Finland, Indien, Holland, Namibia, Kanada, Brasilien, Frankrike, Iran, USA, Kenya, Italien Uganda och så vidare. Listan blir allt längre på länder som har testat eller är på väg att testa basinkomst eller partiell basinkomst. Det är ekonomiskt fattiga länder och rika, stora och små, i syd, öst, väst och nord. Och även om de har väldigt olika förutsättningar finns det tydliga resultat som återkommer i stor del av försöken:

• Klyftorna minskar

• Kriminaliteten minskar

• Prostitutionen minskar

• Hälsotalen förbättras

• Företagsamheten ökar

• Kvinnors självständighet stärks

• De ekonomisk svagas egenmakt stärks

• Utbildningsgraden ökar, framför allt i länder där den är låg

• Folk slutar inte arbeta.

Även i Sverige höjs allt fler röster för ett basinkomstförsök och det läggs årligen riksdagsmotioner om det. Det är förstås glädjande att allt fler driver på för basinkomst, den enskilda reform som har störst potential att både ge en grundtrygghet och individuell frihet. Men behöver vi verkligen fler försök, behöver vi även ett försök i Sverige? Det har redan gjorts tillräckligt många försök för att fastställa en lång rad positiva effekter. Med det finska och det holländska försöket får vi än fler försök att utvärdera, dessutom i länder som är ganska lika Sverige. Vore inte ytterligare försök bara ett sätt att skjuta frågan på framtiden?

Även om resultaten har varit övervägande positiva har försöken sina begränsningar. I ett tidsbegränsat försök syns inte effekterna av långsiktig trygghet. Folks benägenhet att våga testa något nytt, förverkliga den där företagsidén, gå ner i tid eller bara säga upp sig och se var det landar minskar sannolikt radikalt när en vet att basinkomsten kommer försvinna. Under ett tillfälligt försök behöver också ofta de gamla systemen finnas kvar parallellt, vilket påverkar resultatet.  Och när försöken begränsas till en mindre grupp, oavsett om det är geografiskt eller efter ekonomi eller slumpvis så påverkar även det resultatet på olika sätt. Försöken kan visa på tendenser och svara på vissa frågor men aldrig ge hela bilden. För det krävs att basinkomst införs fullt ut och långsiktigt.

Men samtidigt är det knappast hållbart att förändra hela trygghetssystem så radikalt över en natt. Även om vi kan känna oss ganska trygga i att en basinkomst i huvudsak kommer att ge positiva resultat kan vi också vara säkra på att det kommer att leda till saker vi inte förutsett. Det vettiga vore därför att steg för steg börja omforma dagens system. Testa en del av reformen i taget. Med åtta steg kan vi införa basinkomst bit för bit med möjlighet att justera längs vägen.

1. Avskaffa alla krav på motprestation i dagens trygghetssystem. Eftersom alla cv-kurser, praktiker och andra åtgärdsprogram sägs vara till för den berörda kan de förstås lika väl vara frivilliga.

2. Inför en hög koldioxidskatt (och andra gröna skatter) och betala ut pengarna som kommer in lika till alla invånare i landet. Öka skatterna och utbetalningarna varje år. Utöver att det är miljösmart ger det en omfördelning eftersom de rika står för störst del av utsläppen.

3. Slopa kraven på att en ska ha arbetat en längre tid för att kunna få ut a-kassa och sjukpenning.

4. Ta bort den så kallade fattigdomsfällan i trygghetssystemen och låt alla som får en viss inkomst behålla minst 50 procent av inkomstökningen (och inte som i dag bli av med lika mycket som de tjänar).

5. Gör försörjningssystemet individbaserat så att inte någon blir ekonomiskt beroende av sin/a partner och så att systemet blir neutralt mellan olika levnadssätt.

6. Höj successivt försörjningsstödet till en lämplig basinkomstnivå, en nivå som går att leva på utan andra tillägg.

7. Ersätt jobbskatteavdragen med en höjning av grundavdraget till minst 120 000 kr per år. Det är inte rimligt att någon med mindre än 10 000 kr i månaden ska behöva betala skatt.

8. Slå ihop trygghetssystemen och utbetalningarna från de gröna skatterna till ett system som omfattar alla.

Ta ett steg per år, så tar det bara två mandatperioder att införa basinkomst. Något eller några steg kan säkert bytas ut, men vi behöver börja om vi ska få ett frihetligt och solidariskt samhälle inom de ekologiska ramar som planeten sätter.

Det är dags att gå från diskussioner, försök och utredningar till faktiskt genomförande. Vi behöver inga fler basinkomstförsök. Vi har redan sett att basinkomst är den hållbara framtidsvägen, nu handlar det om att börja ta de första stegen på den.