Jag är gravid i vecka 22. Det syns. Jag är glad att det syns, för jag är glad över att vi ska få ett tredje barn. Vad jag inte är lika glad över är följande sorts kommentarer som redan börjat fällas och som, enligt tidigare erfarenhet, bara kommer att eskalera under resten av graviditeten:

1. Du borde nog inte äta så mycket, du har blivit rätt rund om magen, hohohoho

2. Jaså, du tar mer du, ja du måste förstås äta för två nu, hahahaha

3. Ojoj, är du säker på att det inte är tvillingar så stor som du är, hähähähä.

Jag vet så klart att ingen av dessa kommentarer sägs för att någon vill vara elak, jag vet att det är på skämt, jag fattar. Det är inte det som är poängen. Inte heller handlar det om att det blir så fruktansvärt tjatigt i längden och att jag faktiskt fortfarande inte vet vad jag ska svara på sådana kommentarer.

Mitt problem med sådana kommentarer är att de bygger på ett i samhället fullt accepterat fettförakt och reproducerar ett helt absurt ätstört ideal. Skämten bygger på att det är fel och hemskt att vara rund om magen om man inte är gravid, skämten bygger på att man inte borde äta mycket förutom eventuellt i detta välsignade undantagstillstånd, skämten bygger på att man även som gravid ska förhålla sig till någon icke specificerad norm om hur stor man ”borde” vara om man bara har ett barn i livmodern.

Skämten bygger helt enkelt allihop på att man ska vara smal, annars är man fel. Graviditeter verkar fungera som ett slags ventil där det är tillåtet för vem som helst att lufta sitt tjockisförakt, och kanske speciellt vid de tillfällen då den gravida inte är ”tjock på riktigt” eftersom det då verkligen kan bortförklaras med ”det var ju bara ett skämt” för ”du blir ju snart smal igen”.

I en artikel i Berlingske 21/9 berättar fysioterapeuten Borthe Bonde att de senaste fem åren har allt fler nyförlösta kommit till henne med ”en korvliknande utbuktning från bröstbenet ned till blygdbenet” – resultatet av för hård och tidig träning efter förlossningen, där senan mellan magmusklerna inte hunnit återhämta sig efter att muskulaturen i flera månader varit delad på mitten som ett eller annat religiöst hav.

Nya föräldrar går direkt från förlossningen till gymmet, och det är inte ens konstigt. Fettföraktet grundas i hatet mot den tjocka kroppen men används för att kontrollera även smala, och förmedlas bland annat genom ovanstående skämtsamma kommentarer. Man inte ens kan få lov att vara gravid i fred utan att ständigt bli påmind om att man ser ”fel” ut och att tjock är det värsta man kan vara. Det är okej att vara rund när man är gravid, men så fort man inte är det bör man genast sluta se ut på det viset, är det inte ens subtila budskapet. Och det är rakt av skadligt, för alla.

Jag vill inte att min kropp ska bli anledning till ytterligare upprepning av ätstörda och kroppshatande normer, gravid eller ej. Så därför vill jag be alla att låta bli att skämta på detta sätt med mig, och med fördel alla andra gravida också, i fortsättningen.

Vänligen, tack på förhand.