Alla dessa prylar. När jag flyttade ut ur en av mina två bostäder i våras så slog det mig tydligare än någonsin. Vad mycket saker vi har samlat på oss, jag och barnen!

För att alls kunna få in allt i förrådet där de skulle förvaras över sommaren så sålde jag lite grejer på en försäljningssajt på nätet. Det föll sig också så att en av Helsingfors loppis-dagar (eller ”städdagen” som det kallas) råkade äga rum just då. Vi plockade ut en massa barnsaker, ställde ut ett bord i allén utanför där vi bor, och sålde för runt 60 euro. Pengarna är inte det viktiga, förutom att jag lovat barnen att vi delar på inkomsterna, vilket gör dem mer positiva till att sälja sina gamla saker. Det viktiga är att jag för varje sak jag sålde kände jag mig lite lättare.

Jag älskar för övrigt dessa städdagar. Helsingfors har två varje år, i maj och i augusti. Då får vem som helst sälja grejer var som helst på offentliga platser. Parker, alléer, innergårdar och trottoarer blir fulla med loppisbord. Det är allt från barn som säljer några gamla barbiedockor till avancerade klädställningar där du kan botanisera i vintage och second hand.

Det var så skönt att bli av med saker att jag fortsatte att rensa, både i mitt hem i Finland och i Stockholm. Nu har jag sålt 72 saker. Jag läste en bok för många år sedan där rekommendationen var att göra sig av med 100 saker lite då och då, för sitt eget välmåendes skull. Jag har testat det förut. En sommar lämnade jag 100 saker till second hand eller till återvinningsstationen. Jag hade så mycket skräp hemma som inte gjorde mig ett dugg lyckligare.

En annan gång rensade jag mitt dåvarande arbetsrum på jobbet och gjorde mig av med 100 saker. Vilket skillnad det blev! Jag minns särskilt en rävsax (!) som vid det laget legat i en tygkasse på golvet i uppemot sju år. En före detta riksdagskollega hade dumpat den där med någon vag instruktion om att den skulle hämtas av någon från Djurens rätt. Hon hade använt den i en riksdagsdebatt. Den hade uppenbarligen glömts bort. Jag minns ärligt talat inte vad vi gjorde med den, men den avlägsnades i alla fall från mitt rum och kom i bättre händer (inte till någon sadistisk jägare, jag lovar).

Jag är knappast ensam om att ha för mycket saker. En del av dem var bra när de köptes, andra inte. Att göra sig av med 100 saker är bra, men ändå en end-of-pipe-lösning. Än bättre vore rimligen att undvika att införskaffa 100 saker. 100 gånger när vi står i begrepp att köpa något så ändrar vi oss i sista sekunden och låter bli. Så sparar vi resurser.

Förr fanns beredskapslager för kläder, i händelse av krig. De har avskaffats. Enligt vad jag hört beror det inte huvudsakligen på att kriget känns avlägset. Vi antas nuförtiden ha kläder i våra garderober så att vi klarar oss i 50 år. Kanske är det därför kläder är så svåra att sälja second hand. Alla har redan sina garderober överfulla. Men om någon behöver en balklänning eller dito skor i storlek 38 kan ni höra av er.

Jag lovar kompispris.