Trängsel i butikerna, långa öppettider, många specialerbjudanden och en inre press som driver på för att vi vill visa omtanke med de rätta julklapparna och bo i ett vackert hem när vi tar emot glöggmysbesökarna. Och så stressen för att tiden inte räcker till …

Så ser december ut för många. Julhandeln som nu är i full gång och slår rekord varje år är bara ett av många, men kanske det tydligaste tecknet på att vi lever på ett ohållbart sätt. I höstas visade Världsnaturfondens rapport Living planet 2016 att vi globalt lever som om vi hade 1,6 jordklot, och i Sverige som om vi hade 4,2. Det gör att Sverige hamnar på värstinglistan tillsammans med USA, Australien, Kuwait, Förenade Arabemiraten, Oman och de något mer otippade länderna Kanada och Belgien.

Orsakerna till våra höga utsläpp är flera, där transporterna står för en stor del. Men vi värmer också upp stora bostäder, kör stora bilar, gör många flygresor och har en hög köttkonsumtion. Det är även vår höga import av varor från exempelvis Kina som bidrar till denna inte så smickrande position, då det leder till höga indirekta koldioxidutsläpp.

– Kina står för en stor del av produktionen av våra leksaker, kläder, köksinredning och liknande produkter och många av fabrikerna är kolkraftsbaserade, säger Carina Borgström-Hansson, expert på ekologiska fotavtryck på WWF.

Sverige inget föredöme

Hon menar att Sverige som land ändå gör många bra saker för att minska utsläppen lokalt. Men det räcker inte när man tar med de internationella utsläppen.

– Vår livsstil är inte ett globalt föredöme. Vi måste gå före även där och börja ställa om, säger hon.

Och det har börjat bli bråttom. Den senaste tiden har rapporter från Arktis visat att klimatet kanske är mer sårbart än man tidigare trott. Två tredjedelar av planetens ryggradsdjur som fanns 1970 kommer troligtvis att vara försvunna år 2020. Begreppet planetära gränser som myntades av en forskargrupp på Stockholm resilience centre visar att vi på flera områden använder mer tillgångar än vad planeten klarar av att återskapa.

– Svenskarnas köttkonsumtion har fördubblats sedan 70-talet vilket känns helt galet med tanke på hur mycket vatten, jordbruksmark och energi som går åt i produktionen. Om vi istället för att fortsätta att stoppa en massa soja i djuren åt mer av den själva, skulle vårt fotavtryck minska rejält, säger Carina Borgström-Hansson.

Men hon ser också anledningar till hopp.

– Vi har ju det globala klimatavtalet och FNs 17 hållbarhetsmål. Det internationella ramverket för klimatarbetet ligger fast och ålägger nationerna att agera nu. Det finns inga ursäkter för att dra benen efter sig, säger Carina Borgström-Hansson.
Nu gäller det att alla delar av samhället gör så mycket de kan.

– Det har blivit jättebråttom nu. Vi kan sortera våra sopor och cykla lite mer – och det behöver vi också göra – men det kommer inte att räcka. Vi måste ligga på systemen, se till att politiker prioriterar effektiva transportsystem till exempel. Alla som har ett sparande bör också kontakta sin bank för att kontrollera att pengarna inte lånas ut till fortsatt exploatering av olja, kol och gas eftersom detta förstör istället för att bygga vår framtid. Förklara att du vill investera i lösningar och hållbar energi, säger Carina Borgström-Hansson.

Förändrad livsstil

Även en förändrad livsstil är såklart en viktig del i omställningen mot ett hållbarare samhälle, både genom direkt påverkan och som en signal till beslutsfattare och näringsliv. En familj som har minskat sin miljöbelastning är familjen Robinson i Mölnlycke. För snart två år sedan var de med i Minimeringsmästarna, ett regionalt projekt som gick ut på att minska sitt hushållsavfall och bli medveten om hur vår konsumtion påverkar såväl vårt avfall som planetens ändliga resurser.

– Vi fick gå på en rad föreläsningar om matsvinn, köpstopp, kemikalier och textiliers miljöpåverkan. Vi lärde oss så otroligt mycket under detta år, säger Karin Robinson.

Mer vegetariskt

Resultatet blev också påtagligt. Familjen lyckades minska sitt avfall med 50 procent. Men även om året var ett projekt som nu är över finns många vanor kvar. Den stora bilen blev utbytt mot en mindre miljöbil, de är än mer noggranna med vad de köper och matvanorna har förändrats.

– Vi äter jättemycket mer vegetarisk till exempel. Det var lite svårt i början för jag älskar att laga mat men kunde inte laga vegetariskt. Men vi har haft en vegetarisk matkasse varannan vecka och då har jag lärt mig successivt, säger Karin.

Numera ser hon det som en sport att använda det som finns hemma till någon ny maträtt.

– Nu tänker jag ”Vad kan jag laga av det här?” och man blir så nöjd när man kan laga något riktigt gott på det som man har!

Köttet har de inte uteslutit helt, men de ser numera till att det är producerat på ett schyst sätt och samtidigt äter de mycket mera fisk. Att introducera nyheterna för de tre barnen har gått bra.

– De har faktiskt varit duktiga. De äter till exempel brysselkål och babyspenat som många andra barn inte gör, säger David Robinson.

– Men sedan ska man komma ihåg att inte ge upp efter första, andra eller tredje gången. Jag läste någonstans att smaklökarna behöver 15 gånger på sig för att vänja sig vid något nytt. Så man ska alltid i allafall erbjuda den där broccolin, säger Karin.

