De kommande decennierna ska det byggas mer än på länge i Göteborg. Akut bostadsbrist, tilltagande urbanisering och en stad mitt i en historisk omvandlingsprocess ligger bakom. Den nya dogmen är centralt, tätt och högt. Men vem bygger för dem med små inkomster, och vad händer med det gröna när varje liten plätt ska bebyggas?

Att planera och bygga nya bostäder är en långsam process. Under de dryga tio år som undertecknad har bott på centrala Hisingen har jag fått följa framväxten av nya områden från nära håll, och ändå har det bara börjat. Längs med cykelpendlingsträckan till jobbet ligger Kvillebäcken, Backaplan, Frihamnen, Ringön och Centralenområdet. Från Götaälvbron ser jag Gullbergsvass. Tar jag istället Älvsnabben till stan svischar jag förbi Lindholmen och Södra Älvstranden. I princip trampar jag runt i det mesta som kallas för Centrala Älvstaden, kommunens visionsnamn på de områden som ska bebyggas mest den närmsta tiden i Göteborg.

Staden har länge haft hamnindustrier och vägar som barriärer för att nå älven, men nu ska staden åter närma sig vattnet och få ett större centrumområde. Det är knappast någon slump att det är i centrum det byggs mest. Dels har staden historiskt stora ytor där som är eller varit industrimark, och den politiska viljeinriktningen att förstärka centrum är tydlig. Men det ligger även en krassare verklighet bakom.

– Eftersom vi inte har något social housing-system i Sverige där samhället betalar en del av kostnaden för bostäder, så är det bara i centrum som fastighetsbolagen vill bygga. Vi har ställen i förorterna som vi vill bebygga men där finns inte intresset.

Orden är Björn Siesjös, Göteborgs stadsarkitekt. Jag träffar honom på ett seminarium om för vem växande städer planeras, arrangerat av Mistra Urban Futures den 1 november.

Han har gjort sig känd för att sticka ut hakan i debatten och räds knappast kritik. Den stundtals infekterade stadsplaneringsdebatten rör upp mycket känslor. När det varit som värst har han till och med fått hotbrev.

– Det är tur att man har hunnit över 50-strecket så att sånt kan rinna av en, säger han obrytt.

Björn är kritisk till det paradigm som länge härjat i staden, där ett enda transportsätt fått styra.

– Göteborg är en stad där bilindustrin är en stark påverkanskraft. Man måste åka till USA för att hitta en så gles stad som Göteborg. Och detta har konsekvenser. En stad som är så gles är mer kostsam att hålla ihop. Vi har byggt trafikplatser som är stora som hela stadsdelar, säger han och visar upp trafikplatsen utanför Tingstadstunneln som är ungefär lika stor som området Haga.

– Och vissa av dem är ungefär lika centrala. Det har inget med funktion att göra, det är ren ideologi. Och vi fortsätter att göra det, menar han.

Nu har Björn tagit över rodret för stadens utveckling men det tar tid att vända skutan.

– Jag skulle verkligen vilja leva tillräckligt länge för att se vilka avgörande misstag som vi gör nu. För uppenbart kommer det vara många, säger han och skrattar.

– Stadsplanering är en så komplicerad uppgift så man vet aldrig riktigt om man gör rätt. Vi ser ett problem och sedan en lösning men det är svårt att se hela bilden.

 

Sociala utmaningar

Han ger både ett självsäkert och ödmjukt intryck. Björn säger sig vara fanbärare för blandstaden, ett populärt uttryck inom stadsplanering som beskriver bebyggelse som innehåller både bostäder och kommersiella lokaler, typisk innerstadsbebyggelse, sinnesbilden av ett centrum. Här är hans linje tydlig och fast. I den täta staden bor människor nära jobb och handel, vilket leder till mindre biltrafik. Men när det kommer till de sociala utmaningarna som vidrörs i stadsplaneringen visar han upp mer ödmjukhet.

– Vi bygger mest för dem med höga inkomster i Göteborg. Från Angered till City är det 15 kilometer och det är inte promenadavstånd. Jag älskar Göteborg men vi behöver se våra utmaningar, medger han.

Även om den absoluta majoriteten av de planerade nya bostäderna hamnar i centrala områden finns det byggplaner även längre ut på spårvagnslinjerna.

– Vi vill bygga i Angered centrum, Frölunda torg och Gamlestan exempelvis. De är kollektivtrafikknytpunkter där det finns en chans att bygga lite stadsliv. I Angered har det varit ett jäkla problem att få till bostäder. Frölunda däremot är inga problem. Men det är galet att vi lämnar byggandet till marknaden i Sverige, tycker Björn.

Helt och hållet upp till marknaden är det dock ändå inte. Kommuner kan ställa krav på byggbolagen, vilket Göteborg exempelvis har gjort i Frihamnen-området. Där ska 2 500 hyresrätter bli extra billiga enligt en tvingande modell. Tanken är att området ska bli mer blandat än det brukar bli vid nybyggen, att personer med lägre inkomster också ska kunna flytta in, vilket har rönt en hel del debatt. Framför allt frågar sig kritikerna hur urvalet ska gå till, eftersom stadens nuvarande system där kötid på Boplats Göteborg är avgörande inte kan användas. I så fall skulle de extra billiga hyresrätterna kunna nyttjas av välbeställda, och den sociala poängen går därmed förlorad.

