Glöd · Debatt

Frys samtalen med Turkiet om Sveriges Natoansökan

Så länge Erdoğan använder förhandlingarna med Sverige för att visa sin makt som en del av sin egen valrörelse är det ingen idé att förhandla, skriver Folkliberalernas styrelse.

Att försöka göra Erdoğan till lags före valet i Turkiet i maj gör ingen nytta – tvärtom, skriver styrelsen för partiet Folkliberalerna. Visserligen stöder de Natoansökan, men inte om vi måste ge upp den frihet som skulle försvaras.

DEBATT. I maj förra året skrev Folkliberalerna att vi anser att Sverige gör rätt i att ansöka om att gå med i Nato. Det var inte en slutsats som var lätt att komma fram till, men det är en slutsats som vi står fast vid.

Det viktigaste motivet för vårt ställningstagande var att vi ser hur de internationella konfliktlinjerna i dag ställer den liberala demokratins mänskliga rättigheter och det öppna samhällets tolerans mot fascismens förtryck, en konflikt Folkliberalerna anser att vi inte kan förhålla oss neutrala till. Därför såg och ser vi medlemskap i Nato som en nödvändighet.

I dag ser vi hur Turkiets president Erdoğan blockerar vår och Finlands ansökan, inte för Natos bästa, inte för Turkiets bästa, utan för att han är hårt pressad i en alltmer uppskruvad turkisk valrörelse. Erdoğan försöker framställa det för det turkiska folket som att det är han som bestämmer Natos utvidgningsprocess, i hopp om att en image som internationell storspelare ska bättra på hans opinionssiffror.

Vi vet alla att Erdoğans krav på Sverige inte har någonting med vare sig vår lämplighet i Nato eller med Turkiets säkerhet att göra, även om Erdoğan påstår det.

Överenskommelsen som Sverige och Finland ingick med Turkiet, i ett försök att ändå tillmötesgå Erdoğans orimliga krav, innehöll ett viktigt förbehåll: Sveriges och Finlands åtgärder skulle bara ske inom ramarna för vad våra grundlagar, och våra internationella åtaganden om mänskliga och demokratiska rättigheter, medger.

Men trots att Sverige uppfyllt vår del av överenskommelsen, är Erdoğan inte nöjd. Han bryter mot överenskommelsen och kräver att vi gör våld på den liberala demokratins mänskliga rättigheter och det öppna samhällets tolerans, samma värderingar som vi med vårt inträde i Nato vill försvara.
Det kan vi naturligtvis inte acceptera.

Det är också tydligt att inga eftergifter kan blidka Erdoğan så länge den turkiska valrörelsen pågår, eftersom han behöver hålla frågan levande.

Därför tror vi att det bästa Sverige och Finland kan göra nu är att meddela Nato att vi fryser samtalen med Turkiet till efter det turkiska valet den 14 maj i år. Vi kan hänvisa till att vi inte vill riskera att frågan överröstar viktiga inrikespolitiska frågor i den turkiska valrörelsen: Så länge den pågår betraktar vi fortsatta samtal som meningslösa, rentav skadliga.

Det ligger i Natos intresse att Sverige och Finland går med. Men vi går inte med om priset är att ge avkall på de mänskliga och demokratiska friheter och rättigheter vårt medlemskap i Nato skulle försvara.

Det är dags att göra det klart för Nato, för Erdoğan och för de turkiska väljarna.