För 30 år sedan, 01.23 lokal tid, havererade reaktor 4 vid kärnkraftverket Tjernobyl norr om Kiev. Få händelser har gett upphov till så många nyhetsartiklar, så mycket populärkultur och så vitt skilda slutsatser kring kärnkraftsolyckans kort- och långsiktiga följder. Klart är att den evakuerade zonen fortsätter att intressera – och locka besökare.
Turistbyråer som erbjuder utflykter till Tjernobyls förbjudna zon finns det gott om. Hos en är priset 850 kronor per person. Tio procent i rabatt för den som bokar tre eller fler platser i minibussen. Privatturer går också att ordna. Facebookföljare hålls uppdaterade och byrån ståtar med att ha bistått medier från Storbritannien, Tyskland och USA som rapporterat om det havererade kärnkraftverket och den evakuerade staden Pripjat.
– Katastrofen står visserligen i centrum, men tanken med att besöka Tjernobyl är mer komplex än så, förklarar Natasha Iletmish, verksam vid en resebyrå som anordnar resor till Tjernobyl och andra ovanliga resmål i det forna Sovjetunionen, till Syre.
Tjernobyls till synes tidlösa inramning och eviga omfång gör att besöksströmmen är jämn och oberoende av ”morbida 30-årsjubileer”, menar hon. Liksom Auschwitz och Hiroshima är Tjernobyl en plats de flesta besökare kommer till för att lära sig av. Och minnas.
– Besökare försöker verkligen förstå hur det var att leva där, före evakueringen. Särskilt efter Fukushima har samtalen som vi har med våra besökare kommit att handla mycket om kärnkraft, för och emot.
Den evakuerade zonen har blivit intressant för alltifrån turister till geologer och biologer. Jordens förmåga att återhämta sig studeras, liksom växt- och djurlivets anpassning till en ny tillvaro utan mänsklig närvaro. Prislappen för besökare ligger måhända fast – men för Ukrainas regering och de 40-talet länder, låneinstitut och banker som investerat i Chernobyl Shelter Fund är prislappen desto saftigare. Slutnotan för säkerhetsarbetet på olycksplatsen varierar beroende på källa, men tros landa nära 15 miljarder kronor.
Den tillfälliga sarkofagen, byggd i november 1986, har under de gångna 30 åren dekorerats med fyra ton svart radioaktivt damm och börjat få sprickor. Reaktorn är tillsammans med en fabriksanläggning och sjukhuset de farligaste platserna att vistas i inom den evakuerade zonen. I sjukhussalar ligger kläder som bars av de brandmän som var först på olycksplatsen. Alla dog av strålskador och på klädtrasorna uppmäts strålnivåer på 400 gånger det normala.
Den 26 april 2016, årsdagen av den värsta kärnkraftsolyckan genom tiderna, väcks minnen och sorg till liv bland de drabbade. Minnen av dödsfall, sjukdomar eller hur de rycktes bort från sin vardag. Alltjämt forskas det kring det radioaktiva nedfallet som föll över Europa. Däribland Sverige. För det närliggande Belarus blev olyckan en nationell katastrof, skriver Svetlana Aleksijevitj, 2015 års nobelpristagare i litteratur, i boken ”Bön för Tjernobyl”:
”Under andra världskriget utplånade de tyska nazisterna 619 byar tillsammans med sina invånare på belarusisk mark. Efter Tjernobyl miste landet 485 byar och mindre samhällen; 70 av dem är för evigt begravda i jorden. Under kriget omkom var fjärde belarus, i dag lever var femte på kontaminerad mark, det vill säga 2,1 miljoner människor, varav 700 000 barn.”
I det kollektiva minnet finns Tjernobyl nära tillhands, rapporterar Simon Parkin för The Guardian i samband med 30-årsdagen:
”Tjernobyl förblir symbolen för vad som kan gå fel när miraklet kärnkraft (den statistiskt säkraste energikällan) misskötts. Extrema strålningseffekter som varierar från person till person kan anta samma groteska absurditet som i en bröderna Grimm-saga.”
Natasha Iletmish ser sannolikheten som ganska stor att nya olyckor kommer att äga rum vid världens kärnkraftverk och hänvisar till den oväntade Fukushimaolyckan i mars 2011. Den uppmätte samma katastrofnivå som Tjernobyl, den högsta: sju. Hon sätter även fingret på ett annat problem som väcker frågetecken: avfallsfrågan.
– Avfallsfrågan åsamkar redan huvudvärk för de länder som producerar energi genom kärnkraft, säger hon.
Årligen lotsas 3 000 personer till den evakuerade zonen i norra Ukraina med minibussar tillhörande Natasha Iletmishs resebyrå. Ännu fler om andra marknadsaktörer inkluderas. Inne i zonen arbetar 2 500 personer. Olyckan och minnet av den har blivit en industri i sig. Hon understryker vikten av att erbjuda resenärer en inblick i konsekvenserna av en kärnkraftsolycka: de förfallna fasaderna, den märkliga tystnaden, övergivna barnleksaker, Lenin-porträtten på väggarna. Ibland beskrivs Tjernobyls avstängda zon som en radioaktiv spillra efter ett förfallet politiskt system. Men så enkelt är det inte, menar Natasha Iletmish.
– Det är viktigt att fortsättningsvis kunna besöka platser som Tjernobyl. Att stänga allmänhetens tillgång till Tjernobyl och försöka få människor att glömma bort platsen och vad som hände vore omoraliskt.
Tjernobylolyckan – 30 år
