Julen är inte bara konsumismens stora högtid utan också djurförtryckets. Förra året dödades 2 560 450 grisar i Sverige. Det innebär att fler grisar dödas i Sverige på fyra år än vi är människor i landet. Av årets dödade grisar hamnar cirka 13 procent eller 350 000 individer på våra julbord i helgen. I snitt kommer svensken sätta i sig ett kilo gris de närmaste dagarna. 

Trots en allt starkare vegotrend fortsätter detta år efter år. Trots att vi löpande får rapporter om vanvård och alla vet hur djurindustrin fungerar tycker över 60 procent av svenska folket att julskinka är viktigast för att julen ska kännas som en riktig jul. Trots klimatlarmen, trots att vi vet att köttindustrin är ett av de stora problemen, trycker vi i oss djur som om vi inte hade ett intellekt att välja med.

Grisar är sociala djur med stort behov av att böka i jorden. De gör det normalt ungefär hälften av tiden. En gris i djurindustrin får däremot aldrig böka i jorden, den tillbringar sitt onaturligt korta liv inomhus i en box med ett nio kvadratmeter stort betonggolv där de trängs med nio andra grisar, som när de blivit stora väger över 100 kilo.
När grisarna inte får utlopp för sina naturliga beteenden börjar de ofta bita på varandras svansar och öron. Årligen rapporteras runt 50 000–60 000 fall av svansbitning i Sverige. Ledinfektioner på smågrisar och lunginflammationer på slaktsvin är också vanligt. En av tre svenska suggor lider av plågsamma liggsår på grund av de hårda golven. Tolv procent av de slaktade grisarna beräknas ha smärtsamma magsår. Och för att grisätarna ska slippa galtlukt kastreras 4 000 nyfödda grisar per dag. Fram till för ett år sedan fick de inte ens bedövning.

 Efter sex månader i de stora hallarna drivs grisarna in i en hisskorg som sänks ned i ett schakt med koldioxid. Under den minut de är vid medvetande plågas de av panik och kvävningskänslor och så länge de kan röra sig så kämpar de för att ta sig ur hissarna. Sedan skärs halsen upp och de förblöder, hängande upp och ner.

Listan på vad grisarna behöver utstå för att vi ska kunna ha skinka på julbordet kan göras mycket längre, men hur många skäl behöver vi för att avstå? Spelar det någon roll vad som föregått den där skinkmackan? Eller är traditionen att äta grisarnas skinka till jul för viktig för att man ska bry sig om lidandet som ligger bakom?

 Häromveckan kom rapporter om att det är 20 grader varmare än normalt i Arktis. Det innebär att isarna smälter rekordfort och det diskuteras om vi passerat den gräns då det inte finns någon återvändo. Det är mer än hög tid att dra ner kraftigt på allt som skapar växthuseffekten. Tiden då vi kunde diskutera om vi ska dra ner på flyget, köttet, mjölken, bilen, varukonsumtionen eller fossileldandet är förbi, vi behöver dra ner på allt genast.

En femtedel av växthusgasutsläppen i Sverige kommer från den mat vi äter och av det står kött och mejeriprodukter för 75 procent. Forskning på Chalmers har visat att vi med dagens svenska matvanor ger utsläpp på 1,8 ton växthusgaser per person och år. Men om alla skulle bli veganer skulle utsläppen minska till 0,5 ton växthusgaser.

Många försvarar sin köttkonsumtion med att de äter Kravmärkt, naturbeteskött, vilt, kyckling eller dylikt. Eftersom det är omöjligt att få fram den typen av kött i den mängd som konsumeras i Sverige i dag bygger ett sådant agerande på att andra ska avstå så att den berörda kan konsumera med ”bättre samvete”. Om till exempel alla i Sverige skulle ersätta nötköttet under ett år med älg skulle hela svenska älgstammen, varenda älg, behöva skjutas 5,5 gånger. Och då står nötköttet endast för 30 procent av det industrikött som konsumeras i Sverige medan älg står för 60 procent av viltköttet. Vid konsumtion av viltkött blir du dessutom medskyldig till att de djur som skadeskjuts dör en långsam och plågsam död.

Väljer du istället kyckling eller gris, för att det har mindre klimatpåverkan än nötkött, har du samma problem. Alla kan inte konsumera som du eftersom djurfodret tar plats för annan matproduktion. Om marken istället används för vegetabilisk mat till alla, inte kött och mejerier till få, nyttjar vi resurserna mycket effektivare. Då räcker marken till mat, bioenergi, natur och så vidare. Äter du Kravmärkt gris till jul kan du visserligen glädja dig åt att den fått böka i lite jord, men i stort sett allt annat som nämnts tidigare kvarstår.

Det är dags att inse att vi närmar oss 10 miljoner människor i Sverige och 10 miljarder i världen och det kräver en betydligt resurssnålare matproduktion än vi haft hittills. Det finns en del gröna-vågen-romantiker som tror att djurätande kan bli hållbart bara vi gör som förr. Men för 200 år sedan var vi en miljard människor på jorden, det är något helt annat än dagens 7,5 miljarder. 

Hur en än vänder och vrider på det går julskinkan inte att försvara. Ligger den redan i kylen är nyår ett utmärkt tillfälle att bestämma att det var den sista.