Våren 2014 talade Clinton inför några av Wall Streets mäktigaste aktörer mot ett arvode på 225 000 dollar. Pengar som gick till Hillarys och maken (tillika ex-presidenten) Bills stiftelse Clinton Foundation. Samtidigt var Trump upptagen med den egna tv-showen The Apprentice (Lärlingen). Jill Stein, partiledare för USAs gröna parti, befann sig långt ifrån finanskvarteren och strålkastarljuset, i Black Hills, South Dakota, och protesterade mot planer på uranbrytning.

För någon med politiska ambitioner tycks prärien vara en illa vald plats att vistas på. Härifrån är steget till reellt inflytande astronomiskt, både geografiskt och ekonomiskt. I USA går vägen till politiskt inflytande via insamlingsgalor och maximal medial uppmärksamhet. Båda kontrolleras sedan lång tid tillbaka av USAs dominerande partier: Demokraterna och Republikanerna.

”Det tredje alternativet”

De gröna tillhör tillsammans med det socialkonservativa Konstitutionspartiet och Libertarianerna, en trio mindre partier som lockar trogna väljare men inte är i närheten av att rubba det cementerade tvåpartisystemet. Men något håller kanske på att hända: sällan har de ledande presidentkandidaternas partitillhörighet förefallit lika oväsentligt som i år.

”En person, inte ett parti, vinner val”, påminner statsvetaren Amanda Skuldt i en kommentar i Washington Post.

Frågan om partierna spelar någon roll i USA är befogad. Trogna demokratiska väljare vägrar att lägga sin röst på Clinton, och Trump anses inte gångbar bland många traditionella republikaner. Colin Powell, utrikesminister i George W Bushs regering, kommer inte hjälpa fastighetsmagnaten från New York på traven – en av de verkliga arkitekterna bakom invasionen av Irak 2003 korsar i stället parti-
gränsen och röstar på Clinton.

”Systemet fungerar”

Hur slagkraftig kommer USAs demokrati att vara i längden ifall endast två partier kontrollerar de beslutsfattande kamrarna samtidigt som de gjort sig obotligt beroende av näringslivet för att upprätthålla kampanjinflationen? Barack Obama, USAs avgående president, tillhör dem som tycker att landets demokrati mår bra i tvåpartisystemets vård.

– Det här landet fungerar när du har två partier som seriöst försöker lösa problem, sa Obama tidigare i år.

Jeffrey Sachs, professor vid Columbia University, spår emellertid en ny politisk skala med minst fyra partier inom några år.

– 2020 är det möjligt att vi faktiskt har fyra stora politiska partier: en socialdemokratisk vänster, ett centerparti, ett höger-konservativt och ett parti för populister och invandringskritiska, representerade av Donald Trumps anhängare, säger Sachs till Denver Post.

Etablissemanget

I ett läge då tvåpartisystemet ifrågasätts borde det öppnas upp för nya röster. Bland annat därför att de som säger att Hillary Clinton och Donald Trump är hårt knutna till storföretagen har fått vatten på sin kvarn, vilket får många väljare att leta efter nya alternativ.

Förra veckan avslöjade brittiska The Guardian att Trump har ekonomiska intressen i det kontroversiella oljeledningsbygget Dakota Access i North Dakota, ett bygge som kränker suveräna reservatsgränser och som i nuläget omgärdas av massiva protester och  massarresteringar av demonstranter (se Syre #105).

Även Clinton har skott sig på energiboomen. 2015 granskade New York Times Clinton Foundations uranintressen i Wyoming. Där återfinns en femtedel av USAs uranfyndigheter, och 2015 hamnade en stor portion i händerna på en gruvkoncern med nära band till Kreml. Affären har beskrivits som geopolitiskt känslig med säkerhetspolitiska undertoner och sägs ha godkänts tack vare Clintonfamiljens väloljade kontakter i Washington. Gentjänsten var bland annat pengar och insamlingsevent till Clinton Foundation ordnade av uranindustrin, rapporterar New York Times.

Miljö ingen valvinnare

Miljöfrågan har inte varit någon framträdande valfråga. I stället är det enkla budskap och hårda ord som trängt igenom det socialmediala bruset. USAs gröna har ändå mest sig själva att skylla för den sparsamma uppmärksamheten inför valet; trots allt större konsensus i forskarkorridorerna, och trots både Clintons och Trumps tveksamma energipolitiska intressen. De gröna verkar ha svårigheter att samlas kring kampanjer, säger Beatrice Rindevall, USA-kännare och redaktör för Supermiljöbloggen.

– I bredare perspektiv fokuserar de gröna på fred, ”gräsrotsdemokrati”, social rättvisa och ekologi, vilket kommunikativt har varit otydligt, säger hon till Syre.

I dagsläget har Rindevall svårt att se USAs gröna parti som utmanare till tvåpartisystemet. Miljöfrågan är, av olika anledningar, ingen valvinnande fråga.

– I USA finns starkare makter än i Sverige som jobbar för att skapa misstro kring miljöfrågorna, så de jobbar i motvind. Deras vänsterinriktning och otydliga kommunikation har satt käppar i hjulet när det gäller att skapa förtroende, men när Bernie Sanders la ner sin kampanj var det många som inte såg Clinton som ett alternativ, utan istället attraherats av de gröna. Kanske finns en möjlighet för miljöfrågorna att hamna högre upp på agendan när klimatförändringarna slår, men USA har å andra sidan varit väldigt utsatt för extremväder de senaste åren utan en särskilt stor förändring i opinionen.

”Som det ser ut nu måste antingen partiet eller opinionen förändra sig för att de ska nå större framgångar.”

Beatrice Rindevall, USA-kännare och redaktör för Supermiljöbloggen. Foto: Privat

Förändring krävs

De grönas uttalade mål att luckra upp tvåpartisystemet är politiskt sprängstoff i USA. I valet 2000 fick De grönas kandidat Ralph Nader nästan tre procent av rösterna och anklagades omgående för att ha grusat isen för demokraten Al Gore. Detta i ett val som omgärdades av fusk och försvunna röstsedlar. Jill Stein har 2016 anklagats för att en röst på henne skulle vara ”bortkastad” och bereda vägen för Donald Trump. Vem gynnas av ett ihållande status quo, frågar hon sig.

– I mina ögon är den största skräcken ett politiskt system som säger att vi måste välja mellan två dödliga alternativ. Det är vad vi måste bekämpa. Du kan inte ha en demokrati i ett moraliskt vakuum, säger Stein i The Intercept.

Nästa vecka får USA en ny president och en valrörelse kantad av personangrepp lämnas åt historieböckerna. Det saknas inte utmaningar: socialt missnöje, klimatförändringar, massprotester och djupa klyftor mellan fattig och rik. Ändå har inget tredje alternativ inom amerikansk politik – varken libertarianskt, socialkonservativt eller grönt – etablerat sig för allmänheten. När det gäller de senare står en sak klart, enligt Beatrice Rindevall:

– Som det ser ut nu måste antingen partiet eller opinionen förändra sig för att de ska nå större framgångar.