Invånare i Västerbotten är kritiska till Finlands planer på både kärnkraftverk och slutförvar i Pyhäjoki, 15 mil från Bjuröklubb i Skellefteå kommun. Och metoden som energibolaget planerar att använda är inte säker, menar svenska forskare.
Det är energibolaget Fennovoima som planerar en inkapslingsanläggning och ett slutförvar av använt kärnbränsle, och en av de aktuella platserna är Pyhöjoki i Österbotten. Metoden som ska användas är den så kallade KBS-3-modellen, framtagen av Svensk kärnbränslehantering (SKB), i vilken kärnbränslet förvaras i kopparkapslar i urgröpta bergrum. Kapslarna håller enligt SKB i 100 000 år.
Men modellen är underlag för debatt inom den svenska forskarkåren och så sent som i somras yrkade två KTH-professorer – Per Claesson, professor i ytkemi, och Jinshan Pan, professor i korrosionsvetenskap – på att tillstånd inte ska ges för slutförvar av kärnbränsle enligt KBS-3-modellen vid Forsmark i Östhammars kommun. De menar att ”korrosionshastigheten för koppar under slutförvarsförhållanden inte utom rimligt tvivel har kunnat visas vara tillräckligt låg för säker slutförvaring i hundratusen år”.
Även Naturskyddsföreningen är kritiska till den planerade hanteringsmodellen.
– När det finns en så stor vetenskaplig osäkerhet om lösningen med kopparkapslar kommer att fungera måste försiktighetsprincipen användas och ansökan ska inte godkännas, säger Svante Axelsson som är Naturskyddsföreningens generalsekreterare, till UNT.
Längs Norrlandskusten har tolv kommuner protesterat mot planerna på ett nytt kärnkraftverk och ett slutförvar av kärnbränsle så nära den västerbottniska skärgården. Men inte Umeå, vilket fått Elisabeth Holmström från nätverket Kärnkraftfritt Bottenviken att höja på ögonbrynen.
– Det är en oerhörd sorg. Det är bara 20 mil mellan Umeå och Pyhäjoki. Miljöpåverkan struntar i gränserna mellan länderna, säger hon till Västerbottens-Kuriren.
