Det är ett hårt tryck på moderna människor att hänga med språkligt och socialt, för att gestalta våra liv och klara vår kommunikation med andra, om vi strävar efter att vara öppna och medvetna personer. Det gäller att undvika de nyförbjudna orden och att snappa upp de nya uttrycken.
Begreppet politiskt korrekt har tuggats sönder och spottats ut av många som satt en ära i det från början. Och vad det egentligen betyder och innebär förändras hela tiden när nya begreppsvärden och begreppsvärldar myntas i snabb takt omkring oss. Det gäller att lära sig koderna, nyorden och de nyvedertagna förkortningar som finns, om en ska vara bekväm i sammanhang där kanske framförallt unga, smarta och pålästa personer hemtamt och säkert rör sig bland begreppen i kommentarsfält och på olika virala mötesplatser.

På Instagram finns de välbesökta kontona: @kvinnohat (46 200 följare) @klasshat (11 100 följare) och @fattanu (16 700 följare). Här rasar diskussionerna heta om aktuella och brännande ämnen. Det är en ny gästpostare varje vecka som väljer ämne och bilder inom ramen för kontot, och det är omfattande livfulla mötesplatser och kunskapskällor för människor som kanske aldrig annars skulle talas vid.
Här utvecklas språket och kommunikationen av alla som deltar. Här är uttryck som TW (triggervarning), och ST (syntolkning) självklara tillägg till inläggen och det skulle bli dålig stämning om du glömmer att använda dem här.

@kvinnohat tar upp och djupanalyserar till exempel samlingsbegrepp för icke-normativa könstillhörigheter, sällan omtalade sexuella/romantiska läggningar, det kan vara queera bokförlag (t.ex.www.olika.nu) som ger boktips, eller handla om feministiska symboler, normbrytande familjer, feministisk aktivism, om att vara kvinna och polis i en polisiär macho- och tystnadskultur, sexuella trakasserier i väktar-världen, om kvinnor inom kriminalvården, om transkvinnor, sexualitet och trans, feminitetskrav, könsdysfori, faderslängtan, feministiska präster, med mera.

@klasshat tar företrädelsevis upp historier från samhällets mörkare sidor. Här skildrar människor sin vardag i ett samhälle som blir allt sämre på att ta hand om sina svagaste och mest utsatta medborgare. Här postas berättelser om uppväxter i familjer med missbruk, psykisk ohälsa och fattigdom, hur barn vuxit upp och försökt skapa ett bättre liv än de kommit från, hur svårt det kan vara att bryta klassperspektivet. Här skildras arbetsrelaterade sjukdomar, konsekvenser av utebliven vård på grund av fattigdom, klasskillnader i skolan, bostadslöshet, skam, segregation, med mera. Diskussionerna som uppstår här är ofta glödande av solidaritet och uppmuntran.

@fattanu är en rörelse mot sexuellt våld, för samtycke i praktik och lagstiftning. Kontot är ett forum för djupare analyser kring arbetet inom rörelsen. Här presenteras medias bilder av sexuellt våld, information om workshops och föreläsningar på temat, grupperingar som Fattaman (som bland annat gjort film om destruktiva maskulinitetsnormer) och Fattadans (som tog samtyckesdebatten in i dansvärlden). Här diskuteras straffansvar för kränkningar på nätet, hat och hot mot kvinnor som demokratiproblem, aktivisternas strategier, patriarkatets historia och våldtäktskulturen, problematisering av mainstream-porr, med mera.

Tidens normkritiska blick på vad som är okej eller inte när vi förhåller oss till andra människor är omhändertagande och inkluderande i sin kärna. Det finns något väldigt humant – i ordets bästa bemärkelse – i att så starkt vilja se andras belägenhet, ta plats med sin egen och nogsamt ta hänsyn till det i möten och kommunikation med andra. På så sätt får vi syn på varandra med mildare ögon och en större acceptans av olikheter skapas. På sikt skyddas vars och ens integritet och kanske får mänskligheten lättare att stå ut med varann. Och i den bästa av världar kan det i sin tur förhoppningsvis leda till mindre konflikter och färre destruktivt utagerade rädslor.

Nike tipsar:

Stark skildring av psykisk sjukdom

I Suzanne Ostens nya vackra och viktiga film Flickan, mamman och demonerna får vi följa med till en värld som sällan visats på film eller i offentligheten. En verklighet som oftast göms undan bakom stängda dörrar. Ett skeende, en sjukdom, en osynlig men påtaglig dimension, som här pågår inne i huvudet på mamman, vars hjärna är befolkad av demoner som tar över och styr livet som hon delar med sin lilla dotter i den stängda lägenheten.

Flickan Ti är innerligt lojal och stark i sina försök att styra upp den kaotiska tillvaron och hon har en ömsint och kärleksfull relation till sin mamma, som är svindlande nära att släppa blicken på sitt barn, plågad av de starka påtryckningar de kostymklädda rödögda monsterdemonerna utsätter henne för.

Det är en stark och gripande skildring av den turbulens som psykisk sjukdom kan åsamka en familj. Deras rum andas bohemisk magi och kreativ kraft, som allt är fångat med stor dramatisk laddning i det lysande fotot. Osten visar en viktig skärva ur verkligheten, för alla barn som tvingas hantera vuxnas oförmåga att ta ansvar.