (om än inte exakt med de orden).
Från kongresscenen hävdade Per Ängquist från regeringens samordningskansli att svenska gröna idéer blir verklighet för EUs 500 miljoner invånare och Lövin berättade att faller regeringen ”så faller hela FN”. Ungefär samtidigt drunknade den 1 357 flyktingen sedan årsskiftet i Medelhavet.
I Tyskland försökte i helgen ett par tusen klimataktivister stoppa den svenska brytningen av brunkol eftersom de inte längre litar på att MP kommer att göra det. Det var dock inget Fridolin ville diskutera, det kunde han som minister inte tycka något om, sa han. Enligt vilken lag då? kan en undra. Istället redovisade den avgående partisekreteraren Anders Wallner att MP hade uppfyllt eller var på väg att uppfylla 68 procent av sina vallöften. Var det alltså i huvudsak detta samhälle MP ville skapa? Hur gråbrunt var i så fall inte valmanifestet?
Det ska ärligt erkännas att det inte kan vara lätt att vara miljöpartist i dessa dagar. Här har de i åratal jobbat på att anpassa sig till media, och så kör media över dem i ett drev som pågår vecka efter vecka. Här har de i åratal jobbat på att bli av med flumstämpeln som journalisterna satte på de levande, icke toppstyrda kongresserna. Och när de väl lyckas införa en minst lika stark och auktoritär centralism som övriga partier, då skriver DNs ledarsida: ”Hela tillställningen påminde mer om nordkoreansk partikongress än en miljöpartistisk”, för att två dagar senare klaga på att alla inte var som DN tycker att politiker ska vara. ”Vissa valde att äntra talarstolen barfota. Andra valde att sjungande framföra sina synpunkter.” Det är inte konstigt att det blir snurrigt när partiet är mer inriktat på att medieanpassa budskapen än att skapa opinion för grön politik.
Senaste opinionsmätningen visade att partiet är lika litet som KD och fyraprocentsspärren ligger inom felmarginalen. Märk då att MPs valresultat sedan lång tid tillbaka har hamnat lägre än opinionsundersökningarna. Med den kunskapen ligger partiet troligen sämre till än KD. Och även om osvuret alltid är bäst, inte minst drygt två år före ett val, är det svårt att se att partiet med den allt hårdare regeringsfundamentalismen kan klara spärren med mindre än att de åtminstone lyckas stoppa kolbrytningen i Tyskland. En strid som partiet redan verkar ha gett upp.
