Under de senaste åren har svenska medier vid flera tillfällen larmat om miljögiftet nonylfenoletoxilat (NFE) i kläder. Naturskyddsföreningen gjorde exempelvis tester på flera klädmärken 2008 och Greenpeace gjorde tester på en rad stora klädmärken både 2012 och 2014 som visade på höga halter i en stor del av plaggen.

Organisationerna påpekar att även små mängder i kläderna är ett tecken på att det använts i stora mängder under produktionen, eftersom en stor del tvättas bort redan i fabriken. När vi sedan tvättar produkterna vi köpt i Sverige släpps ämnet ut även i våra vatten. Det stora problemet är dock de stora utsläppen som sker i produktionslandet.

– I världen används det i väldiga mängder, främst i textilindustrin, säger Therese Jacobson, ekotoxikolog och tidigare sakkunnig i miljögiftsfrågor på Greenpeace.

Nonylfenoletoxilat bryts ner i avloppet till nonylfenol (NF), som är mycket giftigt för vattenorganismer. Det är också hormonliknande och kan till exempel störa fortplantningen.
I Sverige har det tidigare tillverkats i stor skala, varav huvuddelen har exporterats, men nonylfenoletoxilater ingår i en grupp av ämnen som regering och riksdag redan under 1990-talet beslutade om att avveckla.
Sedan dess har produktionen sjunkit kraftigt. 1998 tillverkades 7500 ton i Sverige. Men siffror i Kemikalieinspektionens produktregister visar att flera produkter med nonylfenoletoxilat fortfarande tillverkas i Sverige i dag. Eftersom antalet företag som tillverkar ämnet nu är färre än tre stycken går uppgifterna dock under sekretess. Men en sökning på enbart en av grupperna i registret, “grenad nonylfenoletoxilat”, visar att produktionen av detta uppgick till över 2400 ton 2013.

– Det förvånar mig att det tillverkas så pass mycket i Sverige, säger Therese Jacobson. Jag vet ju inte vad just de här kemikalierna ska användas till, men det är en generellt problematisk grupp eftersom de är hormonstörande och det är väldigt problematiskt att öka på mängden.

I dag finns begränsningar för att använda ämnena i EU, men de är tillåtna inom några områden som i färg och vissa rengöringsmedel, med förutsättningen att det är ett slutet system med omfattande rening eller utan utsläpp i avloppet. Det innebär att det även kan förekomma tillverkning av kläder med nonylfenoletoxilat i EU så länge reningen vid tillverkningen är tillräckligt bra.
De uppmätta halterna i avloppsvatten har också minskat radikalt sedan 90-talet men de utsläpp som fortfarande sker kan till stor del härledas till importen av kläder som innehåller ämnet.
Svenska Kemikalieinspektionen har därför under flera år arbetat för en begränsning på EU-nivå för nonylfenoletoxilater i importerade kläder för att komma åt det problemet. Förra året fattades efter en lång process ett beslut av EU-kommissionens Reach-kommitté.

– Att EU-länderna sagt ja till vårt förslag är ett steg på vägen mot en giftfri vardag. Beslutet bidrar till en bättre miljö både inom och utanför EU, säger Lisa Anfält, enhetschef på Kemikalieinspektionen, i ett pressmeddelande i samband med beslutet.

Det gäller dock inte ett förbud utan en begränsning, textilvaror i EU får fortfarande innehålla 100 mg NFE per kilo.

– Vi skulle välkomna ett importförbud, för vi vill inte att man flyttar runt på problemet säger Therese Jacobson.

Hon påpekar att det är lika illa att man släpper ut ämnena i Kina, Bangladesh och Indonesien som här.

Dag Lestander, på Kemikalieinspektionens avdelning för utveckling av lagstiftning och andra styrmedel, berättar att nonylfenoletoxilat sedan 2014 också har rekommenderats av den europeiska kemikaliemyndigheten ECHA att ingå i den hårdare kemikalielagstiftningen i Reach som kallas tillståndsförteckningen. På den listan ingår i dag bara 31 andra ämnen, bland annat olika ftalater och ämnen som innehåller arsenik, krom och bly.

– Om EU-kommissionen tar ett beslut utifrån ECHAs rekommendation blir det ett så kallat solnedgångsdatum, vartefter man inte kan använda ämnet i EU utan tillstånd.

Det finns såvitt Dag Lestander känner till inga diskussioner om att förbjuda export av nonylfenoletoxilater till andra länder. Export av farliga ämnen i den här kategorin går dock under ett regelverk som kräver att det mottagande landet ska godkänna importen.

– Det är upp till dem, tyvärr, kan man väl säga.

Det är inte heller aktuellt med ett tillverkningsförbud i EU.

– EU-kommissionen skulle kunna bestämma att det krävs tillstånd att använda nonylfenol, det skulle i praktiken innebära ett förbud mot produktion av nonylfenoletoxilater, men det är beslut som i så fall fattas på politisk nivå, säger Dag Lestander.

Han tror att det sannolikt kommer vara tillåtet att producera och exportera nonylfenoletoxilater under vissa villkor även i framtiden men påpekar att en begränsning i textilier bidrar till att efterfrågan minskar.

– Det tvingar implicit tillverkarna att hitta alternativ.