Flera EU-parlamentariker kräver nu att det brutala våldet mot flyktingar på den kroatiska gränsen måste utredas och tas på allvar av EU-kommissionen – som hittills varit passiva. Den svenska EU-parlamentarikern Malin Björk (V) är en av politikerna bakom kravet.

– Jag vill att man skickar dit ett oberoende bevakningsuppdrag för att ställa de ansvariga till svars. om man låter det fortgå så urholkar man rättstatens principer. Jag vill att man fryser EU-pengar till Kroatien för man ska inte få använda EU-pengar för brott mot EU-lag och mänskliga rättigheter. Det kommande kroatiska Schengenmedlemsskapet ska också frysas, säger Malin Björk till Syre.

Hon har tillsammans med en delegation från sin grupp i EU-parlamentet besökt några av lägren i Bosnien dit de som misshandlas av kroatisk polis och gränspolis återvänder. Erfarenheten var både nyttig och fruktansvärd. De såg med egna ögon resultaten av misshandeln. Björk och hennes kollegor hade under en lång tid  fått rapporter om att det förekom oerhört grovt våld och om illegala push-backs, det vill säga en tillbakavisning där personen nekas sin rätt att söka asyl där den befinner sig, i regionen.

Såväl gräsrotsorganisationer, lokala aktivister och stora, internationella organisationer som Amnesty International och Human Rights Watch har under flera år dokumenterat våldet längs Balkanrutten.

Men trots det har mycket lite hänt i praktiken. Malin Björk pratade med många flyktingar i lägren på den bosniska sidan gränsen. Där besökte hon bland annat lägret Miral utanför den lilla sömniga staden Velika Kladusa. Lägret drivs i samarbete med bland annat FN:s migrationsorganisation IOM, med ekonomiskt stöd från EU,

– Flyktingarna vi mötte hade i stort sett allihop blivit utsatta för push-backs och en oerhörd brutalitet. Inte bara att de tvingas tillbaka från Kroatien – de blir också slagna, bestulna på sina tillhörigheter, man bränner deras kläder och de får stå i kallt vatten. De kunde visa sina blåmärken och spår från slag, säger Malin Björk.

– Vi rapporterade tillbaka till parlamentet och lyfte till debatt i utskottet. Både den socialdemokratiska och gröna gruppen i EU-parlamentet har skickat delegationer till Bosnien.

Liten verksamhet från EU-kommissionen

Svenska Ylva Johansson (S) är sedan i höstas EU:s migrationskommissionär. Frågan om gränsvåldet faller således på hennes bord. Enligt en skriftlig kommentar från Johanssons presskontakt är kommissionen medveten om anklagelserna om våld från kroatiska tjänstemän och tar dem på största allvar. Europeiska gränsvakter måste respektera mänsklig värdighet, skriver talespersonen.

”Vi är i nära kontakt med de kroatiska myndigheterna, som har sagt att de ska undersöka anklagelserna om missförhållanden på sina yttre gränser, övervaka situationen nära och hålla kommissionen informerad om vilka framsteg som görs”.

Den 6 juli sa Ylva Johansson på en presskonferens med en grupp EU-parlamentariker att:

– Det är tid att att överväga om vi måste skapa en ny mekanism för att övervaka och verifiera de olagliga tillbakavisningarna.

Hon gav inga vidare detaljer om vad det här skulle innebära, rapporterar EU Observer. Konkreta åtgärder för att få stopp på våldet lyser därmed fortfarande med sin frånvaro. Något som syns på de flyktingar som blodiga, nakna och bestulna på alla sina ägodelar kommer tillbaka till läger i Serbien och Bosnien på daglig basis.

Tidigare i somras kunde The Guardian avslöja att EU-kommissionen mörkat uppgifter om att en kroatisk mekanism för att övervaka våldet inte aktiverats som tänkt. De åtgärder som Ylva Johansson svävande pratade om den 6 juli är därmed något annat än de tidigare misslyckade försöken.

De pengar som tidigare öronmärks för att övervaka våldet spenderades inte fullt ut och inte i det tänkta syftet, vilket enligt interna dokument skulle anses vara en skandal.

