Det tidigare höga oljepriset ledde till att Sydsudan importerade en stor del av alla varor från utlandet. Kycklingar kom från Brasilien, medan grönsaker, matolja, mejeriprodukter och bönor importerades från grannlandet Uganda. Många andra varor kom via Kina eller Dubai.
Men sedan började oljepriserna snabbt att falla. Att ett land är så importberoende är inte hållbart i längden och den nuvarande situationen har skapat oro hos landets regering. Sedan Sydsudan blev en självständig nation i juli 2011 har nästan inga satsningar på landets jordbruk ägt rum – trots att tre fjärdedelar av landets marker anses vara odlingsbara.
– Jordarna i Sydsudan är oexploaterade, men trots det importerar vi den mesta av maten från våra grannländer, sa finansminister David Deng Athorbei nyligen vid ett möte i huvudstaden Juba med anledning av den ekonomiska krisen.

Enligt beräkningar från Afrikanska utvecklingsbanken, AFDB, lägger Sydsudan varje år motsvarande flera miljarder kronor på import av livsmedel. Enligt bankens beräkningar importeras närmare hälften av det som konsumeras i Sydsudan, från grannländer som Kenya, Uganda och Etiopien, däribland 40 procent av spannmålen.
Under de två första åren som självständig nation producerade Sydsudan nästan 245 000 fat råolja om dagen, något som håvade in mångmiljardinkomster till landet varje år. Landets ledare ansåg därmed inte att det fanns något behov av satsningar på arbetsintensiva branscher som jordbruket.
Men det var då. Nu har både produktionen av olja minskat, samtidigt som priserna har rasat och dessutom utkämpas en förödande inbördeskonflikt i landet. Allt detta har lett till en stor brist på hårdvaluta och varubrist på marknaderna.

För närvarande produceras 165 000 fat råolja om dagen i Sydsudan, och landets statsbudget är nästan helt beroende av inkomster från oljeexporten.
– Vi måste bli mer mångsidiga, vi kan inte vara helt beroende av endast oljan. Det finns guldfyndigheter i Kapoeta och vi har boskap, sa Gabriel Alak, som är en högt uppsatt företrädare för regeringspartiet SPLM, nyligen i en intervju som sändes på den statligt kontrollerade televisionen.
Förhoppningen är även att kunna öka den lokala matproduktionen för att motverka konsekvenserna av den konflikt som rasar i oljeproducerande delar av landet. Striderna där har lett till att hundratusentals människor är i behov av humanitär hjälp.
– Nu måste vi satsa på att börja producera, vi måste förändra vårt sätt att bedriva affärer. Låt oss börja med jordbruket, sade finansminister David Deng Athorbei.

I april förra året delade president Salva Kiir ut ett tusen traktorer till bönder i olika delar av landet. Presidenten bildade samtidigt ett säkerhetsråd för livsmedelsfrågor där han utsåg sig själv till ordförande.
– Jag är fast besluten att få ett slut på hungern och undernäringen i Sydsudan. Vi har stora bördiga jordar, goda vattenresurser och ett klimat som är lämpligt för produktion av olika typer av grödor, slog presidenten fast i samband med att traktorerna delades ut.
Samtidigt medgav Salva Kiir att landet fortfarande står inför stora utmaningar. Ett problem är att bristen på bra vägar gör att en del av den mat som faktiskt produceras hinner bli otjänlig innan den når fram till marknaden.
Finansminister David Deng Athorbei har meddelat att pengar kommer att satsas på att stärka jordbrukssektorn, utan att avslöja några siffror.

Nyligen blev Sydsudan medlem i den östafrikanska samarbetsorganisationen EAC och regeringen hoppas att detta ska leda till att bönder från andra länder i regionen ska bli intresserade av att starta nya jordbruk i landet.
Samtidigt har priserna bara fortsatt att stiga, vilket slår hårt mot de fattiga. I mars meddelade en parlamentarisk utvecklingskommitté i en rapport att motsvarande 160 miljoner kronor ytterligare snabbt behöver avsättas till import av livsmedel och mediciner.