Högt valdeltagande, populistisk medvind och ett ökande missnöje med premiärminister Matteo Renzi. Så kan regeringens förkrossande nederlag i folkomröstningen i Italien förklaras.
Matteo Renzi slängde in premiärministerposten i potten i sitt försök att förändra det politiska systemet i Italien. Han ville stärka centralregeringen och minska inflytandet för senaten, den ena av parlamentets två kammare.
Förslaget underkändes dock av det italienska folket, nej-sidan vann med över 59 procent av rösterna. Renzi håller sitt löfte om att avgå och lämnade in sin avskedsansökan på måndagen.
– Jag har förlorat. Vi gav italienarna en chans till förändring, men lyckades inte, sade Renzi i ett tv-sänt uttalande.
Nu väntar en tid av politisk osäkerhet i Italien. President Sergio Mattarella ska försöka snickra ihop en ny regering i samförstånd med landets största partier. Mattarella har tidigare signalerat ovilja att utlysa nyval, men det kan bli aktuellt om regeringskrisen blir utdragen.
De flesta analytiker tror dock snarare på en övergångsregering som ska hålla ställningarna fram till valet 2018. Finansminister Pier Carlo Padoan och kulturminister Dario Franceschini är några av namnen som nämns som möjliga efterträdare till Renzi.
Men det var inte bara lusten att tycka till om grundlagen som fick 33 miljoner italienare – mer än två tredjedelar av de röstberättigade – att ta sig till vallokalerna. Många har dragit paralleller till brexit och valet av Donald Trump i USA, en chans för folket att rösta om etablissemangets politik.
Femstjärnerörelsen, med komikern Beppe Grillo i spetsen, har krävt besked om nyval inom en vecka. Det populistiska protestpartiet har stått längst fram i nej-lägret inför folkomröstningen och kapitaliserat på Renzis sjunkande popularitet och den tröga ekonomin.
”Demokratin är vinnaren” skrev Beppe Grillo i ett blogginlägg efter det att resultatet stod klart. ”Folket har vunnit” jublade Matteo Salvini från Lega Nord. Från Frankrike skickar högerextrema Nationella Frontens partiledare Marine Le Pen sina gratulationer.
Men många väljare har också uttryckt oro över de föreslagna ändringarna i konstitutionen. De skulle bland annat ha gett mycket mer makt till premiärministern själv.
När han tillträdde 2014 var det som den yngste premiärministern i Italiens historia. Men väljarna är besvikna över att han inte gjort mer för att förbättra ekonomin och minska arbetslösheten, vilket också kan ha bidragit till Renzis svidande nederlag.
Matteo Renzi
Matteo Renzi är ledare för Demokratiska partiet i Italien, som räknas som ett mitten-vänsterparti.
Tillträdde som premiärminister 2014, 39 år gammal. Tidigare var han borgmästare i Florens. Iscensatte själv regeringsskiftet genom en ”kupp”, efter att ha tappat tålamodet med sin företrädare och partikamrat Enrico Letta.
Sättet han kom till makten på gjorde att han fick rykte om sig att vara en hänsynslös intrigmakare.
Renzi ansåg att en ändring av konstitutionen var nödvändig för att kunna genomföra de reformer som krävs för att strukturera om i Italiens skuldtyngda ekonomi. Föreslog bland annat att senatens lagstiftande makt slopas, vilket skulle förenkla beslutsfattandet i landet. Kritiker anser att reformen skulle ge premiärministern för stor makt.
Eftersom själva reformen är komplicerad och svår att förklara, blev folkomröstningen också en fråga om man är för eller emot Renzi.
Källa: Financial Times, AFP
