Sverige ska gå med i Natos center för strategisk kommunikation, Stratcom, meddelade regeringen häromdagen. Det har varit på gång ett tag, men fördröjts av ”kritiska falanger i båda regeringspartierna som helst skulle vilja slippa samarbete med Nato överhuvudtaget” skriver Svenska Dagbladet.

Som medlem i Stratcom ska Sverige ”stärka och utveckla förmågan att identifiera och möta” rysk propaganda, vars syfte är att ”splittra, demoralisera, skapa myter och förvilla”, förklarar försvarsminister Peter Hultqvist.

Som av en händelse är propaganda en del av vad begreppet ”strategisk kommunikation” står för på både svenska och engelska. Det kan också handla om marknadsföring eller om kommunikation från ledning till medarbetare i ett större företag. Vad det absolut inte står för är rak, allsidig kommunikation utan baktankar. Det är helt enkelt inte strategisk kommunikation.

De flesta svenska medier rapporterar okritiskt om medlemskapet. Stratcom ska vara till hjälp i försvaret mot den ryska propagandan, säger de. Vi får lite olika exempel på rysk propaganda. Den ryska flickan ”Lisa” i Berlin som felaktigt påstods ha blivit våldtagen av araber. Ett förfalskat brev till försvarsministern om vapenexport till Ukraina. Att oppositionen i Kiev under Ukraina-krisen var nazistisk och att ryskspråkiga i Ukraina riskerade folkmord.

I ett tal på Folk och Försvars-mässan i januari räknade Peter Hultqvist även upp flera argument som har framförts mot Värdlandsavtalet som ryska lögner. Till exempel att Sverige kan tvingas acceptera kärnvapen på svenskt territorium och att Nato-soldater i Sverige har juridisk immunitet. Lögn och förbannad dikt, säger Hultqvist, vilket framstår som anmärkningsvärt för den som har läst Värdlandsavtalet.

En av få kritiska frågor som jag har sett om Stratcom ställde Ekot till inrikesminister Anders Ygeman förra veckan, när regeringen hade meddelat beslutet. ”Det finns ju de som är kritiska till det här och ser Stratcom som en del av Natos propagandaarsenal. Hur ser du på det?”. Och Anders Ygeman svarade: ”Vi ska inte bli en del av någons propaganda”.

Jag undrar vad det är han tror att vi ska bli en del av då. På sin hemsida, under About us, beskriver organisationen sin verksamhet, och det är ingen tvekan om vad de sysslar med: ”främja medvetenhet och bygga upp förståelse och stöd för Natos policyer, operationer och aktiviteter”, ”främja Natos militära syften”, ”öka medvetenheten och förståelsen för alliansens militära aspekter”, ”planerade psykologiska aktiviteter (…) för att påverka uppfattningar, attityder och uppförande”. Kort och gott Nato-propaganda, inget annat.

Det talas mycket i dessa tider om hur vi väljer den information vi ska ta till oss, eller låter den välja oss. Google-bubblan, som låter mig finna det jag antas vilja finna när jag söker på nätet. Som låter den typ av reklam och den information som jag har visat intresse för synas där igen och igen.

Stratcom är en bubbla, och att inte förstå det vore nästan ofattbart blåögt. Jag tror att regeringen förstår det och ansluter oss till den bubblan fullt medveten om vad den gör. Trots all lögnaktig propaganda som med allvarliga följder har spritts av till exempel
Nato-landet USA.

Beslutet är fattat men beslut kan rivas upp. Kan de där kritiska falangerna i regeringspartierna fatta lite mod och sätta igång? Och eventuella kritiska falanger i en del andra partier? Att outsourca sin källkritik till Nato i försvar mot ryska internettroll är att göra bocken till trädgårdsmästare. Tyvärr tycks regeringen ha gjort det för länge sedan.