Tänk om ett gäng i en Stockholmsförort skulle ta över en bensinmack med våld, låta avrätta några ur personalen, våldta och lemlästa andra, och därefter börja sälja av bensinen. Det hade självklart inte varit lagligt att åka dit och tanka.
Fast tänk om vi ändå gjorde det för att spara några kronor. Då hade vi belönat ett gäng för att ha tagit över en resurs med våld. Vi hade gett dem materiella resurser att ta över fler mackar. Vi hade givit klartecken för andra att använda ännu brutalare metoder för att kunna sälja samma resurs till oss, en tävlan i hänsynslöshet. Denna handel hade möjligen gynnat oss på kort sikt, särskilt om vi bott en bit ifrån de gängkontrollerade bensinmackarna. Men närområdet hade blivit alltmer brutalt och osäkert, och vad skulle den drabbade lokalbefolkningen tänka om oss som gynnade gängen med våra pengar?

Stulen olja

Det finns både moraliska och praktiska argument för att inte tillåta handel med stöldgods. Ändå är det precis vad vi gör. I hela västvärlden är häleri legalt, en storindustri som de flesta av oss deltar i just när vi tankar. Mer än hälften av den olja som finns på marknaden är enligt internationella konventioner och alla vedertagna normer uppenbart stöldgods
Som av en händelse kommer i stort sett alla stora kriser och hot mot västvärlden under senare decennier från sådana länder. Vad har dominerat löpsedlarna på senare tid? Terrorhotet från Isis, Assads krig mot civilbefolkningen i Syrien och den efterföljande flyktingkrisen, Putins ockupation av Krim och krig i Ukraina. Innan dess var det Gadaffi i Libyen, Saddam Hussein i Irak, al-Qaida och 11 septemberattentaten. Auktoritära stater och/eller gäng som försörjts av oljetillgångar.

Handel brukar leda till fred och stabilitet, inte krig. Likaså brukar den berika båda parter. För många oljeländer är det tvärtom. Där inte folket redan kontrollerat makten, som i Norge, Kanada och USA, säljer makthavarna av naturresurser för att berika sig själva och lojala grupper, inte sällan tungt beväpnade sådana. Eftersom intäkterna kommer från denna försäljning behöver de inte bry sig om folkets välstånd. Hälsa, jämlikhet, utbildningsnivå, välstånd; allt stagnerar, trots enorma intäkter.
Att en stor del av världens naturresurshandel är en antimarknad med konsekvenser väsensskilda från normalt handelsutbyte framgår i en ny och uppmärksammad bok av filosofen Leif Wenar vid King’s College i London. I tio år har han arbetat med Blood oil – Tyrants, violence and the rules that run the world (Oxford University Press, 2016), en filosofisk, juridisk och praktisk genomgång av vad handeln med värdefulla naturresurser, primärt olja och gas, från auktoritära länder innebär. Samt hur västvärlden kan åtgärda problemen.

Insyn och påverkan

Genom underlåtenhet har vi på detta område låtit principen om att makt är rätt bli kvar. Liberias tidigare diktator Charles Taylor avtjänar för närvarande ett 50-årigt fängelsestraff för sina brott mot mänskligheten, men vid makten skrev han över landets naturtillgångar på sig själv och sålde av dem för egen vinning. Detta godtogs av amerikansk och svensk lag.

Wenars poäng är att alla viktiga lagar på äganderättens område är nationella. Det som gör att din smarta telefon eller tidningen du läser är din egendom är det egna landets rättssystem. Juridiskt följer det vanligen inte att den som tar någonting också äger det – tvärtom.
Enligt vilka kriterier är då naturresurser som säljs i enlighet med exportlandets lagar att betrakta som stöldgods? De är enkla och översiktliga. FN-stadgan om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter slår exempelvis fast: ”Alla folk får för sina egna syften fritt förfoga över sina egna naturrikedomar och naturtillgångar”. Ett minimikrav är att folket har insyn i hur tillgångarna förvaltas, är fria att diskutera och påverka hur de används och – eftersom de som styr ett land är folkets tjänare, inte deras herrar – att intäkterna från försäljningen kommer folket till del och inte går till de styrande.

I exempelvis Gulfstater som Saudiarabien, Iran, Irak, Förenade Arabemiraten och Qatar, liksom storproducenter som Ryssland, Kazakstan, Algeriet och Angola saknar folket uppenbart det inflytande som krävs för att utöva sin suveräna kontroll över landets resurser.

Minska fossilberoendet

Alltså bör västländer inte juridiskt tillåta köp av olja och andra värdefulla naturresurser från sådana områden, menar Wenar. Som ytterligare påtryckning bör västvärlden lägga tullar på exportvaror från länder som fortsätter att köpa stöldgods, exempelvis Kina, motsvarande denna handels värde. Dessa tillgångar fonderas i en Clean Hands Trust tills folket har inflytande över sina naturresurser, varpå de får tillgång till pengarna. Därutöver bör personer som berikar sig på stöldgodset i auktoritära länder inte kunna köpa finansiella tjänster, sjukvård, utbildning, fastigheter och liknande i väst.

”Lite drygt hälften av världens olja, en tredjedel av världens gas och en fjärdedel av världens kol kommer från uppenbart ofria länder.”
Detta skulle sätta betydande press på auktoritära styren att reformeras. Utan att en enda soldat skickats, eller att någon lag ändrats utöver nationella lagar i väst. Diplomatiska förbindelser och erkännande av länders suveränitet kvarstår. Det handlar bara om att vi i väst inte längre vill handla med stöldgods och stötta diktatur, krig, förtryck, tortyr och exploatering med våra pengar.
Skulle vi klara det då? USA skulle med sina nyfunna gas- och oljetillgångar klara en omställning ganska lätt. Europa är mer beroende av rysk gas och oljeimport, men handelsstopp skulle kunna tillkännages och införas gradvis. Samtidigt ger detta en möjlighet att minska beroendet av fossila bränslen. Lite drygt hälften av världens olja, en tredjedel av världens gas och en fjärdedel av världens kol kommer från uppenbart ofria länder. Att snabbt fasa ut den handeln skulle ta oss en bra bit mot målet att hålla den globala uppvärmningen inom två grader. Resurserna skulle förvisso kunna handlas igen senare, i takt med att länderna blir fria, men då har Europa redan ställt om.

En säkrare värld

Fast skulle det inte bli dyrt? Jo, energi och drivmedel skulle bli dyrare. Tullar på import från tredjepartsländer som Kina skulle också slå ekonomiskt mot vanliga hushåll. Men är det så vi ska se på att upprätthålla grundläggande rättigheter? Tänk på alla de steg som redan tagits för att bryta tidigare århundradens rådande princip om att makt är rätt. Ta slaveriets avskaffande: Under 60 år avstod Storbritannien två procent av sin nationalinkomst för att över hela världen se till att förbud mot slavhandeln efterföljdes. Tänk på den betydligt säkrare värld som står att vinna genom att dagens explosiva och trasiga oljestater kan sammanlänkas med den övriga världens utveckling mot fred, handel och växande välstånd.

Leif Wenar må låta som en idealist, men det finns inget orimligt i strävan att respektera grundläggande äganderätt och folkligt inflytande över ett lands styre, inte heller något omöjligt i hans detaljerade förslag, som redan praktiseras på andra områden. Blood oil visar hur orättfärdigt det är att köpa diktaturolja och vilka tilltagande katastrofala resultat det gett över drygt 40 år. När man väl fått upp ögonen för detta är det orimliga och omöjliga snarare att fortsätta som förut.