Varför är innehållet och tillverkningsprocessen i många produkter en hemlighet? Varför har vi en övervakningsmyndighet som inte kan övervaka? Hur ska du som konsument verkligen veta vad du köper?

Troligen svarar du: ”Det står ju på baksidan av förpackningen vad varan innehåller”. Till en viss gräns har du rätt. Det som står angivet är vad produkten borde innehålla, och representera.
För ett par år sedan skulle jag välja vilka rårörda lingon som skulle ner i min kundvagn. Jag valde svenska lingon av märket Änglamark, Krav-odlade och Fairtrade-märkta.

Du kommer säkert ihåg när Sverige fick ordna returbiljett till thailändska gästarbetare som blivit strandsatta utan ersättning i norra Sverige efter utfört skördearbete. Incidenten med slavarbete i Sverige bekymrar än i dag eftersom det fortfarande händer. Eftersom artiklarna om gästarbetarna störde mig ville jag veta att det jag köpte inte var förknippat med illegal verksamhet och slavarbete på svensk mark.

I september 2013 skrev jag till Coop och frågade om händelserna som publicerats i tidningarna tidigare samma år. Jag frågade också om jag fick ta del av de kontroller som Krav kräver för att godkänna en produkt under deras kriterier. Bland annat frågade jag hur lingonen transporterades, med tanke på koldioxidutsläpp.

Svaret från Coop uteblev och frågan ställdes även till Fair trade, eftersom även den organisationens märke fanns på burken. Jag fick snabbt svar: Alla produkter som innehåller Fairtrade-märkt socker får etiketteras som Fair trade.

Jag tog även kontakt med Krav. De svarade att långt över 90 procent av de thailändska plockarna är anställda av bemanningsföretag där Krav och den thailändska regeringen kontrollerar att de får avtalsenlig lön och har tillfredsställande arbetsvillkor.

Vid följdfrågorna kring hantering, transporter och kontroll hänvisade man till Swedac och fristående certifieringsorgan. Efter korrespondens med dessa organisationer fick jag veta att du som konsument inte har rätt till insyn i kontroller utmed transportkedjan – om inte uppdragsgivaren går med på att lämna ut uppgift om att resultatet är godkänt.

Smak informerade om att endast offentliga myndigheter och kontrollorgan har rätt att kräva denna information. Swedac hänvisade till Sveriges åtta fristående certifieringsföretag, och slutligen var det Kiwa som skulle ha utfört eventuella kontroller åt Coop.

I januari 2014 skrev jag till Coop och begärde att få ta del av de utförda kontrollerna av lingonen. Brevet är ännu i dag obesvarat. Eftersom Smak hade informerat om att endast kontrollerande myndighet fick se protokoll och eventuella kontroller kontaktade jag Livsmedelsverket. De svarade att frågan om eventuell falsk marknadsföring faller under Konsumentverket, eftersom ingen vill, eller ”kan” styrka att Coops svenska Krav-lingon är vad de påstås vara: svenska lingon, plockade av betalda arbetare enligt Kravs regelverk.

Livsmedelsverket svarade att de inte kunde kräva ut allmänna handlingar på begäran av en enskild person. De svarade att Livsmedelsverket agerar vid misstanke om misskötsamhet hos kontrollorganen, men att det inte var olagligt för dessa att inte lämna ut handlingarna.

Alltså: Konsumera, ställ inga frågor, eftersom inte ens livsmedelsverket har laglig rätt att svara på vad du egentligen betalar för och äter upp. Om nu certifieringsorganets uppgift är att kontrollera och, som de själva skriver, ”har kontroll på att avtalsenlig lön betalas ut”, varför blev Sveriges regering tvungen att bekosta hemresa för dessa, nu utblottade, gästarbetare på svensk mark?

Varför undanhåller Coop hur de efterlever Kravs regler? Hur gör man på andra liknande bolag, vars produkter marknadsförs som Krav?

James Brocka, Skurup