Länge oönskad transitrutt

Under den så kallade flyktingkrisen var flera länder på västra Balkan en del av en transitrutt norrut mot EU. Men år 2016 slöts gränserna och sedan dess är det förknippat med stora risker att passera dem. Den bosnisk-svenska aktivisten Nela Porobić Isaković menar att EU ofta brukar kunna vara en samtalspartner för aktivister i Bosnien och på Balkan.

– Om saker som mediefrihet och så vidare, men i frågan om migration går det inte att få medhåll från EU, eftersom det är EU som sätter agendan och banar vägen, säger Nela Porobić Isaković till Syre över Skype från Sarajevo.

Nela Porobić Isaković kom till Sverige 1993 på grund av kriget som då rasade i Bosnien. Hon flyttade tillbaka till Sarajevo 2006 och har jobbat med bland annat FN:s utvecklingsprogram UNDP. Hon tänkte först bara vara kvar något år men är forfarande kvar 14 år senare. Nu jobbar hon på Women’s International League for Peace and Freedom, och är på fritiden engagerad i en rad olika politiska frågor i landet, bland annat migration. Hon tillhör nu ett nätverk av lokala aktivister som har kontakt med varandra från runt om i landet.

EU:s strikta migrationspolitik spiller över på länder som Bosnien, menar Nela Porobić Isaković. Det fattiga efterkrigslandet tog våren 2018 emot flyktingar med ovanligt mycket gästvänlighet. Minnet av det egna kriget är färskt. Men då trodde befolkningen att det skulle vara något tillfälligt, att flyktingarna skulle lämna landet – som saknar fungerande asylsystem och där det inte finns någon integrationspolitik att tala om – och ta sig vidare till rika EU-länder.

Istället har EU betalat Bosnien för att ta hand om flyktingarna. Omkring 60 miljoner euro har betalats ut.

– Allt som händer här är en konsekvens av EU-politik. EU är medskyldiga och delaktiga i hur situationen förändras i Kroatien och i Bosnien, säger Nela Porobić Isaković.

– Det är väldigt lite som Bosnien kan förändra. EU finansierar både direkt och indirekt våldet i Kroatien och Bosnien.

"Ingen barmhärtighet"

Tillbakavisningar har dokumenterats hela vägen från Italien och Slovenien, de länder som oftast är de första delmålen för de som flyr längs Balkanrutten via Bosnien, Serbien och Kroatien. En pojke ska nyligen ha försökt ta livet av sig i norra Bosnien efter att ha tillbakavisats hela vägen.

Lorena Fornasir är en italiensk aktivist som ofta publicerar bilder och information på sociala medier. Den 6 juli skrev hon om en grupp unga pojkar, varav den yngsta var 14 år gammal, som efter 15 dagar i skogen kommit fram till Trieste i Italien, nära den slovenska gränsen. De hade haft en fasansfull väg längs Balkan – men klarat sig.

”Ingen barmhärtighet längs deras väg. Deras mödrar vet fortfarande inte att de är i säkerhet”, skriver Lorena Fornasir på Facebook.

Människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) har i flera år varit i kontakt med de kroatiska myndigheterna angående det omänskliga våldet och tillbakavisningarna av flyktingar och migranter, som bryter mot internationell lag eftersom det är en mänsklig rättighet att söka asyl där hen befinner sig.

– Vi har under årens lopp varit i kontakt med kroatiska myndigheter beträffande anklagelser om push-backs och våld och de har systematiskt förnekat och tillbakavisat alla anklagelser, säger Lydia Gall till Syre.

Malin Björk instämmer i människorättsorganisationens kritik:

– Det råder inget tvivel om att det pågår de mest fruktansvärda brott vid kroatiska gränsen, säger Malin Björk (V).

Lydia Gall menar att EU måste agera starkare mot Kroatien än vad de gör idag.

