Barn och ungdomar i miljonprogramsområdet Linero i Lund odlar inte bara grönsaker, utan även sig själva och gemenskapen i sitt närområde. Nu ska erfarenheter, tips och inspiration från projektet Ett grönare Lund spridas i en metodhandbok om stadsodling och demokrati.
Några barn håller på att gräva fram jordärtskockor i det gamla potatislandet som nu blivit fyrskifte. Ett par andra står vid ett bord och skär upp äpplen och bröd. Och en tredje grupp samlas runt en odlingslåda och förbereder den för gödslet som ska spridas nästa vecka.
Varje torsdag klockan 16.30 samlas barnen och volontärerna. När det är kallt håller de till i en källarlokal där de pysslar, gör övningar eller lagar mat. Men nu när det börjar bli tillräckligt varmt ses de vid det lilla odlingsområdet, mellan flerbostadshusen på Vikingavägen och motorvägen nedanför backen, för att gräva, leka och fika. Totalt deltar ett tjugotal barn från två till tolv år och cirka sju–åtta volontärer.
Rojin Saday, 11 år, är i färd med att skära upp rödkål att dippa i sojayoghurt.
– Det är roligt att plantera saker. Vi brukar också åka på utflykter, laga mat och sälja saker, säger hon.
Femåriga Suheer Abdelmajed deltar i träffarna för att hon tycker att det är roligt att odla, men allra roligast tycker hon att det är att klättra i träd.
– Förra veckan tog jag hem jordärtskockor som vi kokade och åt med smör. Det var gott. Min lillebror tyckte inte om det så jag fick mer, berättar hon.
Ett grönare Lund startades år 2011 genom biståndsorganisationen ABC – aktiva insatser för människa och miljö, med inspiration från projektet Barn i stan på Seved i Malmö.
– Vi var en grupp som ville lära oss om stadsodling. Vi såg en poäng att göra det tillsammans med barn och unga, så att det inte var vi som kom med kunskap utan att vi lärde oss tillsammans på ett lekfullt sätt. Vi ville också skapa mötesplatser för att inspirera och förmedla ett sunt miljöperspektiv, säger projektledare Julia Linder.
Sara Nelson har varit odlingskoordinator och projektledare för metodboken sedan två år. Hon tycker absolut att stadsodling och demokrati hör ihop. En faktor är att föreningen, precis som vilken som helst, drivs enligt demokratiska principer.
– Dels är barnen med och påverkar området där de bor. Dels lär de sig lite om hur mat blir till och kan efter hand börja att fundera på hur mat kan vara så billig, även när den kommer från andra sidan jordklotet.
Formellt avslutades projektet vid årsskiftet, men i höstas beslöt de anställda och volontärerna att fortsätta verksamheten på ideell basis. Det som återstår av själva projektet är boken Växa och gro – stadsodling som demokrativerkstad, som har släppfest den 8 april. Festen äger rum på kulturhuset Stenkrossen där flera av Ett grönare Lunds odlare även är aktiva i systerprojetet Vi odlar – där odlingen sker i badkar. Alla är välkomna då för att se barnens odlingsteater, fika, köpa boken eller prova på att odla.
Ett av bokens kapitel handlar om demokrativerktyg som sociokrati, non-violent communication och civil olydnad. Ett annat innehåller tips på lekar, pyssel och övningar. Här finns också mängder av praktiska odlingstips liksom säsongsanpassade recept och presentationer av exempelvis stadsodling, folkbildning och omställningsrörelsen.
Boken har framför allt tre målgrupper. Dels är det andra som vill starta liknande initiativ. Dels är det odlare som vill nå ut på nya sätt. Och dels är det pedagoger, fritidsgårdar och andra som jobbar med barn och unga.
– Jag kommer själv att använda boken som ett sätt att strukturera vad vi gör. Vilka grönsaker köper vi när på året, hur gör vi en swot-analys och så vidare. I boken har vi samlat metoder som vi vet fungerar, så att vi inte behöver uppfinna hjulet på nytt, säger Sara Nelson.
Frida Arevik är en av volontärerna som engagerade sig 2012.
– Det är väldigt kreativt och mycket glädje här. Det är så kul att uppleva odling genom barnens ögon.
Hon ser mötesplatserna som projektet skapat som ett av dess viktigaste resultat.
– Det handlar mycket om att få folk att känna tillhörighet. Det har varit en öppen stämning, folk har varit nyfikna och det har skapats mycket runt omkring, som temadagar och cirkusdagar.
Det märks att odlingen har blivit en samlingspunkt för boende i området. Flera kommer fram under den här veckans träff för att prata med gruppen.
Internationella studenter har varit en sekundär målgrupp för projektet. Totalt har ett hundratal volontärer från ett tjugotal länder medverkat. Många har lockats av möjligheten att träffa svenska barn, vilket de flesta studentföreningar inte erbjuder. En av dem är Ros Pfaff från Kanada. Hon började att komma på träffarna i höstas, bland annat eftersom hon älskar att vara utomhus.
– Jag ville lära mig att odla och har arbetat mycket med barn tidigare. Jag tyckte dessutom att det var en fin möjlighet att lära mig svenska, säger hon på engelska.
Hon har deltagit i liknande initiativ i sin hemstad Toronto och säger att den här typen av projekt måste anpassas efter förutsättningarna på plats och vad folk vill ha.
– Men det finns alltid ett värde i att vara utomhus, få smuts under naglarna och knyta an till naturen. Att barnen ser fram emot att komma hit varje vecka, ställer frågor och är intresserade säger mycket om projektet.
