Hur gick det egentligen till när Tyskland på bara några år i början av 1930-talet gick från att vara en fredlig demokratisk stat till att bli en diktatur styrd av Adolf Hitler och nazistpartiet? Syre förklarar hur Hitler med list, tur och en del draghjälp lyckades ta makten.
Bakgrund
Tiden efter första världskriget var orolig i Tyskland, med hög arbetslöshet, inflation och gatukravaller. Ännu värre blev det med den stora börskraschen 1929 där effekterna i Tyskland genast blev påtagliga.
Under 1920-talet växte också Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) fram. Partiet hade bildats redan 1919 i Bayern av ett gäng järnvägsarbetare som var besvikna över Versaillesfreden och som ville bekämpa judar, kapitalismen och marxismen. Hitler skickades först ut för att spionera på dem men lockades av tankegångarna och blev istället medlem. Eftersom han var en duktig talare lyckades han på kort tid bli ledare för partiet.
I november 1923 genomfördes den så kallade Ölhallskuppen då NSDAP försökte ta makten i Tyskland med våld. Nazisterna avbröt ett politiskt möte i en ölhall i München och förkunnade att de hade tagit över makten. Dagen efter tågade de mot centrum där det utbröt sammandrabbningar med polisen och många nazister skadades eller tvingades fly.
Hitler dömdes till fem års fängelse efter den misslyckade kuppen, men blev frisläppt efter bara nio månader. Efter det insåg han att det skulle bli svårt att ta makten genom en väpnad revolution och bestämde sig istället för att försöka på demokratisk väg.
Vändpunkten
Trots ett utbrett missnöje med Weimarrepubliken (som styret i Tyskland kallades från första världskrigets slut tills nazisterna tog över) gick det ganska trögt för NSDAP under 20-talet. I valet 1928 fick de bara 2,6 procent av rösterna. Vändpunkten kom 1930 då det utlystes ett nyval där NSDAP blev näst största parti med 18,3 procent.
Att partiet växte så snabbt kan bland annat ha berott på den stora depressionen som följde på börskraschen och gjorde missnöjet med Weimarrrepubliken ännu större. NSDAP utnyttjade tillfället väl och lovade att råda bot på inflationen och arbetslösheten. Dessutom fanns det en utbredd kommunistskräck och NSDAP framställde sig som motgiftet mot kommunismen. NSDAP mobiliserade också verkligen inför det här valet, de tryckte upp miljontals pamfletter och satsade på landsbygden där de såg möjligheter att vinna fler röster än i storstäderna.
Hitler blir rikskansler
Trots framgångarna skulle det dröja några år innan nazisterna tog över makten på allvar. Under de kommande åren satsade NSDAP stort på att samla stöd från diverse inflytelserika affärsmän. I presidentvalet 1932 ställde Hitler upp som kandidat men besegrades av den sittande presidenten Paul von Hindenburg. I det efterföljande riksdagsvalet i juli samma år lyckades dock NSDAP skrapa ihop hela 37 procent av rösterna och blev därmed Tysklands största parti. Men eftersom de inte fick egen majoritet kunde den sittande borgerliga rikskanslern Franz von Pappen sitta kvar med stöd av Socialdemokraterna (som ville hålla NSDAP borta från makten).
Det kommunistiska partiet ville inte stödja vare sig borgarna eller nazisterna. Efter valet riktade de en misstroendeförklaring mot det borgerliga partiet som NSDAP stödde och det var bakgrunden till att nyval utlystes i november 1932. Då backade NSDAP något, men fortsatte att vara största parti. Viktigare var dock att den sittande rikskanslern von Pappen tvingades avgå. Under ett hemligt möte med Hitler lovade von Pappen att övertala president von Hindenburg att utse Hitler till rikskansler om von Pappen fick bli vice rikskansler, något som Hitler accepterade. Den 30 januari 1933 valdes Hitler in som rikskansler.
Riksdagshusbranden
En avgörande händelse blev riksdagshusbranden i februari 1933. En holländsk kommunist försökte sätta eld på riksdagshuset och greps av polisen. Hitler utnyttjade det här tillfället för att montera ner rättsstaten. Med hänvisning till hotet från kommunisterna (trots att mannen som försökte tända eld på riksdagshuset inte hade någon koppling till det tyska kommunistpartiet) lyckades Hitler övertala presidenten att upphäva många av de friheter och rättigheter som hade rått under Weimarrepubliken. Bland annat införde man tidningscensur, såg till att staten kunde konfiskera allt från fabriker till hem och återinförde dödsstraffet. Samtidigt började man också sända nazistisk propaganda i radion och städerna smyckades med hakkorsflaggor.
Hitler konsoliderar makten
I mars 1933 hölls ytterligare ett val och NSDAP kammade hem hela 44 procent av rösterna. Strax efter valet röstade man igenom en fullmaktslag som gav Hitler diktatoriska befogenheter. Nazisterna kunde nu stifta lagar, även om de var i strid med konstitutionen, och de behövde inte längre riksdagens eller presidentens godkännande. För att säkerställa att lagen verkligen skulle gå igenom såg man till att arrestera många av de kommunistiska riksdagsledamöterna och hindrade ett antal socialdemokrater från att komma in i salen innan man skulle rösta.
Det sista steget i att göra sig av med oppositionen har blivit känt som ”De långa knivarnas natt” då nazisterna dödade ett stort antal politiska motståndare. Men också ledande företrädare inom SA, den paramilitära grupp som hade hjälpt Hitler till makten men som Hitler nu såg som ett problem eftersom han befarade att dess ledare Ernst Röhm själv skulle vilja ta makten.
1934 avled även presidenten von Hindenburg, Hitler passade då på att göra sig själv till president och fick i och med detta oinskränkt makt.
