Kina vill skapa en ”ekologisk civilisation” och dess ledare Xi Jinping säger att diktaturen ska bli koldioxidneutral till år 2060, men den växande post-kommunistiska transitionsekonomin är allt annat än miljövänlig.
Den oberoende miljöorganisationen China Dialogue, som regelbundet granskar diktaturens miljöpolitik, har avslöjat allt från den kinesiska statens omfattande greenwashing till förtrycket av kritiska röster. Och om det är något som diktaturen har lyckats med de senaste åren så är det att med krossa lokalbefolkningar, gräsrotsrörelser och miljöaktivister.
Att kritisera Kinas nya narrativ om hållbar utveckling straffar sig. Det har också den sjuttonåriga klimataktivisten Howey Ou, eller Ou Hongyi som hon egentligen heter, fått erfara.
Ou, som kallas för Kinas svar på Greta Thunberg, strider för djurs rättigheter, planterar träd och klimatstrejkar på heltid. Men till skillnad från Greta har Ous aktivism inte belönats med beundran och respekt, tvärtom.
När Ou i maj 2019 missade skolan för att under en vecka protestera för klimatet stängdes hon av från sin skolgång, permanent. Hon arresterades av den kinesiska polisen och sattes på bevakning av säkerhetstjänsten, vilket bland annat South China Morning Post har rapporterat om.
Världssamfundet kom inte till hennes försvar.
Trots det uteblivna stödet från omvärlden, och trots att Ou fortfarande listas som ett säkerhetshot i sitt land, låter hon sig inte tystas. I år har hon till och med intensifierat sina protester och hittat andra likasinnade. Och eftersom den kinesiska skolan inte längre är ett alternativ för Ou studerar hon miljö- och klimatfrågor på egen hand och försöker skapa opinion i det kinesiska inlandet, på heltid.
Men Ou är inte dumdristig. Hon vet vad som står på spel och vad hon personligen riskerar. Därför har hon också anammat olika strategier för att kunna arbeta vidare för, som hon själv uttrycker det, planetens överlevnad. En av dessa strategier är att lyfta miljö- och klimatfrågor på ett bredare och mer allmänt plan, utan att direkt nämna det kommunistiska partiet som särskilt hårt slår ner på kritik av just partiet.
I en intervju med den brittiska organisationen Green Queen säger Ou att hon försöker lära sig mer om cybersäkerhet och kryptering, samt hur juridisk hjälp kan sökas i kritiska situationer. Och för att skydda sin föräldrar, som vill få sin dotter på andra tankar, har hon flyttat hemifrån och bor numera på vandrarhem.
Ou är utesluten från ”oberoende” miljöorganisationer som verkar i Kina. Dessa är under hård bevakning av den kinesiska säkerhetstjänsten och minst av allt vill de associeras med ”terrorister.” Till China Morning Post har Ou sagt att även organisationer som Greenpeace är konformistiska med makten i Kina. Hon är även kritisk till att många aktivister baserar sin världsbild utifrån ett urbant medelklassperspektiv, vilket är en kritik som kan adresseras till fler klimataktivister än de kinesiska.
Nu planerar Ou en resa till Tibet och sannolikt kommer hennes bild av den auktoritära regimen att radikaliseras än mer efter det. Men frågan är om Ou och andra kinesiska miljökämpar kommer få det stöd som hon och de förtjänar och behöver av omvärlden?
Klotets stora greenwashing-apparatur måste utmanas av fler än modiga tonåringar som kämpar med livet som insats. Det minsta vi kan göra är att solidarisera oss och protestera med dem.
Samiska aktivister och Extinction rebellion protesterar mot Sveaskog och för att regeringen ska ratificera ILO:169.
Snart står Kinas projekt Belt and road Initiative (BRI) och försök att bygga och kontrollera en global megagrid inför dörren även här.
