Energi · I blickfånget

Kampen mot våld och hot i hederns namn

I BLICKFÅNGET: Maria Rashidi från Kvinnors rätt kämpar för hedersutsatta kvinnors livsvillkor och för att få politikerna att ta könssegregationen i många av våra svenska förorter på allvar. Under hösten var det 15 år sedan Maria Rashidi var med och grundade föreningen Kvinnors rätt. Det var samma år som Fadime Sahindal höll sitt gripande tal i riksdagen om att invandrarflickor borde åtnjuta samma rättigheter som flickor födda i Sverige gör.

Maria Rashidi fungerar som språkrör för Kvinnors rätt, men bakom den ideella organisationen står en hel stab av frivilliga krafter samt ett par deltidsanställda som får verksamheten att gå runt.

Hennes arbetsuppgifter består i allt från att hjälpa hedersutsatta kvinnor att polisanmäla förövaren, översätta blanketter, följa med på rättegångar till att ansvara för jourtelefonen och hjälpa kvinnor som behöver komma i kontakt med kvinnojourer. En stor del av tiden går också åt till opinionsbildning för att sprida kunskapen om vad det innebär för de invandrarkvinnor som inte besitter samma mänskliga och demokratiska rättigheter som övriga medborgare gör.

– Vi har varnat för denna utveckling i många år, säger Maria Rashidi.

Hon menar att makthavarna måste ställa större krav på att de religiösa samfund som får ekonomiskt stöd till sina verksamheter genom Nämnden för statligt stöd till Trossamfund, också blir skyldiga att återrapportera vad bidragen går till.

– Bidrar de till jämställdhetsprojekt eller könsdiskriminerande aktiviteter? frågar Maria Rashidi som anser att pengarna borde användas till att skydda invandrarkvinnor, inte till att uppfostra dem till kuvade kvinnor.

Förvisso kommer ämnet upp på agendan när politiker som Jan Björklund, Åsa Regnér och Birgitta Ohlsson talar om hedersrelaterat våld och förtryck. I dag känner många till uttryck som balkongflickor, oskuldstester, könsapartheid och könssegregation. Men även om det satsas stora summor på att hjälpa de ungdomar som hotas av hedersbrott och att hedersutbilda myndigheter, menar Maria Rashidi att roten till problemet ligger hos de manliga enklaver som använder unga flickor som flaggskepp i religionens namn. Det är dags för beslutsfattare att ta frågan på allvar.

Från Iran till Sverige

Maria Rashidi kom som 31-åring till Sverige 1987 tillsammans med sina tre barn, mitt under kriget mellan Iran och Irak. En tid då många trodde att ayatolla Khomeini skulle befria det iranska folket, men snabbt blev varse att så inte var fallet när sharialagar, som i stället starkt begränsade befolkningen, infördes. Framför allt drabbades kvinnorna, som tvingades bära slöja.

Sedan tidigare studerade släktingar till henne i Uppsala och hon minns känslan av frihet när hon väl var på plats i det kalla landet långt uppe i norr.

– Jag kunde klä mig som jag ville, tänka som jag ville och säga vad jag ville.

Än i dag minns hon svenskarnas varma och vänliga mottagande. Livet utan kontroll kändes surrealistiskt. Ett och ett halvt år senare kom hennes man. Det blev fortsättningen på 18 år av fysisk och psykisk misshandel. Ett rent helvete. Varje gång hon försökte lämna honom, hotade han att ta barnen ifrån henne. Hemma i Iran hade han varit respekterad, rektor på en skola och familjens överhuvud. I sitt nya hemland hade han svårt att anpassa sig. Svårt att lära sig det nya språket och Maria Rashidi fick fungera som hans tolk. I det svenska samhället hade hon möjlighet att prata med andra män och mannens kontrollbehov växte allteftersom han mådde allt sämre.

– Han kände sig kränkt av det svenska samhället.

Syraattacken

Mannen ville flytta hem till Iran, men hon vägrade. När misshandeln intensifierades, tog hon till slut ut skilsmässa. Trots att hon hade skuldkänslor inför barnen för att hon splittrade familjen. De två äldsta barnen följde med pappan, och yngsta dottern stannade hos henne.

