DEBATT Det så kallade frihandelsavtalet, Ceta, som Kanadas premiärminister Trudeau och EU skrev under i dagarna, kommer först bara att vara provisoriskt, och bara om EU-parlamentet och det kanadensiska parlamentet godkänner det! Det är tråkigt att det skrevs under alls, men det innebär i alla fall inte att Ceta är i hamn.
Dagens så kallade frihandelsavtal, som till exempel Ceta och TTIP, tycks i huvudsak gå ut på att ge företag investeringsskydd så att de via överstatliga skiljedomstolar bakom delvis lyckta dörrar ska kunna stämma stater på skadestånd för demokratiskt fattade beslut. Sådana ”fulhandelsavtal” påskyndas och är märkligt odebatterade och hemliga eftersom man knappast kan driva igenom dem i offentlighetens ljus. Hur många vet till exempel att vi redan skrivit under ”Energy Charter Treaty” vilket ger utländska, men inte inhemska, energiföretag investeringsskydd? Total frihandel är dock en dålig idé även utan ”direktörsdomstolar”. Total frihandel gör nämligen att sämst vinner kampen om jobben och pengarna. Man ställer folk mot folk vilket alla förlorar på.
Förnuftet har emellertid nått vissa delsegrar: TTIP går så pass trögt att man överväger att byta namn på det. EU har fått lova Vallonien att Cetas skiljedomstolar ska prövas av EU-domstolen. Man har dessutom fått igenom ett tillägg till Ceta som förtydligar en rad frågor bland annat kring försäkringskassor, genmodifierade grödor och skiljedomstolar.
För att bli giltigt måste Ceta passera EU-parlamentet samt 38 nationella och regionala parlament. Folkomröstningar kan det också bli. Om en enda säger nej faller avtalet gudskelov. Det faktum att politikerna har förtroende för att det här ska kunna genomföras visar hur effektiv de vet att deras propagandaapparat är. Så än är det kanske för tidigt att ha våffelparty.
Storföretagen vill så klart försvaga eller utplåna staterna för att kunna åsidosätta miljö och arbetsrättsliga frågor, plundra naturresurser och allt annat, privatisera fritt samt flytta ut så mycket produktion som möjligt till de länder som har mest slavliknande arbetsförhållanden och sämst miljölagar. Likt programmerade schackpjäser tar man så mycket man bara kan. Inget illa ment, men våra oljedrivna champagnerusiga politiker tycks vara fixerade vid en extrem, miljöförnekande, socialdarwinistisk, mobbande, fanatisk, dogmatisk, nästan religiös form av kapitalism som inte har plats för äkta demokrati. Det är en ideologi som mest bara är en ursäkt för att inte ha någon etik. Vi har en längre tid ropat efter politiker som inte är så maktgalna och tycks därför istället ha fått en sort som inte vill ha någon makt alls utan som hellre säljer ut makten och allt annat till en djungelns marknad. Fulhandelsavtalen är som vampyrer: de suger ut människor och för att överleva måste de undvika dagsljus.
