Snart har ett år passerat sedan klimatmötet i Paris. Ratificeringen har gått fortare än väntat och i dag träder avtalet i kraft. Den 7–18 november hålls ett nytt klimatmöte i Marrakech, där världens ledare ska diskutera hur avtalet ska följas upp. Men med ständigt nya värmerekord och extrema väderhändelser blir det alltmer tydligt att tiden är knapp för att omsätta ambitionerna i handling. Troligtvis har vi redan missat 1,5-gradersmålet. Att klara max två graders uppvärmning kommer att bli en utmaning.
Sedan klimatmötet i Paris har vi vid en rad tillfällen sett glimtar av hur allvarligt ställt det faktiskt verkar vara med klimatet. Augusti blev enligt amerikanska väderinstitutet NOAA den sextonde månaden i rad att slå det globala värmerekordet för sin respektive månad. Först i september bröts trenden, men ändå blev det den näst varmaste september någonsin, bara 0,07 grader under förra årets rekordhöga temperatur.
Nasas Giss-laboratorium (Goddard institute for space studies) som bland annat studerar jordens atmosfär gör egna mätningar och har kommit fram till ett liknande resultat och är oroade över den ökande trenden.
– Även om El Niño-fenomenet i Stilla havet i vintras har höjt de globala temperaturerna från oktober och framåt är det den underliggande trenden som har gett dessa rekordsiffror, säger Gavin Schmidt, chef för Nasas Giss-laboratorium i ett pressmeddelande.
I september passerades dessutom en symbolisk men viktig gräns. Koldioxidkoncentrationen i luften gick aldrig under 400 ppm (miljondelars koldioxidekvivalenter) trots att denna tid på året brukar vara den med lägst halt under hela året. Forskare är nu eniga om att vi troligtvis inte kommer gå under denna gräns igen under de närmsta tusentals åren. (Den förindustriella nivån låg på omkring 275 ppm.)
450 ppm brukar ses som en nivå som inte bör överskridas om vi vill undvika allvarliga förstärkningsmekanismer, som exempelvis metan som läcker ut från en smältande tundra och varmare ishav. Man räknar med att denna nivå skulle nås vid en uppvärmning på två grader och därför är detta också huvudmålet för klimatavtalet från Paris.
En teoretisk chans
FNs klimatpanel IPCC har definierat en kolbudget för att klara tvågradersmålet. Omkring 800 gigaton koldioxidekvivalenter återstår att släppa ut om vi vill klara målet med två tredjedelars sannolikhet. Det är mindre än 20 år kvar med dagens utsläppsnivå, och ändå är det alltså inte säkert att vi undviker två graders uppvärmning.
– IPCCs scenarier bygger på att man i framtiden kan ta bort koldioxid från atmosfären. Den tekniken finns inte än, i alla fall inte på storskalig nivå, säger Pär Holmgren, meteorolog, naturskadespecialist hos Länsförsäkringar och föreläsare inom klimatfrågor.
På sina föreläsningar brukar han hänvisa till forskning som säger att vi fortfarande har en teoretisk chans att stanna uppvärmningen på 1,5 grader, men då har vi bara några få år på oss, med målet nollutsläpp år 2020.
– Det är svårt redan i teorin, men i praktiken är det så klart omöjligt att förändra samhället så snabbt. Och även för att klara 2-gradersmålet måste vi göra betydligt mer än EU, Kina och USA är beredda att göra än så länge, säger han.
Nyligen presenterades en rapport från en rad ledande klimatforskare med bland annat sir Robert Watson i spetsen, tidigare ordförande för FNs klimatpanel. Där konstaterade man att Jordens medeltemperatur kommer att ha höjts med 2 grader redan 2050 eller tidigare om vi fortsätter i nuvarande takt. Rapporten beskrev också hur allmänheten generellt sett underskattat klimatförändringarna och
tänker på dem som något som kommer att hända i framtiden. I själva verket händer de just nu, skriver forskarna och som bevis lyfter de upp det faktum att extrema vädersituationer som översvämningar, torka och tropiska stormar har blivit dubbelt så vanliga i dag jämfört med år 1990. Om uppvärmningen når två grader kommer vi troligtvis att se ytterligare en fördubbling av dessa händelser.
