Att kris också kan innebära möjligheter är ett gammalt ordspråk som återfinns i många kulturer. I Spanien syns det på den ökning av föreningar och nätverk som vill skapa något nytt. Lokala valutor, konsumentkooperativ och odlingskooperativ är alla tecken på ett samhälle som går mot andra värderingar.

Jerez de la frontera, en stad stor som Uppsala, ligger inte långt från turistmagneten Cadiz med sina vidsträckta stränder längs Costa de la luz. Men hit, en bit inåt landet, kommer betydligt färre besökare. Här märks kanske krisen i Spanien som allra tydligast. Med en arbetslöshet på drygt 38 procent och en ungdomsarbetslöshet på närmare 60 procent är staden – om än vacker och fylld av historia – en blek kopia av vad den en gång var.

Den har kallats ”arbetslöshetsstaden” i spansk media, och på nästan varje gata hänger säljes-skyltar från balkonger – vissa vackra och välskötta, andra i förfall sedan länge.

– De flesta vill ge sig av härifrån, berättar en medelålders man som står och läser annonserna i en mäklarfirmas skyltfönster.  Själv skulle han också ge sig av om han kunde.

Situationen i Jerez beror inte bara på krisen som utlöstes av Spaniens bostadsbubbla år 2008. Regionens specialitet och själ – sherryproduktionen – förlorade mycket prestige då ett antal företagare försökte sig på en storskalig industrialisering av produktionen med början på 70-talet. Den odlade marken tredubblades, priserna sjönk, och likaså kvaliteten – och efterfrågan. Från 90-talet gick det utför. Industrin som tidigare även innefattade butelj-, etikett- och korktillverkning gick från att ge jobb åt 32 000 personer till dagens 5 000. Därtill kom krisen år 2008 som har förvärrat situationen avsevärt.
I dag jobbar kyrkor och ideella föreningar för fullt med att försöka hjälpa de människor som befinner sig i en svår ekonomisk situation. Barnfattigdomen i Spanien är den näst högsta i Europa, rapporterade Rädda barnen om nyligen. Ett av tre barn riskerar fattigdom eller socialt utanförskap. I Andalusien är den siffran 44 procent.

Ekologi och ideologi

Trots att de senaste siffrorna visar på en viss återhämtning i den spanska ekonomin så är krisen fortfarande närvarande. Den tidigare nobelpristagaren i ekonomi, Joseph Stiglitz, har kritiserat regeringen dels för de hårda åtstramningarna som snarast förvärrar situationen och dels för att överdriva betydelsen av återhämtningen. ”De ropar seger för att ha sänkt arbetslösheten från 25 till 22 procent. Jag menar att en ekonomi med sådana siffror och en ungdomsarbetslöshet på 50 procent befinner sig i depression”, sa han vid ett möte i Davos i januari.

Men situationen har också gjort att fler människor tagit steget till att börja skapa något nytt, baserat på andra värderingar. Det nya partiet Podemos som nådde dryga 20 procent i valet i december är ett exempel. Ett annat är de lokala valutorna. I hela Spanien finns i dag drygt 90 lokala valutor. Praktiskt kan de vara uppbyggda på olika sätt, men tanken är i stort densamma: att vara ett komplement till euron och ett alternativ utan vinstintresse.

I området kring Cadiz och Jerez finns inte mindre än fem lokala valutor. El zoquito startade redan 2007 och är den första i sitt slag i Spanien.

– Vi bildades innan krisen bröt ut. Så det handlar inte om att vi inte har euros. Det handlar snarare om ekologi och ideologi. Däremot har krisen hjälpt till att sprida detta och vi har inspirerat flera andra valutor, säger Javier Saborido, en av de medlemmar som varit med längst.

Solidariskt nätverk

Tanken med el zoquito är att vara ett komplement till euron, ett solidariskt och alternativt nätverk. Det du vill sälja eller köpa kan du lägga upp på hemsidan eller Facebookgruppen och betalningen sker med hjälp av små böcker där du har dina zoquitos uppskrivna. För att sedan betala med dem krävs din egen och säljarens underskrift för att reglera din totalsumma.

– Det är ett nätverk av förtroende. Det finns ingen garanti för en produkt utan man måste lita på säljaren, säger Javier Saborido.

Syftet är inte att ta över eurons roll, men det skapas ett extra värde utöver den traditionella ekonomin. Det du kan tillverka och de tjänster du kan utföra kan värderas, även om du är arbetslös.

– Jag har vänner som varit i en knapp ekonomisk situation och som jag har rekommenderat att gå med, just för att det kan ge något utöver det du redan har, säger Javier.

Utbyta tjänster

Genom åren har medlemmarna också kunnat berikas med många nya kunskaper. Kurser i matlagning, trädgårdsskötsel och språkundervisning är bara några exempel.

– Det finns de som kommer hit och inte vet vad de har att erbjuda. Men det finns alltid något. Till exempel kan du erbjuda en enkel grej som att hjälpa någon att flytta, säger Javier.

Något vinstintresse finns inte med valutan och du kan också få befinna dig på minus på ditt zoquitokonto utan att något händer. Utbud och efterfrågan går ju inte alltid hand i hand. Själva idén är att tillgångarna stannar och cirkulerar i lokalsamhället, och inte som så ofta sker i det kapitalistiska systemet: att tillgångarna samlas någon helt annanstans. Valutan är istället ett medel för att kunna utbyta tjänster och varor sinsemellan.

– Det bygger på solidaritet. Du ger det du kan erbjuda och kan få det du behöver. Jag som har bil till exempel brukar erbjuda skjuts till personer som inte har bil.

