Det innebär att många väljare röstar på SD i protest mot något snarare än att de sympatiserar med partiet. Hos övriga partier är skillnaden betydligt mindre och ibland den omvända.

För Moderaterna är det just omvänt. Det är fler, 25,4 procent, som uppger att M står dem närmast, än som uppger att de skulle rösta på partiet om det vore val i dag, 22,8 procent. Samma sak gäller för Socialdemokraterna, där 31,3 procent sympatiserar med S medan 29,2 procent uppger att de skulle rösta på partiet i dag.

Att fler uppger att de sympatiserar med ett parti än att de röstar på det, anger den potential som finns för partiet. Här är Kristdemokraterna särskilt illa ute. 3,1 procent anger att de skulle rösta på KD i dag. Det är exakt samma siffra som för dem som sympatiserar med partiet. Liberalerna ser inte heller ut att ha någon större potential, det är färre, 4,8 procent, som sympatiserar med partiet än som säger att de skulle rösta på partiet i dag, 5,0 procent. Även V har färre sympatisörer, 7,0 procent än personer som kan tänka sig rösta på partiet, 7,7 procent. MP och C har något fler sympatisörer än väljare.

Ett annat sätt att mäta ett partis potential är att titta på väljarnas näst bästa parti. Här har SD till exempel 12,3 procent av M-sympatisörerna som har SD som näst bästa parti. Av KD-sympatisörerna anger 9,4 procent SD som näst bästa val. Av S-väljarna är det 4 procent som gör det.

Moderaterna försöker få tillbaka M-väljare som gått till SD och här finns uppenbarligen en potential, eftersom 40,8 procent av SD-väljarna anger M som näst bästa parti. Bara 11,0 anger S som näst bästa.

Socialdemokraternas potential ligger hos MP-väljarna och Vänsterpartiet, där 34,7 procent respektive 40,7 anger S som näst bästa. S försöker få tillbaka LO-medlemmar som röstar på SD. Här uppger 20,8 procent, en svag uppgång, att de sympatiserar med SD, medan 44,3 procent, en svag nedgång, anger S som bästa parti.