Svensk kärnkraft kan vara en minne blott 2020 ifall effektskatten inte avskaffas. Den salvan delades ut på DN Debatt (9/4) av Jonas Abrahamsson och Magnus Hall, företrädare för Vattenfall respektive Eon, industrins mäktigaste aktörer. Syre har pratat med energiminister Ibrahim Baylan och gör här ett nedslag i frågan om kärnkraftens framtid, med anledning av den senaste tidens debatt.
Effektskatten är, underströk Abrahamsson och Hall, ”inte bara olämplig utan direkt kontraproduktiv för de utmaningar som elsystemet står inför”. Skatten är baserad på de enskilda reaktorernas termiska effekt och höjdes våren 2015 av S-MP-regeringen. En enig borgerlig opposition instämmer i kärnkraftsindustrins kritik och förespråkar att skatten ska slopas.
Jens Holm, Vänsterpartiets talesperson i miljöfrågor, menar dock att kärnkraftsindustrins senaste utspel vittnar om ett slags desperation, ett sista rop på statlig hjälp.
– Vi har ju hört sådana här rop förr, säger han. Kärnkraften är ett energislag som inte klarar sig utan statliga subventioner och offentligt stöd. Det är en ömtålig industri.
Ibrahim Baylan är inne på samma spår när Syre frågar energiministern om kärnkraftens plats i morgondagens energiportfölj:
– Hur mycket kostar ett visst kraftslag att producera jämfört med dess nyttor? Vi ser nu en mycket snabb teknikutveckling och att kostnaderna för de förnybara energislagen som sol och vindkraft går ner, medan kostnaderna för kärnkraft ligger kvar eller till och med ökar.
Den svenska elförsörjningens beroende av kärnkraft bör å andra sidan inte förbises, och beroendet väger tungt som argument för en slopad effektskatt, anser Maria Weimer, Liberalernas energipolitiska talesperson.
– Att låta effektskatten straffa ut kärnkraften är helt fel tänk, särskilt i tider då klimatet är på allas läppar. Utsläppen är vår tids största utmaning.
Samtidigt tycker hon att energifrågan på sistone har blivit väl Sverigefixerad.
– Som om vi vore en ö. Det är helt orealistiskt, vi kan inte lösa klimatutmaningarna själva. Den senaste energikommissionen borde ha haft en nordisk utgångspunkt i stället för en nationell, Sveriges energimarknad är starkt knuten kring samarbete med våra grannländer.
Utmaningarna är många, men grunden bör vara att bygga broar till energiomställning på andra sidan om Östersjön och samtidigt fördjupa samarbetet med de nordiska grannländerna. En ogenomtänkt kärnkraftsavveckling skulle öppna dörren för större kolförbränning och gasimporter för att täcka upp för den tilltäppta energibrunnen.
– En geopolitiskt dålig idé, understryker Weimer.
En snabb utfasning kan dessutom innebära förlorad kompetens och forskning, anser hon.
– Och forskning behövs, oavsett med eller utan kärnkraft. Efter beskedet om att Ringhals stänger i förtid kunde vi se minskat intresse för en rad gymnasieutbildningar. Och i takt med minskade anslag till forskning kring kärnkraft har forskare och projekt flyttat utomlands.
Maria Weimer tror att de svenska reaktorerna finns kvar 2025. Det är svårare att förutspå den svenska energikartans framtida utseende, ifall en ny generation reaktorer kommer att bli verkliga eller inte.
– Det kanske inte byggs några nya reaktorer i framtiden, säger hon. Men kärnkraften spelar en viktig roll i övergången till en helt fossilfri energiportfölj. I vilket fall önskar jag se mer forskning kring avfallsfrågan.
Liberalerna och Naturskyddsföreningen är eniga om det sista. Och för att lösa problemet med avfallslagringen föreslår Naturskyddsföreningen höjda avgifter för att säkra finansieringen, hanteringen och demonteringen som kommer pågå under många år.
– Det är dags att lämna skendebatten om att effektskatten bär skulden till kärnkraftens lönsamhetsproblem. Låt oss istället successivt fasa ut skatten och se till att kärnkraften betalar fullt ut för sina miljökostnader och risker, säger Svante Axelsson, Naturskyddsföreningens generalsekreterare.
Den borgerliga oppositionen och regeringen är eniga om vikten av att skynda på implementeringen av förnyelsebara energikällor på marknaden. Men där oppositionen vill använda sig av kärnkraften för att avstanna koldioxidutsläppen har regeringen aviserat ett tydligt mål om ett fossilfritt energisystem före 2040.
Ibrahim Baylan menar att 1970-talets erfarenheter av ett omställt värmesystem från kol- och oljeeldning till förnyelsebara bränslen visar på marknadens förmåga att ställa om sig. Vilka energialternativ som kommer att överleva den politiska omställningen är framför allt en ekonomisk fråga, menar energiministern.
– Och ur den ekonomiska aspekten har jag svårt att se att det kommer att ske några investeringar i nya kärnkraftverk i Sverige, säger han.