När familjen levt separerad en tid, fick exmannen äldsta dottern att ringa sin mamma med önskan om att de skulle ses. Maria Rashidi gick honom till mötes och tillsammans med dottern träffades de alla tre på ett kafé. Under mötet betedde mannen nervöst, och efteråt skjutsade han henne hem till bostaden. Utanför porten frågade en främmande ung man vad klockan var. Maria Rashidi kände instinktivt att något var fel, mer hann hon inte tänka innan en obeskrivlig smärta högg tag i henne. Och dottern som stod bredvid, såg den främmande unge mannen kasta frätande syra i hennes mammas ansikte. På några sekunder förändrades livet för all framtid.

– Det var orättvist mot vår dotter, säger Maria Rashidi och för första gången under intervjun blir hon tyst och har svårt att hitta orden.

Exmannen greps och anhölls, men kunde senare fly tillbaka till Iran när han släpptes på grund av bristande bevis för att han låg bakom dådet. Den främmande unge killen som kastat syran identifierades aldrig.

Mannens egendom

Efter 96 operationer har Maria
Rashidi i dag ett nytt ansikte. Hon förklarar att det var exmannens avsikt att förstöra hennes vackra ansikte med syra, så att ingen annan man skulle vilja ha henne. Om han inte fick henne, skulle ingen annan man heller få henne.

– Det är det heder handlar om, att kvinnan är mannens egendom.

För några år sedan avled exmannen i hemlandet efter en tids hjärtbesvär. Innan han dog, ringde han till en av döttrarna och frågade om Maria Rashidi kunde förlåta honom.

Maria Rashidi tänker inte låta sig tystas. Redan när hon efter syraattacken sökte hjälp hos Riksförbunden för iranier och de ställde som motkrav att hon inte skulle uttala sig i media – redan där påbörjades hennes resa som talesperson för utsatta kvinnor.

– När jag fick förfrågan om att tala offentligt var jag jätterädd. Men responsen blev så enormt positiv.

Förtryck och heder

Målsättningen nu för föreningen Kvinnors rätt är att ta steget ut till bland annat SFI (Svenska för invandrare), flyktingförläggningar och religiösa samfund för att där föreläsa och utbilda om kvinnors-, barns- och homosexuellas rättigheter. Om jämställdhet i stort.

– Hederskultur är inget man ska vara stolt över, säger Maria Rashidi.

Hon jämför med England där religiösa samfund i vissa bostadsområden infört och lever efter sharialagar, något som hon menar snart även kan vara en verklighet i våra svenska förorter. Bostadsområden där det offentliga rummet ej längre är till för kvinnorna.

Tuffare klimat i dag

Enligt Maria Rashidi är det omkring 100 000 ungdomar som växer upp med förtryck och hot i hederns namn och könssegregerad undervisning i skolan innebär att vissa flickor inte tillåts följa med på exempelvis skolutflykter. Alltför många tillåts inte välja sin partner i kärlekens namn. Hon ställer sig frågan: vart ska alla de demokratiska och liberala muslimerna ta vägen som kan skilja mellan religion och politik och har respekt för kvinnors lika värde?

– Jag som en gång flytt från det religiösa förtrycket i Iran ser förfärat på hur samma fundamentalism växer sig allt starkare i jämställdhetens bästa land, säger Maria Rashidi och tillägger: Jag kan inte blunda för det som händer våra unga tjejer i många av våra förorter.

Hon upplever att det i dag är stor skillnad mot det Sverige hon en gång kom till i slutet av 1980-talet när det svenska samhället var öppet och snällt. Ett sekulariserat samhälle där medborgarna respekterade varandra.

– Klimatet har blivit tuffare och mycket mer fördömande.

Under de 15 år som Maria Rashidi genom föreningen Kvinnors rätt arbetat för alla kvinnors mänskliga och demokratiska rättigheter har hon ändå sett att vissa framsteg gjorts.

– I dag vågar flickor och kvinnor prata om vad de utsätts för. Och de polisanmäler. Det är positivt.

Om Maria Rashidi: