En tydlig likabehandlingspolicy ger unga lajvarrangörer ett stöd att luta sig emot. Det menar ungdomsorganisationen Sverok som arbetat fram en policy mot sexuella trakasserier och näthat.
Näthat och sexuella trakasserier tas inte på allvar och ansvaret bollas runt mellan olika aktörer. Det innebär att problemen förstärks och förtroendet för det offentliga försvagas. Vi i Sverok tänker inte stå vid sidlinjen och passivt se på. Därför lanserar vi ett stöd till våra föreningar för att arbeta med frågorna.
Som en av Sveriges största ungdomsorganisationer där tiotusentals ungdomar engagerar sig på nätet och i lokala föreningar varje dag, är det vår skyldighet att arbeta med frågor som påverkar ungdomar, inte bara i sitt hobbyutövande utan i samhället i stort. Sverige har ett problem med en rådande våldtäktskultur som utkristalliserar sig i våldtäktsskämt, sexuella trakasserier och skuldbeläggande av offer.
Näthat och sexuella trakasserier på exempelvis festivaler och i andra offentliga sammanhang tas inte på allvar och det offentliga har inte resurser för att på ett effektivt sätt tackla problemen. Där måste vi i det civila samhället kliva in och stötta upp. För detta är något som angår oss alla.
Vi vet att spelhobbyn inte är frikopplad från det vanliga samhället utan har sin version av dessa utmaningar. Därför driver Sverok ett konstant arbete för att hantera och motarbeta de strukturer som bidrar till bland annat hatspråk, sexuella övergrepp och trakasserier.
Vi har redan tidigare lagt en bra grund genom vårt viktiga projekt Normer, attityder och beteenden och genom ett aktivt likabehandlingsarbete. Detta har resulterat i bland annat det stora projektet Respect all compete som tacklar näthat. Projektet har dessutom tagit fram en gemensam uppförandekod för e-sporten. Näthat och sexuella trakasserier har sin grund i samma strukturer men de motverkas på olika sätt då situationerna skiljer sig åt. Därför lanserar vi nu en uppförandekod för lajvhobbyn.
Som ung arrangör kan det vara svårt att veta hur man ska agera när något inträffar och vår guide för lajvarrangörer och föreningar beskriver hur man kan förebygga otrygga miljöer, hantera uppkomna situationer och skapa en inkluderande atmosfär. Oftast krävs det väldigt lite för att göra väldigt mycket. Något som också gör att vi ställer oss frågande till varför inte fler aktörer inom det ideella arbetar med frågorna. Man ska inte behöva vara en uttalad rättviseorganisation för att kunna skapa säkra miljöer för sina medlemmar.
Några exempel ur koden:
1. Ha tydliga kontaktvägar om ett tillbud skulle ske. Vem ska man kontakta och hur kommer man i kontakt med rätt person innan, under och efter eventet?
2. Ha en tydlig värdegrund eller likabehandlingspolicy. Det här är avtalet mellan arrangörer och deltagare om hur de kan förvänta sig bli behandlade och det ger en styrka i att det finns något faktiskt att peka på när något inträffar. Som ung arrangör kan det vara svårt att hantera kniviga situationer, en tydlig likabehandlingspolicy ger ett tydligt stöd att luta sig emot.
3. Ha en krisplan för små och stora organisationer. Det är när det oväntade inträffar som vi måste vara som mest förberedda och det är omöjligt att avgöra vilka situationer som kommer att växa och bli en fullskalig kris.
Ledorden för uppförandekoden är trygghet, tydlighet och transparens. För det bästa är att ge unga lajvarrangörer och föreningar verktyg att lösa saker innan de växer och blir fullskaliga kriser.
Det finns inga vinnare i dessa situationer och i förlängningen måste vi inse att det inte finns någon annan än vi som kan lösa det. Oavsett hur litet ett problem må vara och hur fantastisk organisation man må ha, är detta något som angår oss alla. Det är något vi inte kan eller bör blunda för.
Det farligaste vi kan göra är att luta oss tillbaka och säga att vi är bäst i världen på den här sortens arbete. För bäst betyder inte nödvändigtvis bra och vi kan alltid bli bättre. Vi är skyldiga varandra det.