Lagring av koldioxid
Så hur stora är då våra chanser att fånga in och lagra kol ur atmosfären? Den mest avancerade formen av att fånga koldioxid kallas för BECCS och går ut på att man odlar enorma mängder biobränsle och att man vid förbränningen fångar in kolet och för ner det i marken.
– Men de som har räknat på det menar att det skulle krävas en sådan stor yta att det skulle vara svårt att få rum till det om man samtidigt ska odla biobränsle till bilar och mat till allt fler människor på jorden. Det är helt enkelt en större utmaning än de flesta är medvetna om, säger Pär Holmgren.
Redan i dag är mat och vattenförsörjning det stora problemet runtom i världen, och det är här man kommer se de största klimatkonsekvenserna.
– Vi i norra Europa och de på samma breddgrader kommer kanske inte drabbas så hårt, men på många ställen kan det snabbt bli sämre när det gäller odlingsbar mark, säger han.
”… jag gissar att det kommer att slå över under 2020-talet och totalt sett börja gå åt rätt håll.”
Pär Holmgren, meteorolog, naturskadespecialist hos Länsförsäkringar och föreläsare inom klimatfrågor. Foto: Fredrik Sandberg/TT
Stigande havsnivåer
FNs flyktingorgan UNHCR har uppskattat att det år 2050 kommer att finnas mellan 250 miljoner och en miljard klimatflyktingar i världen. Havshöjningen är en viktig påverkande faktor och det råder fortfarande en stor osäkerhet kring hur snabbt och hur många meter det handlar om.
– Men vi har satt igång processer som kommer att vara åtminstone i tusen år framöver, det är en stor boll satt i rullning, säger Pär Holmgren.
Klimatforskaren James Hansen, under många år chef för Nasas Gisslaboratorium och numera professor på Columbia University, kom i våras med en uppmärksammad rapport om att havsnivåhöjningen verkar gå mycket fortare än tidigare beräknat – kanske flera meter redan detta århundrade. Många andra forskare har ifrågasatt siffrorna, men då situationen är unik med en temperaturhöjning utan motsvarighet i jordens historia är det svårt att vara säker.
– Hansen har räknat med flera faktorer som termisk expansion plus instabilare isar. Man bör nog planera för en höjning på två–fem meter någon gång mellan 2050 och 2150. Det är inte säkert att det är så allvarligt, men det är första gången som man kunnat kvantifiera detta någorlunda, säger Pär Holmgren.
Han är trots allt optimistisk inför framtiden och tror på att mycket nu är på gång.
– Just nu går flera bra saker fort åt rätt håll, men det är ändå fler dåliga saker som går fortare åt fel håll. Men jag gissar att det kommer att slå över under 2020-talet och totalt sett börja gå åt rätt håll, säger han.
Många är de tyckare som påpekat att den politiska viljan numera finns och att det därför har gått så snabbt med ratificeringen av Parisavtalet. Det senaste året har det också kommit en rad nyheter med länder som gör ambitiösa mål för att bli koldioxid-
neutrala.
Ramverk för Sverige
I juni presenterade miljömålsberedningen sitt slutbetänkande om ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige. Tanken är att alla politiska beslut ska ta hänsyn till klimatet och att alla områden ska jobba i samma riktning. Därför innehåller slutbetänkandet bland annat ett förslag om ett klimatpolitiskt råd med oberoende experter som ska granska regeringens politik.
– Det är få personer som fattar hur fastlåsta vi är i strukturer. Man ändrar inte samhället över en natt, det tar lång tid, säger Anders Wijkman som var ordförande i beredningen och även är ordförande i det internationella nätverket Romklubben.
Själv har han känslan av att förändringsarbetet går för långsamt och att vi måste börja tänka på vilka investeringar som behöver göras, alltifrån tillverkning av smarta biobränslen från restprodukter från skogen till järnvägsunderhåll och fler laddstolpar för elbilar.
– Av nybilsförsäljningen är två procent elbilar i Sverige, medan siffran i Norge är 35 procent. Det behöver ske mycket mer på transportsidan, säger han.
Transporterna är ett område som miljömålsberedningen har fokuserat mycket på och senast år 2030 ska utsläppen vara 70 procent mindre än 2010 års nivå.
Han påpekar samtidigt att även privatpersoners engagemang är viktigt.
– Det räcker med att 5–10 procent börjar styra åt ett annat håll för att det ska få en betydelse på marknaden, säger han.
