Hösten är på väg och det är dags att skörda de sista tomaterna och zucchinierna från sommarens odlingar innan vintersäsongens odlingar ska sättas. Här finns en damm, en trädgårdsö, en skogsträdgård och två växthus. Utöver detta även en skola och ett forskningsinstitut.

Ferme du Bec Hellouin bryter med föreställningar om hur en kommersiell gård ska se ut och är ett resultat av två eldsjälars hårda arbete: Charles och Perrine Hervé-Gruyver. En före detta sjöman som rest klotet runt och träffat ursprungsbefolkningar i vetenskapliga syften men som sålde sin båt och bestämde sig för att förverkliga barndomsdrömmen om att bli jordbrukare istället, och en advokat som arbetat för en stor internationell byrå i Japan och sa upp sig för att kunna återgå till en mer anspråkslös livsstil.

De möttes när båda längtade efter en nystart i livet och tillsammans köpte de mark på ett Natura 2000-skyddat område – ett område med särskilda bevarandevärden – i den historiska byn Bec Hellouin, år 2003 i strävan efter att bli självförsörjande.

Men det var inte förrän efter att ha läst en artikel om permakultur som bitarna började falla på plats för Charles och Perrine. Paret som inte kände till någonting om lantbruk sedan tidigare insåg att de ville ägna sig åt att odla professionellt och började begrava sig i böcker om permakultur, biointensiv odling och ekologiskt jordbruk. De kom senare att utveckla sin egen metod för odling, Bec Hellouin-metoden, som grundar sig på idéer om att ett element fyller flera funktioner.

– Du har fåglar som äter dina larver eller getingar som kommer och äter din frukt, så det handlar om att återskapa hela ekosystemet som kommer att balanseras och göra en del av arbetet åt dig, förklarar Anne Noelle Jubelin, 35, som arbetar på gården.

Odling på liten yta

Metoden vilar på flera grundpelare som handlar om att undvika att göra avtryck på miljön. Arbetet sker enbart med händer eller små manuella verktyg och på en liten yta. Skörden säljs sedan till restauranger eller som matkorgar men Ferme du Bec Hellouin levererar även till butiker för ekologiska livsmedel. Det är dessa tre distributionskanaler, berättar Anne, som tillåter dem att ha en produktion med så pass hög biologisk mångfald eftersom de olika kunderna efterfrågar olika sorters grönsaker.

Anne kommer från en förort till Paris och har arbetat på Ferme du Bec Hellouin sedan november förra året. Hon var tidigare verksam inom hotell- och restaurangsektorn men kom till Ferme du Bec Hellouin i hopp om att finna något mer.

– Jag gick till jobbet för att jag behövde göra det men jag kände inte att jag växte under tiden. Jag ville göra någonting mer meningsfullt, så jag började reflektera kring vad jag ville göra när jag gick upp på morgonen, säger hon.

Passionen för mat har alltid legat henne nära om hjärtat. I samband med att hon började skaffa sig mer förståelse för hur dagens komplexa livsmedelssystem ser ut bekantade hon sig med termen permakultur. Till Ferme du Bec Hellouin kom hon ursprungligen för att delta i en kurs men erbjöds en tjänst och blev kvar längre än planerat. Upplevelsen här beskriver hon som livsförändrande.

– Det finns så många problem kring vårt livsmedelssystem så jag visste att jag ville syssla med någonting som skulle kunna erbjuda en lösning, berättar hon.

Föregångare i Europa

Hennes historia skiljer sig inte avsevärt från Charles och Perrines och hon berättar att många av de som söker sig till Ferme du Bec Hellouin har liknande erfarenheter – men kommer från väldigt olika bakgrunder.

– Vi drar till oss mycket människor som frågar sig vad de vill göra med sina liv men från olika sociala klasser vilket är väldigt intressant eftersom alla kommer samman här i en mycket harmonisk atmosfär.

Ferme du Bec Hellouin är en av de äldsta permakulturgårdarna i Frankrike och har blivit ett föregångsexempel när det kommer till hållbart odlande i Europa. Innan Charles och Perrine började ägna sig åt permakultur var det knappt någon som kände till denna filosofi i Frankrike. Det är inte förrän på senare år som odling efter permakulturens principer har fått ett uppsving i landet.

– Fler och fler människor börjar ifrågasätta vad de äter, var maten kommer ifrån och hur den odlas. Jag tror att folk i allmänhet börjar skaffa sig viss medvetenhet om vad som händer och vad de vill äta, samtidigt som mer och mer människor försöker hitta lösningar.

Finna lösningar

Studier som genomförts på 1 000 kvadratmeter av forskare på Inra-institutet och AgroParisTech har visat att produktiviteten ökat genom att använda permakulturens principer och biointensiv odling, att det är möjligt att producera mer på små ytor än traditionella jordbrukare gör på större ytor.

Intresset är i dag stort för permakultur som modell för franska jordbrukare och att det blivit så har till viss del med framgångarna för Ferme du Bec Hellouin att göra. Många fick upp ögonen för permakultur-disciplinen efter succén med dokumentärfilmen Imorgon, som sågs av mer än en miljon biobesökare i Frankrike förra året. Den handlar om de utmaningar vi står inför på grund av klimatförändringar och följer olika människors – bland annat Charles och Perrines – arbete för att finna lösningar på problemen. Men trots det vill Anne poängtera att uppmärksamheten inte  gått dem åt huvudet.

– Vi är inte pretentiösa och vi försöker inte tvinga på någon vår modell. Vi försöker att jobba så nära våra värderingar som möjligt, för det är vad som gör oss lyckliga. Vi dömer ingen, vi försöker bara göra det bästa vi kan och vill inte ge sken av att vi har den perfekta lösningen.

Från gård till kök

Själv drömmer hon om att en dag driva en egen gård och tror att ett svar på många problem som uppstått i samband med urbanisering kan vara att upprätta små gårdar som står för mattillförseln runt städerna.

– Jag skulle gärna hjälpa kockar att driva gårdar i närheten av sina restauranger där de kan ha en väldigt direkt kontakt mellan vad som händer på gården och i köket och delta i att utbilda människor.

Hon berättar att flera kockar redan har sina egna gårdar och jobbar på detta sätt. Michelinkocken Alain Passard har tre gårdar som förser honom med grönsaker och arbetar mycket med att upplysa konsumenter om hur man kan äta efter säsong. Ett annat exempel är restaurangen Noma i Köpenhamn som utnämnts till världens bästa restaurang flera år i rad, den ska stänga ner i slutet av året och öppna upp igen i en stadsgård i Köpenhamn.

– Dessa människor sätter en trend, säger hon.

Så vad är viktigt att tänka på om man själv vill börja ägna sig åt odling enligt permakulturens principer? Anne liknar praktiken vid en verktygslåda och förklarar att man först och främst måste utgå från sin egen kontext och att man därefter kan leta efter de verktyg, eller den teknik, som bäst lämpar sig utifrån omständigheterna.

– Du kan följa permakulturens principer, du kan tillämpa vissa specifika tekniker som hjälper dig att optimera ditt utrymme och system men varje gård är verkligen specifik i sitt sammanhang.