För ett par veckor sedan var det premiär för frågesportsprogrammet IFS – invandrare för svenskar på SVT. Inget verkar mer symptomatiskt för samhällsklimatet än detta format; ett underhållningsprogram där en panel på ett tiotal mer eller mindre kända profiler med utländsk bakgrund kommer med påståenden om olika kulturer världen över som de tre helsvenska tävlande får gissa sanningshalten i.
Givetvis är deltagarna för det mesta helt okunniga och baserar ofta sina svar på känslan de får av panelmedlemmen, om de litar på den eller ej. Detta skapar en mycket intressant dynamik som tangerar en spänning som skulle kunna eskalera i konflikt, men som istället skrattas bort och borgar för fler lärdomar och insikter. Det är förlösande i tider då en femtedel av Sveriges röstberättigade befolkning är beredda att rösta på ett uppenbart rasistiskt parti.
Samtidigt skulle man kunna se programmet som att SD haft rätt hela tiden, invandringen är på tok för hög när ”vänstervridna” public service vänder på begreppet SFI för att lära upp svenskar i hur man är en invandrare, det är ju som de förutspådde. Att den kontroversiella högerprofilen Chang Frick får vara med i första avsnittet, en uttalad public service-motståndare, tar dock udden av den möjliga tolkningen av vad som uppstår i tv-rutan.
Man skulle också kunna tolka formatet som ett uttryck för den normaliserade rasismen, då det delar upp svenska medborgare i ett vi och ett dom, där utlänningarna står för underhållningen och svenskarna, trots sin position i programmet, står för normen där det andra kulturer gör låter befängt och skrattretande.
Det är talande när deltagarna skakar på huvudet åt sig själva när de saknar kunskaper som borde vara grundläggande för dem som lever i ett modernt samhälle av mångfald. Programmet hade lika gärna kunnat heta Integration för svenskar. Definitionen av integration i Svenska akademins ordlista är ”sammanförande av skilda delar till en enhet” men ordet har i den svenska politiska debatten kommit att betyda att smälta in i ett homogent samhälle.
Krav har således ställts på den andre att göra sitt yttersta för att bli svensk, medan den som redan anses svensk förblivit en passiv part. Men integration funkar från båda hållen. Det borde ligga i alla svenska medborgares intresse att sträcka ut en hand att fläta samman med sin medmänniska, att visa ett intresse och en vilja att lära sig från det okända. Istället för att förmätet anta att det är upp till den andra att lära sig – vilken kulturell fattigdom skulle vi inte leva i då?
I slutet av programmet får den vinnande deltagaren ett diplom och applåderas friskt medan programledaren Ahmed Berhan entusiastiskt skakar deltagarens hand. Grattis, du klarade testet, välkommen in i integrationens värme.
De som i offentligheten står upp mot fascism och rasism
Valrörelsens fördummande samtalsklimat.
