Vi ska inte ha parallella samhällen, säger Moderaterna, och det är väl lovvärt. Inga segregerade områden där alla har swimmingpool, två bilar och barnflicka och motsätter sig boenden för funktionsvarierade eller flyktingar för att det drar ner villapriserna. Inga internatskolor med avgifter som reser lika höga murar som något gated community.

Men det är inte sådana parallella samhällen de tänker på. Istället är de oroliga för att flyktingar som får avslag på asylansökan men ändå stannar i Sverige ska hitta ett sätt att leva här. Johan Forsell (M), Moderaternas migrationspolitiska talesperson, skrev i en debattartikel i Expressen i tisdags att vi inom några år kan få ”ett skuggsamhälle som uppgår till närmare 70 000 personer”.

Hur han kommer fram till just 70 000 vet jag inte, och hur många som i dag lever i Sverige utan tillstånd vet ingen. De uppgifter jag hittar har det gemensamt att de är femsiffriga, så okej. Tiotusentals som lever bland oss, papperslösa, rädda för polisen, hänvisade till svartjobb, utan skyddsnät om något händer. Inget man väljer om det finns bättre alternativ.

Visst vore det bra om de slapp leva så. Det är bara det att Moderaternas lösning är att med alla medel leta upp dem och kasta ut dem. Och, vilket är Johan Forsells ärende i debattartikeln, att motarbeta förslag som kan göra livet lättare för dem. Han vänder sig framför allt mot Miljöpartiet Stockholms förslag att barnfamiljer som har fått avslag på sin asylansökan ska kunna få försörjningsstöd.

Stockholmsmoderaterna har reagerat kraftigt på Miljöpartiets förslag, och oppositionsborgarrådet Anna König Jerlmyr sa i slutet av november till SvD att hon redan tycker att människor som lever gömda har för mycket rättigheter. Att deras barn har rätt att gå i skolan tycker hon till exempel ”skickar märkliga signaler” – och om familjerna dessutom ska få försörjningsstöd ”blir det ännu mer otydligt”.

Hela resonemanget avslöjar en övertro på myndigheterna och rättssystemet. Har flyktingarna fått avslag har de inga asylskäl och då ska de åka hem, tycker Anna König Jerlmyr och Johan Forsell. Till synes utan en aning om alla dem som har tvångsutvisats till precis det förtryck och den förföljelse som svenska myndigheter har bestämt inte finns. I de flesta fall får vi aldrig veta hur det går, men en del av de tvångsutvisade har blivit dödade. Det är helt enkelt inte sant att den som inte får asyl bara kan åka hem.

Därför kommer vi även fortsättningsvis att ha människor som hellre lever gömda och hankar sig fram så gott de kan än att ”återvända hem”. Det kommer att finnas de som bedömer riskerna med att låta sig utvisas som så stora att de stannar kvar. Och många av dem har barn som kommer att växa upp som papperslösa, vare sig vi vill det eller ej.

Om vi, för att vara tydliga och inte skicka ”märkliga signaler”, låter dessa tusentals barn leva i ekonomisk misär och utan skolgång, vad får vi då? Utan tvekan ett skuggsamhälle, med betydligt mörkare skuggor än om det hade funnits pengar till mat och en skola att gå i.

Moderaternas varningar för parallella samhällen beror inte på omtanke om dem som inte släpps in i det gemensamma. Det syns i argumentationen och på de lösningar de föreslår. Det handlar om en strävan efter kontroll, en absolut kontroll som aldrig kommer att finnas, över människor och resurser. Och om de ändå uppnådde den graden av kontroll skulle det inte ge oss trygghet eller gemenskap – vi skulle få ett land att fly från och inte till.