DEBATT Om man är för eller mot de så kallade ”frihandelsavtalen” TTIP, Ceta med flera är inte en höger-vänsterfråga utan snarare en ödesfråga. Bitar av dessa märkligt odebatterade fulhandelsavtal har läckt ut och avslöjar att politiker av alla färger planerar att offra demokrati och miljö. Företag ska kanske få så kallat ”investeringsskydd” så att de bakom delvis lyckta dörrar kan stämma stater via överstatliga tribunaler kallade ISDS eller ICS.

Philip Morris har i en sådan process stämt Australien för att man vill förbjuda marknadsföring på cigarrettpaket. Vattenfall kräver Tyskland på 43 miljarder för att de vill fasa ut kärnkraften.

Lone Pine stämmer den kanadensiska staten för att delstaten Quebec infört ett tillfälligt förbud mot fracking. Vid fracking spränger man sönder skifferlager där man sedan trycker ner stora mängder giftigt vatten för att komma åt fossilgas och olja vilket kan förstöra grundvattnet och skapa jordbävningar. Achmea har stämt Slovakien för att man förbjudit vinster i välfärden.

Oavsett vad man tycker i dessa frågor bör de väl avgöras demokratiskt? Så här behandlar man i normala fall bara u-länder! Skrämmande är också att ”handelsavtal” kan ha en uppsägningstid på hela femton år.

De aktuella fulhandelsavtalen är knappast äkta frihandelsavtal eftersom det i stort sett redan råder frihandel i de rikare delar av världen som de här avtalen berör, på gott och ont eftersom frihandel gör att sämst vinner, så att jobben och pengarna försvinner dit. Fulhandelsavtalen tycks snarare syfta till att minska demokratin till förmån för ”kraftfull ekonomisk effekt”.

Bara de girigaste och mest kortsiktiga i finanseliten samt personer som vill se en väpnad revolution kan applådera en sådan utveckling. De klokare medlemmarna av finanseliten vet däremot att företag går bättre om människor har köpkraft och att även de rikaste mår bättre i välfungerande samhällen.