DEBATT Vi medlemmar i Slottsskogens Lokala Samorganisation (LS) har via radio, tidningar, tv och inlägg på internet fått höra om strejken i Göteborgs hamn den 15–18 november 2016. Vi vill uttala vårt fulla stöd till Hamnarbetarförbundets modiga kamp för fackliga fri- och rättigheter.

Anställaren, APM Terminals, hävdar att Hamnarbetarförbundets krav strider mot kollektivavtalet. Men inget enda av de sex grundläggande krav som Hamnarbetarförbundet framför kan rimligen stå i strid med något kollektivavtal överhuvudtaget. Det handlar om fackliga fri- och rättigheter, utbetalning av utlovade löner, skyddsombud och arbetsmiljöfrågor, samt rehabilitering för en enskild medlem. De enda krav som närmare berör kollektivavtalet handlar om att det gällande kollektivavtalet mellan Sveriges Hamnar och Transportarbetareförbundet ska följas. Det kan väl inte strida mot avtalet? Enligt svensk lagstiftning har varje arbetare rätt att själv välja vilken fackförening hen vill tillhöra, samt att utan repressalier verka för att fackförening bildas. Detta brukar kallas föreningsrätten. Det kan då uppstå situationer där det finns flera konkurrerande fackföreningar på samma arbetsplats. Så är det till exempel när det gäller Hamnarbetarförbundet och Transportarbetareförbundet som bägge organiserar arbetare i Göteborgs Hamn. Det finns nog de som anser att sådan facklig konkurrens splittrar och försvagar arbetarrörelsen. Men att fackföreningar sinsemellan tävlar om att vara ”bäst” kan också leda till att arbetarna överlag får bättre och mer aktiva fackföreningar.

Svensk lagstiftning innehåller regler som ska motverka facklig monopolism. Till exempel är företaget skyldigt att ställa upp på förhandlingar med alla fackföreningarna på arbetsplatsen. Parterna har dessutom en skyldighet att vara konstruktiva och komma med motiverade förslag på lösning i de frågor som ska förhandlas. APM Terminals försök att styra över vilka som ska få representera Hamnarbetarförbundet kan vara en form av lagstridig förhandlingsvägran. Om företaget/anställaren väljer att teckna kollektivavtal med en av fackföreningarna är det självklart företagets ansvar att se till att det kollektivavtalet är så pass bra att företagets anställda överlag är nöjda. Avtalsvillkor som innebär fackliga monopol och missgynnande av anställda som inte är medlemmar i den avtalsslutande organisationen är inte tillåtet enligt lag och är därför ogiltiga.

APM Terminals uppfattning att kraven strider mot kollektivavtalet innebär i praktiken att de skyller på Transportarbetareförbundet. Vi har svårt att tro att Transportarbetareförbundet kan ha invändningar mot något av Hamnarbetarförbundets krav. Skulle de ändå ha ett finger med i leken är det upp till APMT att hantera detta. Om APMT vill ha ”lugn och ro” i hamnen kan de ta upp förhandlingar med Transportarbetareförbundet för att diskutera avtalstolkningar och eventuella ändringar. Förslag som innebär förbättringar för de anställda kommer även Transportarbetareförbundets medlemmar tillgodo, så det ligger inte i deras intresse att sätta sig till motvärns. I Göteborgs Hamn är Hamnarbetarförbundet dessutom den största av de bägge fackföreningarna. Att inte visa bättre samarbetsvilja är direkt dumdristigt av APMT.

Den fredsplikt som följer med kollektivavtalet gäller endast dem som är medlemmar i den avtalsslutande organisationen. Den anställarorganisation som APMT tillhör, Sveriges Hamnar, talar om en lucka i lagen och vill införa allmänt strejkförbud under löpande kollektivavtal. Men strejkrätten är inte någon lucka i lagen.

Sveriges Hamnars förslag skulle i princip ge den kollektivavtalsslutande fackföreningen monopolställning. Kanske vill Sveriges Hamnar ge Volvo ensamrätt på bilförsäljning också? Nej, heja Hamnarbetarförbundet, säger vi i Slottsskogens LS.