Radar · Miljö

Flera stora djur i Östersjön har magrat

Torskar, sillgrisslor och sälar finns bland de djur som påverkas av miljön i Östersjön.

Magrare torskar, sillgrisslor och sälar. Slöa och rödfläckiga laxar. Flera av Östersjöns stora djur pressas av ohälsa och nya miljögifter, enligt en ny rapport. Men för flera arter går det ganska bra – och för en är utvecklingen en ren framgångssaga.

Trots att de lever i ett av världens mest förorenade hav – övergött, syrefattigt och utsatt för miljögifter – så går det hyfsat bra för flera av de större arterna i Östersjön.

Det visar den nya rapporten från Östersjöcentrum vid Stockholms universitet som sammanställt den senaste forskningen och data från miljöövervakning rörande nio av Östersjöns stora däggdjur, fiskar och sjöfåglar.

Både gråsäl och vikare har numera stabila populationer efter att det tidigare sett dystert ut.

Likadant med sillgrisslorna, som häckar på klippbranter och är kända för sina ungars dödsföraktande hopp längs branterna när de lämnar föräldrahemmet. På Stora Karlsö, artens starkaste fäste i Östersjön, har populationen tredubblats sedan 1980-talet.

Algblomning som stör?

Samtidigt ser allt långtifrån ljust ut. En tydlig trend, enligt rapporten, är att många av arterna i Östersjön blivit allt magrare – däribland gråsälen, sillgrisslan, torsken och sillen/strömmingen.

Varför vet forskarna inte säkert. När det gäller torsk och sill finns misstankar om brist på föda, men det tror inte Henrik Svedäng, forskare i marinekologi vid Stockholms universitet, är orsaken.

Jag tycker att vi inte har någon bra förklaring i dag, säger han.

Men en trolig hypotes, enligt Svedäng, är att algblomningen har ett finger med i spelet. En ökad mängd blågrönalger kan rubba näringskedjan och göra födan mer näringsfattig för torsk och sill.

Slöa laxar

Att bestånden av båda fiskarterna är på kritiskt låga nivåer beror mycket på överfiske enligt rapporten. Men även att de blivit spinkigare oroar forskarna.

För torsken gör det att den blir skörare och sjukare, och den lever inte lika länge, säger Henrik Svedäng.

För sillgrisslans del kan det handla om att en ökad konkurrens om huvudfödan skarpsill som gör att ungarna blivit tunnare.

Desto bättre går det för de vilda laxarna, på så vis att bestånden ökat generellt. Samtidigt har laxarna på senare år fått flera nya hälsoproblem såsom röda utslag, blödningar och svampinfektioner. Många är dessutom slöa. Men orsakerna är oklara.

Andra växande hot mot flera arter som lyfts fram i rapporten är det allt varmare vattnet, liksom nya typer av miljögifter.

Gift från bildäck

Medan halterna av klassiska miljögifter som DDT och PCB, som var nära att ta knäcken på sälarna på 70- och 80-talet, är på tillbakagång så ökar flera andra kemikalier.

Ett exempel är ett ämne som används flitigt i bildäck och är mycket toxiskt för levande varelser, enligt Andriy Rebryk, forskare i kemi vid Umeå universitet. Ett annat är flamskyddsmedel kallade dekloraner, som bland annat hittats i havsörnar och sillgrissleägg.

Ett bekymmer är även de många nya kemikalier som används inom industrin och där miljöeffekterna ännu är oklara. Andriy Rebryks forskning visar att det finns en rad potentiellt hälso- och miljöfarliga ämnen som ackumulerats hos exempelvis tumlare och havsörn.

Problemet är att när de väl börjat spridas i naturen är de väldigt svåra att bli av med, säger Andriy Rebryk.

Trots hotet från nya gifter kan utvecklingen för havsörnen beskrivas framgångssaga: På 70-talet fanns runt 70 par längs kusterna – de flesta sterila på grund av miljögifter. Nu svävar gott om havsörn fram över svenska vatten, 1 200 par häckade i fjol varav merparten i havsmiljö.

Att trenden vände och överlevnaden ökade berodde mycket på att volontärer gav örnarna giftfri mat.