”Det är få personer som fattar hur fastlåsta vi är i strukturer. Man ändrar inte samhället över en natt, det tar lång tid.”
Anders Wijkman, ordförande i miljömålsberedningen och ordförande i det internationella nätverket Romklubben. Foto: Janerik Henriksson/TT
Behövs föregångsländer
Sverige har naturligt goda förutsättningar att bli ett föregångsland, men likväl krävs det stora förändringar med bygge av tätare städer med bättre infrastruktur och kollektivtrafik, förändringar i hur vi reser och konsumerar samt hur produkter tillverkas och återvinns. Hela jordbrukssektorn behöver dessutom se över på vilket sätt maten produceras. Sist men inte minst handlar det också om att sätta allting i ett perspektiv.
– Vi som enskilt land är såpass litet att det spelar mindre roll i det stora hela vilken utsläppsnivå vi har. Kan man däremot göra rätt saker som kan kopieras av andra så kan det ha större betydelse. Vi behöver goda exempel, säger Anders Wijkman.
Klimatmötesprocessen
Med glädjen som drivkraft
Pierre Lavaine och Olivia Florian väntar inte på politiska beslut för att dra sitt strå till stacken och minska sina koldioxidutsläpp. När det var dags att byta ut pendelbilen var leasing av en elektrisk bil det val som kändes klokast. Väl på plats inspirerade den sedan till att också sätta upp solceller på taket.
Madeleine Johansson
De hade funderat på det ett bra tag, men det hade inte blivit av. Men när det var dags för byte av bil för att pendla till jobbet i Göteborg från huset utanför Alingsås kändes elektriskt som framtiden.
– Man ska ju använda bilen under många år, säger Pierre Lavaine.
Det var deras sätt att dra sitt strå till stacken. Att det numera börjar hända saker på internationell nivå för att stoppa den globala uppvärmningen tycker de självklart är jättebra, men inte tillräckligt.
– Det kommer aldrig att räcka om vi inte själva tar initiativ. Man kan inte vänta på alla möjliga bidrag och att någon ska visa vägen. Jag menar, politiker … När händer det saker där? säger Pierre.
Hyra istället för köpa
Mycket av det de gör ingår i en tanke om självförsörjning. Olivia Florian slutade att arbeta som ingenjör för tre år sedan och är nu aktiv inom omställningsrörelsen i Alingsås. Ute i trädgården växer pumpor, grönkål, mangold och mycket mer.
– Det är väldigt kul och det känns bra att inte behöva importera sådant som redan finns på plats, säger Olivia.
De har också märkt att ett val ofta leder till ett nytt. Ett exempel på det är att de valde leasing istället för att köpa bilen. Det gav en ekonomisk möjlighet att göra en annan investering: solceller på taket.
– Det kändes konstigt att efter så lång tid ha gjort allt möjligt för att sänka elförbrukningen i huset och sedan helt plötsligt börja höja den igen, säger Olivia.
Vad är ett gott liv?
De har fått många varierande reaktioner på sina val. Bland annat har de märkt att många personer har ett visst motstånd mot att visa upp vad man gör för miljön.
– Man vill kanske inte berätta att man är en ”grön mupp”. Men det är ju ingen politisk deklaration, det handlar om att dra sitt strå till stacken.
Många har också berättat att det känns som väldigt stora steg att ta.
– Men man kan göra saker stegvis. Ett tips är att lyssna på dem som har påbörjat resan och sedan göra något, inte bara tänka det, säger Olivia.
Hon har funderat mycket kring vad det är som gör att vi vill och inte vill ta steg mot ett miljövänligare liv.
– Det går inte att ”piska” fram något. Det måste vara något som drar istället. Se efter vad du har för behov och vad du längtar efter. Vad är ett gott liv egentligen? Börjar man tänka kring detta så börjar man snart ifrågasätta många andra av de val man gör, säger hon.
Och man behöver inte ta några jättekliv, menar hon.
– Gör den sak du tänkte på. Den kanske är liten, men den räcker just nu. När du har landat i det så kanske du vill göra något mer. Man behöver inte göra det större än så, säger hon.
Räckviddsångest
När det gäller elbilen så är det uppenbart att Pierre och Olivia också följde hjärtat.
– Man får direkt en sportbilskänsla. Accelerationen och vridmomenten i en elmotor slår vilken bränslemotor som helst! Och räckviddsångesten går över på två dagar, säger Pierre.