Att minska kemikalierna i hemmet är också en viktig fråga för familjen. De har till exempel plastbantat köket och den största delen av vad de äter är numera ekologisk.

– Jag har en autoimmun sjukdom, och efter att ha bytt kost kan jag använda mycket mindre medicin, säger David.

Månadslångt köpstopp

Plasten försöker de numera undvika även i barnens leksaker.

– Vi köper hellre en grej de verkligen vill ha än många billiga plastleksaker. Det kan ju vara lite känsligt att nämna när det gäller julklappar, men vi försöker säga till släktingar att gärna köpa en bok eller någon annan sak som vi kan tipsa om, säger Karin.

Många av sakerna de äger är köpta på Blocket, och under det månadslånga köpstoppet som ingick i projektet de deltog i blev köp i andra hand de enda som som var tillåtna. Presenter till familjen och vänner blev alla inköpta på detta sätt.

– Det blev en grej, ett sätt att berätta vad vi höll på med för andra. Till vissa sa vi inte att det var inköpt i andra hand eftersom det var i så bra skick, säger Karin.

Efter projektet har de fortsatt med dessa vanor och blivit än mer medvetna.

– Det är en fantastisk möjlighet att slippa konsumera mer och det är bättre för plånboken, säger hon.

Låna av grannarna

Allt behöver ju inte heller köpas. Det kan lånas från till exempel grannarna.

– Vi har en helt fantastisk gata. Vi lånar allt möjligt av varandra: stolar, kaffebryggare … Ja, vi dricker nästan bara te i vår familj, så när vi hade en massa folk över så fick vi låna en kaffebryggare, säger Karin.

Att dela ingick som en delutmaning i Minimeringsmästarna, och visade sig vara det svåraste för många deltagare. Familjen van Eldijk i Göteborg som också deltog i projektet märkte av detta.

– Vi lånar ju en hel del av grannarna, men att få dem att låna av oss har varit svårare, säger Job van Eldijk.

Han tror att det har att göra med tankar om att klara sig själv och att det kan vara bökigt att gå och fråga och anpassa sig till någon annans tid. Men själva är de väldigt nöjda, då de kan leva utan bil.

– Vi har en uppgörelse med en av våra grannfamiljer. När vi lånar deras bil betalar vi 20 kronor per mil genom att tanka då och då. Dessa kostnader är för att täcka själva bensinkostnader, försäkring, trängselavgift med mera. Det fungerar mycket bra, säger Job van Eldijk.

Uppmaningar att köpa

En vana som de började med och som sitter kvar sedan projektet är att skriva en matlista innan veckohandlingen.

– Då blir det mindre matsvinn för vi bestämmer själva i köket vad vi ska köpa. Det blir inte ett beslut som tas i butiken, säger Job.

Han berättar att barnen Ruben och Jonathan, sju och nio år, har varit mycket delaktiga i hela processen och i början av projektet tog han med dem till en matbutik bara för att studera hur den är uppbyggd.

– Jag gick runt med barnen och tittade hur det såg ut. Affären har ju som intresse att sälja och det är verkligen fullt med uppmaningar till att köpa och göra. Det ledde till ett bra samtal med barnen om vem som egentligen bestämmer när man köper något och varför man gör det.
Det blev också en diskussion om konsumtionens många sidor, där det positiva är att många människor lever på att vi kommer in i affärer och handlar.

”Står man där i köpmolnet”

En ganska enkel sak som begränsar Job och hans fru Johannas impulsköp är att ha ett gemensamt konto och att alltid kolla med den andra först om man vill köpa något över 300 kronor.

– Det fungerar väldigt bra. Står man där i köpmolnet och tänker att man behöver detta så är det svårt att ha samråd med sig själv. Ringer man då den andra personen som står utanför detta är det troligare att den säger nej, säger Job.

Under den månad de hade köpstopp valde de att utmana sig själva lite mer och inte ens köpa på second hand. Då de hade några födelsedagar under månaden löste de det hela genom att tillverka egna presenter.

– Det första året gjorde barnen askar där de klistrat på lite fina saker. Och detta året har vi gjort girlanger av gamla tyger. Det tog flera veckor, men det blev uppskattat!

Familjen har också infört en del nya traditioner vid jul. Inför julklappsrusningen blir det en hel del egentillverkat. Johanna är igång med att måla en tavla och Jonathan viker origami till sin lillebror. Även julgranen har fått egentillverkat pynt i form av keramikfigurer, då Johanna jobbar som keramiker.

Julklappsutdelning

Även traditionen kring själva julklappsutdelningen har de ändrat.

– I Holland har vi en tradition att skriva rim, vilket ju också finns i Sverige. Den traditionen har jag väckt till liv i min svärfamilj. Det blir mer socialt, då rimmet brukar handla om den andra personen och det går inte lika fort att dela ut julklapparna, säger Job.

Fokus blir istället på själva syftet, att ge varandra uppmärksamhet och ha en trevlig stund under årets mörkaste tid.

– Nu har vi också börjat ha rimstuga kvällen innan, och det är ju ett enkelt sätt att få ut mer av julens syfte per present, säger Job.

Hela släkten har också börjat bli bättre på att ge bort upplevelser.

– Förra året önskade sig Ruben en resa till High Chaparall och det fick han. Deras morbror gav dem biobesök med glass och godis. Det blev väldigt uppskattat. I dessa tider så är ju att ge av sin tid väldigt värdefullt, säger Job.