WASHINGTON:
– Tell me what democracy looks like?

– This is what democracy looks like!

Hundratals människor i blandade åldrar har samlats vid Union station i Washington DC och en känsla av historieskrivning genomsyrar luften. Talarna avlöser varandra, det handlar om aborträtt, minimilön och de särintressen som kommit att allt mer karaktärisera dagens amerikanska politik.

Vi har alla varit på en obligatorisk morgonträning i en kyrka för att få veta hur man beter sig på en fredlig sittstrejk. Efter tre varningar arresterar polisen alla som sitter kvar. Man behöver hundra dollar för att släppas. Vi spelar rollspel kring polisarrest, hur man lugnar någon som jagat upp sig; ”lyssna, prata, öppna händer”, och hur man ska bete sig mot polisen; ”rör dem aldrig”. Här finns allt ifrån pensionerade Walmart-anställda till affärsanalytiker, i spridda åldrar och från olika delar av landet.

Inspirationen till demonstrationsveckan den 11–18e april kommer från en 15 år gammal bedrift, då den då 90-åriga Doris ”Granny D” Haddock protestvandrade mellan Los Angeles och Washington DC i sin strävan efter finansiell kampanjreform. Dagens Democracy Spring-protest började vid klocktornet i Philadelphia, där den amerikanska konstitutionen en gång skrevs. Drygt 150 personer traskade sedan de 23 milen till huvudstaden med protestskyltar, i hagel och solsken. Bland dem var 20-årige Ryan Magnano från Pennsylvania, med jeans, röd mössa och stort leende.

– Regeringen borde tjäna folket, men gör inte det inte längre, förklarar han sitt engagemang.

Ryans påstående backas av en Princeton/Northwestern-studie från 2014, där forskare undersökte 1 800 policy-initiativ mellan åren 1981 och 2002, och drog slutsatsen att landets ekonomiska elit och företagslobby har ett betydande inflytande på regeringens politik, medan vanliga medborgare har lite eller inget inflytande.

Democracy Spring-rörelsen backas av ett hundratal organisationer och har fyra centrala krav på lagändringar. Till dessa hör Democracy for all, ett lagtillägg som i praktiken skulle upphäva den kontroversiella Citizens United-domen som sedan 2010 öppnat för en tämligen oreglerad kampanjfinansiering I USA. Med lagtillägget skulle kongressen sätta ett tak på kampanjbidrag och det skulle bli möjligt att göra skillnad mellan vad personer och företag får spendera. En annan lagändring handlar om att matcha små kampanjdonationer från privatpersoner med statliga medel enligt en 6:1- eller 9:1-skala, och då bara till kandidater som vägrar ta emot storsummor från företag.

– Företag är inte personer!

– Vems hus? Vårt hus!

Slagorden skanderar och energin är på topp när protesttåget viker in mot den vita parlamentsbyggnaden där en uppsättning poliser redan bildat en mur på trappan. Bland demonstranterna finns Holly Mosher, dokumentärfilmare från Kalifornien med utsvängda paljettbrallor och sjal med amerikanskt flagg-tryck runt halsen. Med sin senaste film Pay 2 Play om pengarnas inflytande i politiken vill hon slå ett slag för att Kalifornien ska sälla sig till de gräsrotsinitiativ som redan existerar för att få till stånd en ändring av Citizens United-domen från 2010. Politiker i 16 delstater har redan krävt en lagändring och både Montana och Colorado haft folkomröstningar i frågan, och fått 70-procentigt rungande ja, över partigränserna.

De kanske yngsta deltagarna i dagens protest, som slutar med 400 arresteringar, är 12-åriga tvillingarna Justin och Silas Booth från Boston.

– Vi tyckte det var viktigt nog att ta barnen ur skolan för, berättar föräldrarna David Booth och Melora Rush.

– Vi behöver en transparant kampanjfinansiering för att eliminera stora donationer som inte är annat än legaliserade mutor, förklarar David Booth.

Efter veckans protester har den demokratiske kongressledamoten John Sarbanes svarat med att samla underskrifter av nära 100 parlamentariker i ett upprop för att rösta igenom de föreslagna lagändringarna. ”Vi är kända som folkets hus … och då är det hög tid att ta upp folkets reformer”, avslutar Sarbanes sin appell.