Finns det en tanke bakom att våra viktigaste samhällsfunktioner – mat, vård, skola och ordningsmakt – har drabbats av överdriven byråkratisering? Det frågar Marina Eriksson, redaktör för tidningen Småbrukaren.
Administration och kontroll tycks vara det viktigaste i vårt samhällsbygge. Överdrivna kontrollsystem hotar produktivitet och arbetsglädje både på landsbygden och i staden.
Lantbrukare är de småföretagare som är mest kontrollerade och detaljstyrda av alla. Oftast skyller man på EU, med andemeningen att det inte går att göra något åt. Visst blev det värre med EU-inträdet, jag är tillräckligt gammal för att minnas skillnaden.
Men svenska myndigheter är också världsbäst på övernitiska tolkningar av EU-direktiv. Där andra EU-länder ofta hittar pragmatiska lösningar som gynnar den egna landsbygden, tycks svenska byråkrater tänka tvärt om. Ju mer kontroll desto bättre verkar det. Kanske får de provision baserad på antalet regleringar?
Jordbruksverket, Livsmedelsverket, länsstyrelserna, kommunens miljö- och hälsokontor och olika certifieringsföretag – det är många som ska säga sitt om hur bonden sköter sitt företag. Samordningen mellan olika kontrollerande parter fungerar dåligt och den praktiska kunskapen om det som ska kontrolleras är ofta skrämmande låg.
Ibland skapas opinion i ett enskilt fall, som när Skatteverket krävde ett modernt kassaregister på Karl-Tövåsens fäbod, trots att där varken fanns el eller mobiltäckning. I just detta fall fick fäbodkullan Tin Gumuns till slut rätt när kammarrätten dömde till hennes fördel.
Det finns otaliga exempel på hur olika myndigheter är tondöva både i sina regelverk och i det praktiska utövandet när de kontrollerar landsbygdens småföretagare. Naturligtvis finns det enskilda tjänstemän inom myndigheterna som besitter sunt förnuft, men de måste vara orimligt starka för att gå emot det system som föder dem.
Andra delar av vårt samhälle går tyvärr åt samma håll. I äldrevården verkar det vara viktigare att personalen dokumenterar vad de gör än att faktiskt göra det. Undersköterskor och sjuksköterskor får ständigt nya administrativa uppgifter. Fler register, journalsystem, listor och kontrollpunkter. Liksom läkarna får de allt mindre tid till att sköta om patienterna.
Även lärare och poliser berättar om en administrativ börda och krångliga system som hotar både motivation och arbetsglädje.
Varför har det blivit så här? Finns det en tanke bakom att våra viktigaste samhällsfunktioner har drabbats av överdriven byråkratisering?
Alla behöver vi äta mat och alla behöver under livets gång en fungerande vård, skola och ordningsmakt. Istället för att bygga upp allt krångligare system borde våra makthavare förenkla och underlätta för dem som gör det verkliga jobbet. Bonden som odlar vår mat, vårdpersonalen som sköter våra sjuka anhöriga, polisen som upprätthåller lag och ordning – lita på att de kan sina jobb. Krångla inte till allting bara för att ni kan.
Jag efterlyser politiker som på allvar tar itu med krångel- och kontroll-Sverige.
