I helgen drog valkampanjen inför Storbritanniens folkomröstningen om det framtida EU-medlemskapet igång. I potten ligger mer än ett ja eller nej till den europeiska unionen: även prestige, politiska karriärer och regioners framtid står på spel.
Fastän lokalval ska föregå EU-omröstningen ges den senare störst politisk prioritet. Från London skickas populära namn från både ja-sidans ”Stronger in” (”Starkare med”) och nej-sidans ”RemaIn” (”Stanna kvar”) till norra England, Wales och Skottland för att övertyga väljarmassorna. Med blandad framgång.
Wales präglas av frågetecken kring sin sviktande stålindustri. Tusentals tunga industrijobb har flyttats till Asien. Ändå lovar Wales konservativa politiker 50 000 nya jobb och ”verklig förändring”, och tack vare Nordirland, Skottland och Wales autonoma status kan skattenivåer förändras för företagare, hushåll och tjänster. Till skillnad från i engelska regioner.
Nordvästra Englands utmaningar liknar Wales. På 1980-talet stängde Margaret Thatcher Newcastles sista kolgruvor utan att erbjuda andra alternativ. Det politiska rörelseutrymmet är starkt begränsat, menar Nick Forbes, Labour-ordförande i kommunfullmäktige:
– Mina händer är bakbundna: 95 procent av Newcastles skatter bestäms i Westminster Abbey. Välfärden har blivit lidande på senare år, och med försämrade sociala och ekonomiska förutsättningar blir invånare mer osäkra.
En osäker väljare är Chris Jackson. Han växte upp i Newcastle och för sex månader sedan tog han och en nära vän klivet från bartenderjobbet och öppnade en egen frukostrestaurang. Den innebar en ekonomisk risk men det har gått bra, säger han och förbereder en dubbel espresso.
– Över förväntan faktiskt. Men mycket hänger i luften. Så säger vi visserligen ofta här uppe i norra England. Men nu är det faktiskt så: först med lokalvalen och därefter ”Brexit”. Det är spännande tider.
”Brexit” är slagordet för nej-sidan till fortsatt EU-medlemskap och har snabbt blivit ett vedertaget uttryck i samtal i väntan på bussen, puben och runt köksborden. Få vågar spekulera i valutgången. Efter det överraskande resultatet i parlamentsvalet förra våren, där David Camerons storseger kastade Labour i krisbrunnen, har den politiska skutan seglat in på okänt vatten. För att höras krävs hårda ord. Finansminister George Osborne kallade ”Brexit”-sidan för ”ekonomiska analfabeter” och kungjorde i en 200-sidig rapport att ett EU-utträde skulle kosta närmare en miljon jobb och ansenliga förlorade pund i handel. ”Brexit”-sidan pekar på Kanada och Norge som ingått egna handelsavtal med exempelvis EU, WTO och USA.
Chris medger att det är svårt att hänga med. Av flera skäl.
– Sedan vi slog upp dörrarna har jag haft en dag ledigt. Men jag vill sätta mig in i frågan, att stanna kvar eller lämna EU är en stor och avgörande fråga.
Han har inte bestämt sig men tycker att EU misslyckats i en rad frågor. Chris tillhör en ung brittisk generation vars föräldrar höll nordöstra Englands sista industrirester vid liv och som häpnar över ”Bryssels sätt att behandla utsatta länder” som Grekland, Portugal och Spanien.
– Bryssel påminner alltmer om London. Ett centralpolitiskt centrum som dikterar villkoren för alla andra istället för att lyssna till folks önskemål.
Kanske är det därför som Londons konservative borgmästare Boris Johnson blev häcklad och utbuad i Newcastle. Det var inte så ”Brexit”-sidans affischnamn hade tänkt sig kampanjens kickoffhelg.
Nick Forbes förvånas inte över mottagandet.
– Som vanligt kommer de hit från södra England när det vankas val för att förklara för oss hur den stora vida världen fungerar. Folk är trötta på det, särskilt med tanke på vad som skrivits om Boris Johnson de senaste dagarna.
Han syftar på att både Boris Johnson och premiärministern och partikamraten David Camerons inställning till skatter har genererat många frågetecken. Camerons skatteflykt uppdagades i de så kallade ”Pa na mado ku menten” medan Johnsons privata förmögenhet blivit ett hett debattämne efter uppgifter om borgmästarens nolltaxering de senaste åren. ”Har hans barn fått generöst med fickpengar?” raljerade New Statesman i en artikel samtidigt som tankesmedjan The Equality Trust visat siffror på att klyftorna mellan rika och fattiga – och södra och norra England – ökat kraftigt de senaste tio åren.
De konservativa Torys är redan splittrade i EU-frågan. Och avslöjandena om Panamadokumenten och Johnsons skatteplanering har sått än mer splittring i en tid då partiet behöver samla sig inför lokal- och EU-val. För huvudmotståndaren Labour väntas valutgångarna avgöra nye partiledaren Jeremy Corbyns långsiktiga framtid – och partiets plats som fortsatt politisk kompass i socialt utsatta regioner.
Exempelvis nordöstra England.
– Känslan är att lokal- och EU-valen glider in i varandra. Båda utgår från en och samma sak: socialt och ekonomiskt utsatta regioners plats i det framtida Storbritannien, säger Nick Forbes.
