DEBATT I Göteborgs stads kulturprogram återfinns flera visioner om hur stadens kulturpolitik ska ”stärka den sociala sammanhållningen” och ”kraftfullt förstärka arbetet för demokrati och jämlikhet”. Detta är bara två exempel på hur Göteborgs kulturpolitik syftar till att främja delaktighet bland stadens alla invånare. Det låter förstås bra, men frågan är vilka som kan göra det bäst.
Vid sidan om de insatser Göteborgs stad gör för att främja en inkluderande kultur finns också föreningar och organisationer som jobbar med just den här typen av frågor. Föreningar som är sprungna ur ideellt engagemang och som ofta har goda nätverk och lokal förankring i Göteborgs stadsdelar. Alltså precis det som Göteborgs stad eftersträvar med sin kulturpolitik. Trots likheten i visioner och mål, kämpar många av dessa organisationer med knappa resurser.
En av föreningarna är Göthenburgo. En ideell verksamhet vars medlemmar driver projekt i gränslandet mellan kulturellt och socialt arbete. Göthenburgos vision är att föra stadens människor närmare varandra genom att verka för kultur ”av göteborgare – för göteborgare”. Detta gör de bland annat genom olika tv-program och filmer. Projekt som involverar såväl nyanlända som gamla göteborgare. Ett annat långsiktigt projekt låter invånare i Göteborg skapa egna kartor över sina stadsdelar med hjälp av lokala röster och konstnärer. Den första kartan, över stadsdelen Lundby, blev klar 2015. Den lokala förankringen och medborgarperspektivet är genomgående i samtliga Göthenburgos projekt.
För många ideella organisationer är resurserna knappa och mycket av deras tid går åt till att söka pengar för att kunna driva projekt. Då Göthenburgos arbete ofta sker tillsammans med invånare i staden, prioriterar föreningen att avlöna dem som själva skapar och berättar om sin bild av staden. En strategi för att just engagera människor som blir tillfrågade att berätta om sitt Göteborg. I slutändan leder det till att Göthenburgos arbete blir kärnfullt och representativt, men också till att föreningen tvingas jobba med skral budget.
Om nu Göteborgs stad vill föra en kulturpolitik som ska ”bidra till förståelse och respekt för olikheter och motsättningar” samt anser att ”den interkulturella kompetensen, förståelsen och förmågan att kommunicera och samverka måste öka” borde man se värdet i den kunskap som föreningar som Göthenburgo besitter. Varför inte nyttja och samverka i de kluster av brinnande engagemang som redan finns i staden? Varför inte långsiktigt släppa in föreningar som med sin förankring, kunskap och erfarenhet befinner sig i just den sfär som Göteborgs stad säger sig vilja vara i?
En aspekt i den här debatten måste också riktas mot kulturens makt att göra skillnad i ett samhälle. De flesta kan nog skriva under på att kulturen är livsviktig i ett samhällsbygge. Kulturen är den sfär där möten och perspektiv, stora som små, får ta plats som annars kanske inte ryms i det konkreta, mer kommersiellt styrda samhället. Att då krafter som aktivt använder kultur som ett verktyg för att skapa social förändring inte ses som givna samverkansaktörer av de politiker och tjänstemän som har resurserna, är motsägelsefullt! Särskilt i en tid då demokrati är något som behöver försvaras i alla delar av samhället.
Ge istället nytänkande föreningar utrymmet att påverka och inspirera till en mer progressiv kulturpolitik, där visioner om deltagarkultur och interkulturell kompetens inte stannar i ett styrdokument, utan också omsätts i praktiken. Var modiga och stå för en politik där resurserna går dit där kunskapen faktiskt finns!