– Det finns så många olika modeller för det här i Europa så det är bara att bestämma sig för något, menar Björn.

Hyresgästföreningen berömmer initiativet att bygga billigt, men är kritiska till att de billiga lägenheterna kompenseras med marknadshyror för övriga lägenheter.

– Det är första steget att ändra systemet och införa social housing. Det i sin tur lirar inte med hyresförhandlingar utan betyder att hyrorna släpps fria i andra änden. Det är ett alldeles för stort risktagande ur ett samhälls-ekonomiskt perspektiv, säger Anna Lönn Lundbäck, regionchef för Hyresgästföreningen i Västra Sverige till tidningen Hem & Hyra.

Sista ordet om experimentet i Frihamnen är nog inte sagt.

 

Är grönområden hotade?

Klart är att den stad som nu växer fram är tät och här finns det en oro att det gröna får vika åt sidan. Carina Sundqvist är utbildad byggnadsantikvarie och ideellt engagerad i Naturskyddsföreningen dit många oroliga hör av sig.

– Folk skriver till oss och är desperata. De känner att de inte har någon att vända sig till, att deras åsikter bemöts som ”fåniga”. ”Fattar ni inte att vi måste bygga”, typ.

– Men vi har inte kapacitet att ta alla de här ärendena. Det är svårt och krångligt för ideella krafter. Känslan är ofta att det redan är bestämt, beskriver hon.

Carina menar att det finns mer att göra för att göra Göteborgs stadsplanering långsiktigt hållbar. Hon menar att det till varje pris byggs tätt och arkitektoriskt är det väldigt likriktat.

– Förtätning är dagens mantra. Det är som tillväxt, vi bara kör liksom. Jag tror att man kan förtäta på en massa olika sätt, men på grönområden i sista hand. Och då verkligen utvärdera konsekvenserna innan, säger hon.

När Syre granskar stadens byggnadsplaner på ett övergripande plan är det knappast någon tonvikt på att bygga på grönytor. Men enligt Carina handlar det om småbitar som försvinner här och där.

– Till exempel i utkanten av naturområdet i Ruddalen där det naggades lite i kanten. Jag tror att vi måste bevaka det här, för nu är det sådan desperation efter bostäder, säger Carina.

Ett annat litet steg i att grönskan försvinner är när träd tas bort för att öka framkomligheten vid byggen.

– Ett hus som stått i 60 år mejar man inte bara ner, men ett träd som är lika gammalt …

Stadsarkitekten Björn Siesjö har en ganska tydlig uppfattning om när en grönyta får stryka med och när den bör bevaras:

– Gröna ytor som har en nytta för människor eller djur och växer – dem ska vi vara väldigt noga med, och se till att kompletta system av gröna stråk sitter ihop. Men grönytor som inte är tillgängliga för människor eller har något biotopskydd kan vi överväga om de ska vara kvar eller inte. I många bostadsområden finns stora gräsytor som inte är användningsbara för något, förutom att gå ut med hunden kanske, säger han.

Som exempel på grönområden som är lämpliga att bygga på nämner han delar av Guldheden och Medicinareberget. Men även här lever motståndet, exempelvis genom den ideella föreningen Bevara Guldheden.

– Jag tror att småplättarna spelar större roll än vi fattar, till exempel för barn och äldre som har svårare att ta sig till parkerna, menar Carina Sundqvist.

Hon arbetar själv som kommunikatör och menar att staden är dålig på att informera på ett relevant och schysst sätt när det planeras nytt. Närboende nås ofta av informationen när det är för sent.

– Det kan bidra till politiker- och tjänstemannaförakt. Kommunen behöver bjuda till och ta de boende på allvar. Informationen borde finnas på plats, inte bara på nätet där det kan vara svårt att hitta, tycker hon.

 

Utsikt orsak till klagan

Det är få överklaganden som leder till att byggen stoppas. Detta är en bild som bekräftas av stadens informatörer i Älvrummet – byggnaden utanför Göteborgsoperan som informerar om Göteborgs byggnationsplaner. Enligt dem avslås nio av tio överklaganden, men de menar också att de flesta ärendena handlar om att människor får sin utsikt blockerad, vilket inte anses vara någon godtagbar anledning.

På arkitektritade visionsbilder sticker det gröna ofta ut i en sorts utopisk samklang med det urbana. Men bilden som målas upp är inte helt sanningsenlig, menar Carina.

– Sedan sätter de upp några små spensliga träd som tar 40 år innan de är stora som på illustrationerna.

Hon efterfrågar fler gröna tak och väggar samt ett gediget arbete med att värdera det grönas betydelse i staden. Och till viss del kan hennes önskningar komma att slå in. Göteborgs stad arbetar tillsammans med forskare på Göteborgs universitet och Mistra Urban Futures med att värdera ekosystemtjänster i staden. Björn Siesjö är själv säker på att värdet av det gröna inte ignoreras.

– Jag vill påstå att vi har modeller för det, avslutar han.