– HRW samarbetar med andra organisationer på EU-nivå för att driva igenom policyförändringar angående pushbacks från Kroatien. Först och främst måste EU vidta åtgarder för att ställa kroatiska myndigheter till svars för de dagliga övergrepp som pågar på landets gränser, vilket inbegriper juridiska åtgarder. Det är också viktigt att se över de medel som skickas till Kroatien och säkerstalla att pengarna används på rätt sätt. En tredje punkt är att se över Frontex roll och arbetsuppgifter på kroatiska gränsen med mer insyn i hur arbetet fortlöper, säger Lydia Gall.

Trender också i våld

Den senaste tiden har en ny tortyrmetod dokumenterats i lägren i nordöstra Bosnien. En del av de som kommit tillbaka efter att ha mött den kroatiska polisen har haft kors spraymålade på sina huvuden. Därefter har de, ibland nakna, tvingats tillbaka från Kroatien till Bosnien. Bilder publicerade av organisationen No name kitchen finns att se här. Precis som med allt annat går det trender även i våldet på Balkan.

– De spraymålade huvudena är nya uttryck på det våld och de övergrepp vi dokumenterat på den kroatiska gränsen i flera år. Svårt att säga vad det beror på men vi ser inte sällan nya övergreppsmönster med jämna mellanrum, säger Lydia Gall.

Det danska flyktingrådet (DRC), som arbetar i nordöstra Bosnien, dokumenterade en ovanligt grym incident den 26 maj. 16 unga män bands fast vid träd, skott avfyrades i luften och nära deras ben, elchocker via nacken förekom och tillrop som ”jag vill döda dig” uttalades mer än en gång. Män i polisuniform avlöste män i balaklavas efter att tortyren var avslutad.

– De hade alla blödande sår på sina huvuden och oräkneligt många blåmärken på olika ställen på kroppen. Fyra av dem hade brutna armar och en hade ett brutet ben samt två brutna armar, säger Nicola Bay, DRC:s chef i Bosnien till The Guardian. 

Transitländer av en anledning

Men trots de enorma riskerna – som flyktingarna vet att de utsätter sig för redan på förhand – har över 65 000 flyktingar rest via västra Balkan sedan 2018, enligt en rapport från Refugee Rights Europe. Rapporten analyserar hur bristfällig rätten till och möjligheten att få asyl i bland annat Bosnien, Montenegro, Nordmakedonien, Serbien och Kosovo är. 7 procent av de som anländer i Bosnien lyckas söka asyl, enligt rapporten. I Montenegro beviljades 14 personer skydd 2019 – och det säger inget om när de faktiskt anlände.

Att länderna är transitländer och inte en slutdestination är lätt att förstå för den som läser rapporten. I vissa av länderna är det också så komplicerat att söka asyl att det i praktiken blir omöjligt – att ha en adress registrerad eller att registrera sig max 15 dagar efter ankomst är inte alltid möjligt.

– Bosnien är inte ett ställe där någon vill eller kan stanna. Det finns ett asylsystem, det finns lagar och regler, men det saknas kapacitet. Så vitt jag vet har ingen som kommit de senaste åren fått asyl. Och om någon skulle få det finns det absolut ingen integrationspolitik alls, säger Nela Porobić Isaković.

Nela Porobić Isaković menar att hon och de andra lokala aktivisterna har märkt av ett skifte de senaste två åren. Under samma period som EU pumpat in pengar för att hjälpa de bosniska myndigheterna har våldet mot flyktingar och migranter ökat också inom landet. Polisen som hanterar flyktingar och migranter har med EU-pengar utrustats och blivit mer brutal, något som delvis har att göra med att en ny säkerhetsminister tillträtt i Bosnien.

Förut gick det att ringa polisen för att få hjälp – så är inte längre fallet för flyktingar, menar Nela Porobić Isaković.

– Riktningen inom EU de senaste åren har varit att bygga murar. Balkan har blivit till en bufferszon och en dumpningsplats för människor på flykt. EU finansierar FN-organisationerna IOM och UNHCR som i sin tur ringer polisen som misshandlar flyktingarna.

– EU-medborgare måste reagera. EU måste påverka situationen, för den nuvarande politiken når inte upp till den egna standarden.