Bianca Kronlöf om samhällsengagemang. ”När jag var yngre trodde jag inte jag hade något att berätta. Nu vet jag att tillsammans kan vi ställa frågor, förundras och förändra.”
I den feministiska teatergruppen Gruppen ryms det gemensamma undersökandet. Kapitalismen och dess konsekvenser synas i nya föreställningen Gruppen köper sig fri!, men inte i syfte att berätta hur saker borde vara. Fakta, statistik, humor och olika människors perspektiv föder ofta fler frågor än svar. Gruppen, som består av Bianca Kronlöf, Nina Haber och Elin Söderquist, brukar välja ämne utifrån att det är en knepig fråga utan enkla svar. Publiken får välja vilken ståndpunkt som helst, ledda av Gruppens granskande. Denna gång kring vad det är som fäster oss vid ett system som vi älskar att hata.
– Kapitalismen genomsyrar allt. Våra val, vårt sätt att relatera till oss själva, varandra, miljön. Vi har undersökt vad smarta människor tänkt och byggt vår föreställning på nyfikenhet, frustration och hopp, säger Bianca.
På min fråga om huruvida det är relevant att Gruppen består av tjejer är svaret ja.
– Absolut. Vi bär på den gemensamma erfarenheten av att vara kvinna i patriarkatet. Vi slipper sköna snubbar som kommer undan för att de är roliga och charmiga. Vi jobbar stenhårt och levererar i tid.
Hur har ditt samhällsengagemang vuxit fram?
– I en liten ort var det svårt att hitta arenor för olika uttryck, men på gymnasiet gick jag med i en Amnestygrupp. I takt med att min förståelse ökade breddades också maktanalysen. Allt startade med de mänskliga rättigheterna.
Det konstnärliga intresset har Bianca alltid haft, och numera kombinerar hon det med samhällsengagemang. Hennes kollegor i Gruppen har spelat stor roll i detta, liksom hennes systrar och engagerade lärare. Hon nämner till exempel Gunilla Edemo, som ledde projektet Att gestalta kön, som en viktig förebild. En annan knepig fråga utan enkla svar handlar om inkludering. Bianca insåg förra vintern att hon samtalade om vad en ”borde” göra för att hjälpa till – men att hon inte gjorde något. För en som reser mycket är det svårt att ha ett regelbundet engagemang, men Bianca hittade en app som fungerade.
– Det är en app tillgänglig för alla, där en matchas ihop med någon som vill snacka svenska. Jag kan prata från tågstationen eller soffan. Det passar in i mitt liv att inte vara bunden till tid eller plats. Det är ett kul sätt att engagera sig och göra något konkret.
Vi pratar vidare om tillgänglighet. Att göra språket tillgängligt är en nyckel in i samhället. Gruppen köper sig fri! beskrivs som en föreställning som ”tar steget mot en fullkomligt tillgänglig föreställning”. Samtliga kvällar teckenspråksgestaltas, syntolkas och har hörselförstärkning. Publikplatserna anpassas efter hur många som kommer i rullstol, inte tvärtom. Att sprida kunskap är en annan aspekt av tillgängligheten. Maria Ramnehill (GP) beskriver föreställningen som ”… fars, drama, performance, dans, musikal, estradpoesi, allt på en gång. Det är lek och allvar och en föreläsningsteater som inte skäms för sig”.
Håller du med?
– Vårt mål i Gruppen har aldrig varit att bestämma någon annans reaktion, och genrebrott är snarare regel än undantag. Vi undersöker ett fenomen vi är grymt nyfikna på och vi gör det grundligt. Kunskap, värme, frustration, glädje, sorg, maktlöshet, ilska, kärlek, vänskap, genus, maktstrukturer, inneboende önskningar, djupliggande orsaker, mänskliga tillkortakommanden – för att beskriva allt det behöver vi använda oss av alla uttryck vi hittar. Allt som engagerar människor är värt att undersöka närmare.