Stora miljövinster

Här kommer vi till en annan tanke med valutan: den stora miljövinsten i att kunna dela på saker och tillgångar.

– Man kan hyra ut sina saker till någon som använder dem mer. Till exempel hade vi en medlem som hade en cykel som hon inte använde så ofta. Dessutom bodde hon trångt och hade inte riktigt plats för den. Hon löste det genom att en annan medlem fick ha den hemma hos sig och använda den, i utbyte mot fem zoquitos i månaden.

Föreningen Zoquito är också medlem i det ekologiska konsumentkooperativet La Reverde, en typ av kooperativ som haft en rejäl boom de senaste åren. På en gård strax utanför Jerez odlas alla möjliga grödor, som varje vecka delas upp i lådor till medlemmarna som kan köpa dem till ett förmånligt men hållbart pris som ska täcka alla omkostnader, inklusive de fyra anställda.

– Det främsta skälet att vara med är att man får hälsosamma produkter som man vet hur de har producerats, säger Marta Garcia Portela som är ansvarig.

Själv köper hon det mesta av sin mat genom kooperativet och tycker att det är ett ekonomiskt sätt att få tillgång till ekologiska grödor.

– Jag klarar mig på 150 euro i månaden och det tycker jag är superbilligt! Men då äter jag inte kött. Jag är en ganska extrem medlem. Alla våra medlemmar har sina olika anledningar att vara med och vissa köper mycket och andra mindre, säger hon.

Till skillnad från många andra, liknande föreningar behöver medlemmarna inte hjälpa till med odlingen om de inte vill. Men man får gärna hugga i med plantering, skörd och ekologisk ogräsbekämpning om man är intresserad. Det anordnas också olika utbildningsdagar i exempelvis agroekologi, hälsa och landsbygdsutveckling.

Intern certifiering

Marta Garcia Portela är själv aktiv i flera liknande nätverk som jobbar för att underlätta landsbygdsutvecklingen i Cadizregionen. Den ekologiska odlingen ökar i Spanien men det finns mycket som fortfarande bromsar.

– Politikerna hjälper inte till att ge den potential som det ekologiska jordbruket skulle kunna ha. Många producenter har inte tillräckliga kanaler för att sälja sina grödor, lagarna är komplicerade och det kostar mycket att bli certifierad, säger hon.
Ett av de initiativ Marta deltar i är Sistema participativa de garantia, som går ut på att istället för att låta en tredje part certifiera dig som ekologisk – ofta ett företag – så ingår du i ett nätverk av liknande föreningar där ni ömsesidigt kontrollerar varandra.

–Utöver kontrollen kan du också utbyta kunskap och ge och få tips på hur man kan göra saker bättre, säger hon.
Hon är också ordförande i Red Agroecologica de Cadiz, ett nätverk som verkar för att regionen ska satsa på sina rika naturtillgångar och skapa hållbara jobb inom det ekologiska jordbruket.

– Situationen med arbetslösheten är verkligen allvarlig i hela regionen, men samtidigt är det en priviligierad provins med mycket bördiga marker. Vi tror att det ekologiska – jordbruket, djurhållningen och industrin – är ett av de bästa sätten att skapa arbete och hållbar utveckling, tillsammans med landsbygdsturism och förnybara energikällor.

Själv började hon engagera sig i dessa frågor mycket tack vare krisen.

– Det var tack vare 15M-rörelsen. Jag tror att många har fått ompröva många saker. I dag skulle jag säga att det är fem gånger så många personer som engagerar sig i olika samhällsfrågor jämfört med för fem år sedan.

”Krävs en grön framtid”

En som personifierar hur de sociala rörelserna i dag går åt det gröna hållet är Paco Casero, bokaktuell med Röd dåtid, grön framtid som beskriver både hans egen och Andalusiens historia de senaste 40 åren. Från att ha varit fackföreningsledare för dagavlönade arbetare i jordbrukssektorn på 70- och 80-talet jobbar han nu aktivt för landsbygdsutveckling och ekologisk odling genom sin ordförandepost i organisationen Savia.

– Framtiden måste vara grön, annars finns det ingen framtid, säger han självsäkert och vänligt.

Han har lätt för att le, men hans kamp är djupt seriös. Det visar om inte annat det trettiotal hungerstrejker han genomfört genom åren, liksom de fredliga protester som 40 gånger har lett till att han har blivit anhållen.

– Klimatförändringarna håller på att ändra våra förutsättningar för odling och Andalusien kommer att drabbas mycket hårdare än många andra områden. Vi måste ändra vårt produktionssystem nu, säger han.

Han ger ett exempel. Ett olivträd som från början ger 5 000 kilo oliver kan öka sin produktion till 7 000 kilo, men med dubbelt så mycket kemikalier.

– Dessutom utarmas jorden. Och det är inte så att näringsmängden i varan ökar. Det de säljer är vatten!

Ny syn på matkonsumtion

Paco Casero är övertygad om att vi behöver förändra vårt sätt att se på matkonsumtion.

– Den ekologiska produktionen skapar 20 till 30 procent mer arbete, då det inte baseras på kemikalier utan fler moment måste utföras för hand.

Att den ekologiska produkten brukar vara dyrare ser han inte som ett hinder.

– Hur mycket är hälsan värd? Den största delen av kostnaderna för spansk sjukvård är relaterat till en dålig kost. I dag lägger vi 15–18 procent av våra utgifter på mat och ändå försöker vi ständigt att reducera den andelen! Det är ett problem som handlar om inställning hos konsumenterna. När man köper mat i affären har man inte direktkontakt med producenten och känner inte till det arbete som ligger bakom. Då respekterar man inte värdet som finns i produkten.