På ett frukostseminarium presenterade Naturskyddsföreningen nyligen en kartläggning över regeringens fördelningspolitik. Varje år subventionerar staten klimatskadlig verksamhet med minst trettio miljarder kronor. En summa som är tre gånger större än hela den samlade miljöbudgeten. Hur är det möjligt?
Det låter galet, det kan väl ändå inte stämma? Tankar som kommer när summorna nämns. Att så stora medel går till fossila och skadliga verksamheter istället för att läggas på den i jämförelse lilla klimatbudgeten borde vara mer rimligt. Det är även vad många svenskar tycker.
Enligt en Sifoundersökning Naturskyddsföreningen har genomfört framgår det att sex av tio är mot subventionerna även om det skulle innebära ökade kostnader för dem själva.
Vad för subventioner?
Det är inte helt enkelt för gemene man att hålla koll på alla olika subventioner och att det är så stora summor som går till klimatskadlig verksamhet är nog få medvetna om. Den största delen handlar om skatteundantag för fossila bränslen som varje år subventioneras med drygt 12,4 miljarder kronor.
Vår stad har i mångt och mycket utvecklats för att passa bilism och skapat vanor som underlättas av ständig tillgång till bil, och skattepolitiken driver på åt samma håll.
Följderna blir allvarliga när de bidrar till att fler bilar köps och körs med. Reseavdrag och förmånsbilar har i grunden ett gott syfte för de som verkligen behöver åka bil. Men när det visar sig att nio av tio bilar körs av män i storstad faller rimligheten med hur det är utformat idag. Avdraget är dessutom svårt att kontrollera och följs av ett omfattande fusk.
Nej, vi behöver ta nya vägar. Ett undantag om nedsatt energiskatt sedan 1957 har minst sagt passerat bäst föredatum. Men det är inte bara bilismen det handlar om, sjöfarten betalar inte heller sina kostnader tack vare befrielse.
För att inte tala om flygtrafiken som har lyckats med bedriften att trots vara en klimatvärsting följas med momsbefrielse. Detta borde givetvis ha upphört för länge sedan men skattefriheten skyddas av Chicagokonventionen från 1944.
Mitt i denna skattesoppa finns det även dolda subventioner. De uppstår när det görs avsteg från principen om att förorenaren ska betala och kan på så sätt slippa undan samhällskostnaderna som orsakas på grund av sin klimatpåverkan. Ett exempel är livsmedelskonsumtionen vars klimatpåverkan inte omfattas av klimatskatter. Detta innebär att köttindustrin som orsakar stor negativ påverkan kan passera och fortsätta pumpa ut mängder med klimatskadliga livsmedel på marknaden utan att betala för det. Enbart köttkonsumtionen innebär en subvention på 9–12 miljarder kronor.
Dags för åtgärder
Ett exempel på åtgärd som Naturskyddsföreningen har föreslagit är en köttskatt på 20–25 kronor per kilo. Politikerna i sin tur försöker komma runt frågan med att rikta in sig på olika områden. På ett frukostseminarium som arrangerades i samband med att rapporten släpptes menade riksdagsledamoten Rickard Nordin (C) att de försöker beta av olika delar, som subventioner till gruvnäringen, och påpekade samtidigt att det finns mycket politiska problem inbyggt i systemet.
Med dessa insikter kan en inte annat än förundras över att politiker lägger energi på att verka i motsatt riktning, som att rikta misstroende mot regeringen vid ett förslag på införande av flygskatt på 60 kronor för en inrikesresa. Flyget som redan är subventionerat men som snarare borde betala mer än andra mer klimatsmarta trafikslag. Något riksdagsledamot Anna Johansson (S) poängterade, att det är viktigt att flyget börjar stå för vad de orsakar.
Vi behöver styrmedel och information är viktigt. Att flygresor märks med vad de verkligen kostar kan vara en sak som kan få några att tänka en extra gång innan de väljer flyget. Även vara tydligare med de lagar vi faktiskt har för att påverka i rätt riktning. Ett exempel på det kan vara utskick med information till arbetsgivare om att påminna sina anställda om att det är en skattepliktig förmån att ha fri parkering. Andra åtgärder är att satsa på kollektivtrafiken och samtidigt se över reseavdraget för att styra om invånarnas resvanor.
Låt oss hoppas att politikerna tar tag i denna fråga. Att låta trettio miljarder kronor gå till klimatskadliga verksamheter är inget annat än vansinne. Hittills har politikernas ansvar för att upphöra med subventionerna kunnat passera lite i det dolda. Använd gärna din makt som invånare och säg ifrån. Detta är inte ok!
